Psykedelisk progressiv
rock tror jag att det kan kallas, det som The Black Noodle
Project levererar på sin platta Ghosts & Memories. Långa
svepande monotona passager varvat med snygga harmoniska melodier
och, vid några tillfällen, lite hårdare riff. Mycket påminner
om Pink Floyd och det mesta går i moll.
Att bandet har både Pink
Floyd och Porcupine Tree som förebilder går inte att ta miste
på. Inte heller att filmmusik av bl.a. John Carpenter och Angelo
Badalamenti varit en stor inspirationskälla. Faktum är att den
något dystra monotonin i musiken helt klart ger lite ”rysar-vibbar”.
Som hommage till Badalamenti har plattans tredje spår fått
namnet ”The Owls (Are Not What They Seem)” och i en spoken
word-strof nämns de välkända raderna från Tvin Peaks – ”Fire,
walk with me”.
Personligen så tycker jag
att detta är en platta som skulle kunna lämpa sig ypperligt för
hörlurslyssning i ett mörkt rum. Det är stämningsfullt,
suggestivt, mycket välspelat, och trots de ovan nämnda
influenserna, även ganska eget och originellt. Min enda
invändning mot plattan och framförallt mot just koncentrerat
hörlurslyssnande är den lite tråkiga ljudbilden. Jag har ingen
aning och vare sig inspelningsbudget eller tekniska
förutsättningar men ljudet som borde varit mjukt och behagligt
är lite skramligt och burkigt. Tyvärr förlorar Ghosts & Memories
rejält på det.
Betyg 6/10
The Black Noodle Project
Eric Eklund
|