Den gamle dramaturgen
Lenny Wolf är tillbaka. Första singeln ”God does not sing our
song” lovade gott och lät som en uppryckning (läs tillbakagång).
Jag som håller ”Should I” från 1991 som en enastående låt (från
en i övrigt utmärkt platta) började vädra lite morgonluft.
Skulle vargen få till ett till album av samma rang?
Nja, han envisas
fortfarande med sina lite kakofoniska bakgrunder men han får
till det emellanåt. På ”Rough ride ralley” har han lyckats
förena lite ”moderna” ljud i sin ljudbild med en fin melodi. Den
föll jag för direkt och kommer troligtvis spela sönder närmsta
framtiden. Jag älskar det desperata och hjärtskärande sättet han
sjunger på här. Avslutande ”When colours break the grey” är inte
heller dum.
Det som talar mot skivan
är att han verkar vara en studionörd som sagt. Det är lite för
mycket pålägg. Hade önskat en renare ljudbild och mer
band-känsla. En blandning av de tre-fyra första skivorna
ungefär. Med det sagt hyllar jag ändå hans försök att förena
nutid med dåtid och det lyckas fantastiskt väl i ”Rough ride
ralley” som sagt. En klart godkänd skiva men inte mer.
www.facebook.com/kingdomcome.official
6 / 10
Peter Dahlberg
|