|
|
Förra året släppte finska Jess and the Ancient Ones sin
självbetitlade debut och hade det inte varit för den något
segare B-sidan så hade albumet varit med och slagits om titeln
“årets bästa”. Deras blandning av psykedelisk sextio- och
sjuttiotalsrock med rejäla ockulta förtecken samt en klassisk
hammondorgel tillsammans med sångerskan Jess personliga röst så
fick dom mig på fall direkt. Det går att hitta referenspunkter
till så väl Deep Purple och Jefferson Airplane som The Doors
och tidiga Black Sabbath när vi pratar om det musikaliska. När
det kommer till den speciella och mystiska stämning som bandet
skapar så är det främst de gamla djävulsdyrkarna i Coven som jag
kommer att tänka på. Ett band som Blood Ceremony bör dock ligga
närmast till hands att jämföra helheten med. Dock vill jag
påpeka att bandet känns väldigt egna i sitt uttryckssätt mitt i
all retroromantik och det kan sångerskans Jess tillskrivas en
stor förtjänst. Det är svårt att beskriva hennes ljuva stämma
men jag har läst sådana som har liknat henne både vid Grace
Slick (Jefferson Airplane) och Janis Joplin men riktigt så lätt
är det inte. En mix av de båda kanske?
Bandet producerar i alla fall musik flitigt och så sent som i
november förra året kom en splitsingel med spanska Deadmask och
nu släpper dom en EP med tre låtar. Bara titeln på denna EP,
”Astral Sabbat”, ger en fingervisning om att det är det ockulta
som ligger bandet varmast om hjärtat. Inlednings-, tillika
titelspåret, vibrerar av ockult sjuttiotal med medryckande
melodier, mustig hammondorgel och en mystisk ljudkuliss. Vi som
redan har fallit för bandet får här ännu mera av det som bandet
bjöd oss på med debuten. Men så catchy som andra spåret ”Long
and Lonesome Road” har jag aldrig hört bandet tidigare och det
kan nog förklaras med att det är en cover på det holländska
rockbandet Shocking Blue. Jag har hört originalet och den
svänger men Jess och gänget har verkligen lyckats göra denna låt
till sin egen och fått det att svänga ännu mer. Det är en kort
låt för att vara bandet men catchy och effektivt funkar helt
klart bra det också. Kort är däremot inte avslutande
femtonminuters eposet ”More than Living”. Jag var verkligen
skeptisk inför detta stycke då det är just längden på en del
låtar på debuten som tar ner betyget. Bandet lyckades inte
alltid hålla liv i sina kreationer utan det gick ibland på
tomgång vilket fick intresset att dala en aning. Men snacka om
att ta ett jättekliv på utvecklingskurvan! ”More than Living” är
en omvälvande och episk historia där allt som bandet står för
musikaliskt är inbakat i samma låt. De lugna partierna är inte
för utdragna, de kraftfullare stunderna tar inte överhand och
det avslutande crescendot är hur snyggt som helst. Här visar
verkligen bandet även att ett ord som ”progressiva” med lätthet
kan appliceras till bandets repertoar.
Denna EP är en riktig godbit och en rejäl aptitretare inför
nästa album som jag hoppas kommer inom en nära framtid. Faktum
är att hade dessa tre låtar ersatt B-sidan på debuten så hade
det förmodligen inte funnits några gränser för hur bra
helhetsintrycket hade kunnat bli. Men man skall inte klaga då
”Astral Sabbat” är en riktig pärla för oss som fastnat för
bandets speciella retrorock och det är en väldigt bra inkörsport
för den oinvigde. Att sätta ett högt betyg på dessa tre låtar
var alltså inga problem. Frågan är om bandet kan hålla samma
höga nivå över ett helt album?
www.facebook.com/jessandtheancientones
Betyg: 9/10
Ulf Classon
|
|
