Deep - Vol.1 (Transubstans Records/Record Heaven)

Deep inleder sin debut med att spela ”Enter Sandman”-riffet på för låga varv och på spåret därpå så bjuder de på ett riff från en obskyr Dia Psalma-låt. Det är naturligtvis tillfälligheter men det sätter mig också i ett svårbeskrivet sinneslag som jag har besvär att ta mig ur under resten av skivans gång. Det är å andra sidan vad den italienska duon Tiziano och Francesco har siktat på för lyssnarna med sin musik men de hade förmodligen tänkt sig en helt annan triggande faktor än den jag har hittat. De har slagit sina påsar ihop för att komma upp med något unikt genom att kombinera vad de tidigare sysslat med vilket i snabba drag är doom, black metal, grunge, stoner rock och akustisk musik. Ja, ni förstår, albumet låter ju därefter också. De vet nog inte riktigt på vilken musikalisk gren de vill sitta men det är ganska tydligt att det drar mer åt doom- och stoner-hållet än något annat. I alla fall om man skall se till riff och låtarnas uppbyggnad. Faktum är att det hade kunnat vara ganska bra skulle jag tro men det är svårt att säga med säkerhet för det låter inget vidare. För det första så är ljudbilden på tok för tunn och de får inte fram vare sig stoner-rockens psykedeliska ökenlandskap eller doomens förkrossande tyngd. För det andra så låter det som att både distpedalen och gitarrförstärkaren är trasiga. När de slår an på gitarren så är det ett skorrande oljud de får fram och resultatet blir därefter. Sen är inte låtarna speciellt spännande eller utmanande heller vilket gör att det finns få saker att klänga sig fast vid som lyssnare. Då har jag inte ens nämnt den påfrestande sången som tar sig flera olika uttryck men sällan eller aldrig är speciellt bra. Oavsett om de fått till sången eller inte så är musiken och ljudet på detta debutalbum under all kritik och det är där som det brister. Jag tyckte Deep lät oerhört spännande efter att ha läst lite om dem men efter att ha hört musiken så är det bara att konstatera att jag hade fel. Italienarna lär säkert hitta sina lyssnare men de lär få leta noga.

Betyg: 3/10

Ulf Classon