|
|
Black Trip är
ett sådant där band som borde få varenda nostalgiker att göra i
byxan av ren lycka. I alla fall om personen i fråga har en
fäbless för New Wave of British Heavy Metals tidiga barndom och
gräver i oändliga mängder skivbackar efter oupptäckta och
obskyra band. På förhand trodde jag på något helt annat i
musikväg efter att ha läst laguppställningen. Band som Entombed,
Nifelheim och Enforcer stod med och har man valt ett namn som
Black Trip då kan det bara bli svärtad och ondskapt musik eller
hur? Inte då, och det är jag glad över, för detta är riktigt
coolt! Personligen är jag svag för perioden inom NWOBHM innan
genren släppte på tyglarna och lät Steve Harris galoppera fritt
och det är där som Black Trip hämtar sin energi. Här finns så
klart en hel del av Paul Di'Anno-erans Iron Maiden med i
ljudbilden, vilket inte är så konstigt, men även att tidiga
Saxon är en stor inspirationskälla hörs tydligt. Men det stannar
inte där utan man kan även skönja inslag av Thin Lizzy, en
härlig dos rockattityd från Scorpions sjuttiotal och i ”Thirst”
finns det till och med partier som påminner om Rush första
album. Jag kan heller inte skaka av mig att det påminner en del
om Demons tidiga liv vilket alltid är ett plus i min bok.
Ljudbilden gör också sitt till då den är riktigt snygga och utan
tvekan påminner om just den tidsepok som bandet hämtar sina
musikaliska influenser ifrån.
Som ni förstår så handlar ju inte Black Trip om något nyskapande
men ändå känns det inte daterat på något sätt. Det känns
istället väldigt piggt och med glimten i ögat men på ett seriöst
sätt. Ord som coolt och snyggt dyker upp med jämna mellanrum som
ni märker och det är nog de bästa orden att använda när man
skall beskriva musiken. Och trots att det där sista lilla extra
för att få mig på fall saknas så kan jag inte värja mig mot den
charm som Black Trip utstrålar både som band och med sin musik.
www.blacktrip.se
Facebook
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
