|
Det har hunnit gå ett par år sedan Brother Ape
släppte senaste plattan, men killarna i bandet har definitivt
inte legat på latsidan. Man har förutom att skriva nya låtar
äntligen tagit sig i kragen, och har varit ute och lirat live.
Dessa mycket sällsynta tillfällen att få se/höra bandet live
berodde länge på att man valde att koncentrera sig på
komponerandet och på att ge ut plattor, istället för att vara
ute och lira. Nu verkar dock denna livetorka vara till ända, då
man det senaste halvåret har kunnat avnjuta Brother Ape både vid
Slottsskogen Goes Progressive och nu senast på Sweden Prog Fest.
Att recensera ett av sina absoluta favoritband är
förbannat svårt, då det sällan är speciellt lätt att vara
objektiv och någorlunda nyanserad. Nya alstret ”Force majeure”
är den fjärde Brother Ape-plattan på raken som jag kommer att
recensera. Hade till en början faktiskt inte tänkt ta mig an den
av ovan nämnda skäl, men beslöt ändå att göra ett försök.
Recensionen av den fullständigt lysande föregångaren ”A rare
moment of insight” resulterade i en närmast extatisk recension,
med ett slutbetyg som förmodligen är det högsta i denna sites
historia (11/10). Så här i efterhand kan betyget kanske kännas
”lite” i överkant, ha ha, men faktum kvarstår dock att plattan
är, och alltid kommer att vara en absolut personlig favorit.
Hur har då bandet utvecklats sedan förra släppet,
kan man ju då fråga sig? Kände efter de första genomlyssningarna
en ganska så stor skepsis, och en inte så liten besvikelse över
vad jag fick höra. Plattan kändes betydligt lugnare och mer
tillbakahållen jämfört med det bandet presterat tidigare. De
stora och ofta mycket ”svulstiga” och känslostormande
arrangemangen kändes här lite nedtonade, och var ibland dessutom
lite uddlösa och nästan lite ointressanta! Flera av låtarna
kändes tyvärr också lite väl händelsefattiga, då det ofta tog
ganska så lång tid innan det började hända saker, och innan det
”brände” till ordentligt. Slutkänslan för ”Force majeure” blev
därför inledningsvis knappt bara halvljummen, vilket är en för
mig helt ovan känsla när det gäller Brother Ape. Vad var då
detta för påhitt!!
Beslöt ändå för att ge plattan en riktigt ärlig
chans, och så småningom började faktiskt guldkornen
utkristallisera sig. Det är bara att inse att ”Force majeure” är
en platta som det tar lite längre tid att komma in i än de
tidigare alstren. Den känns inte så direkt och självklar som
flertalet av de andra släppen, men när den väl har satt sig
håller den en riktigt jämn och förhållandevis hög kvalitet.
Killarna i bandet har väl efter fem plattor innanför västen
kommit fram till ett musikaliskt vägskäl, där man valt att satsa
på ett lite annorlunda upplägg än tidigare. För varje lyssning
kommer som sagt guldkornen fram, och man känner sig mer och mer
hemtam med denna nya lite annorlunda Brother Ape-platta.
Självklart finns de alltid lika bedövande vackra
melodierna kvar, som vanligt framförda via Stefan Damicolas
spröda och ytterst känslofyllda stämma. Gitarrspelet känns denna
gång överlag lite mer nertonat, men är ändå väl avvägt och
välspelat. Keyboardpartierna är här lite mer dominerande i
ljudbilden vilket ger låtarna en ny, lite annorlunda och
intressant framtoning. De maffiga baspartierna signerade Gunnar
Maxén sitter lika fint som tidigare, och det av Max Bergman
frenetiskt framförda trumspelet är även det sig likt. Ändå
känner jag att det fattas något i den här musikaliska
anrättningen. Låtmässigt vandrar Brother Ape via det vackra,
finstämda och harmoniska i låtar som bland annat: ”Somewhere
someday” och ”A hundred voices”. Vidare till den
mycket positiva och gladlynta: ”Doing just fine”. Allt
uppblandat med låtar av mer klassiskt Ap-stuk som: ”Distinction”,
”Life” och inte minst ”The spanish prisoner”.
Plattans höjdpunkt är ändå enligt min mening det
stämningsfulla lite Genesis-influerade avslutningsspåret
”After rain”.
Totalt sett är ”Force majeure” ett riktigt bra
album, men det når ändå likväl inte riktigt upp till flertalet
av de tidigare plattornas extremt höga och jämna kvalitet.
Jag skrev i förra recensionen att: ”Brother Ape
hade gjort precis som i pizzareklamen”, det vill säga tillsatt:
Extra Allt! Vilket förklarade den något onyanserade recensionen,
och det extremt höga slutbetyget. Om jag ska fortsätta på
tidigare nämnda recensionsjämförelse så får nog nya alstret
“Force majeure” mer liknas vid en viktväktarmåltid, det vill
säga: välplanerad, varierad, kalorisnål, nyttig, men ändå
jäkligt god!
Backkatalog:
On
the other side (2005)
Shangri-la (2006)
III (2008)
Turbulence (2009)
A rare moment of insight (2010)
Force majeure (2013)
www.brotherape.com
www.myspace.com/brotherape
7 / 10
Staffan Vässmar
|
