|
Arena har tuffat på med
sin symfoniska progressiva rock i snart 20 år. Efter ett
sexårigt uppehåll i produktiviteten släppte de 2011 sitt sjunde
studioalster
The Seventh Degree of
Separation. Samma år passade de även på att filma ett
gig i polska Katowice vilket nu släpps på DVD under namnet
Rapture.
Bandet kallas bland lite
välvilligt för ”supergrupp”. Detta mest tack vare trummisen Mick
Pointers tidigare medverkan i Marillion samt keybordisten Clive
Nolan från bl.a. Pendragon. I ärlighetens namn så kan man väl
tycka att Pointers medverkan på Marillions första platta, snart
30 år sedan, känns lite blekt ur marknadsföringshänseende. Om
det är tack vare Mick Pointer som det ändå ibland påminner lite
om hans tidigare band ska jag låta vara osagt, men vissa
likheter kan ibland anas. Relativt nye sångaren Paul Manzi som i
pressreleasen beskrivs som ett karismatiskt tillskott i bandet
har lånat lite uttryck från både Fish och även några uns från
Pater Gabriel. Med sin lite proklamerande och dramatiska
sångröst gör han ett ganska bra jobb. Beträffande karisman så
ställer jag mig dock något tveksam. Och det är synd, för gudarna
ska veta att rent visuellt så är det här ganska tråkigt att se
på.
Inledningen på konserten
är lite trevande och oinspirerad. Sången är onödigt pratig och
låtarna känns profillösa och träiga. Det är inte förrän i femte
låten, What If, som det lossnar på allvar. När de sedan
levererar fina versioner av One Last Au Revoir och Burning Down
så åker mungiporna upp på den svårflörtade recensenten. Av de
tjugo låtarna på DVDn så är det just de ovan nämnda som
tilltalar mig mest. Konserten som helhet innehåller en del
guldkorn och det musikaliska framförandet är klanderfritt.
Tyvärr är det något för få låtar som sätter sig på allvar. Det
är ofta rätt bra men sett till helheten inte nog engagerande
Ljudet på DVDn är riktigt
bra och bilden helt ok. Som bonusmaterial bjuds vi bland annat
på intervjuer med Mick Pointer och Clive Nolan.
www.arenaband.co.uk
6/10
Eric Eklund
|
