Faith - Decades of Despair (Transubstans Records/Record Heaven)

Karlshamnbandet Faith bildades redan 1984 och släppte sin första sjutummare ”Hymn of the Sinner” två år senare men tyvärr stannade det vid det. Fram till 2003 i alla fall då äntligen fullängdsdebuten kom ut. Men att beskylla bandet för att vara för produktiva går inte då de endast hunnit med ytterligare två album till innan dom nu släpper lös sin fjärde skapelse vid namn ”Decades of Despair”. Det är lite trist när ett band man verkligen gillar släpper skivor så sällan men å andra sidan så håller det dom släpper alltid hög kvalité och det är ju alltid att föredra framför kvantitet som vi alla vet. Hur som helst så fortsätter bandet på samma spår som tidigare album vilket betyder tung, småepisk och lätt melankolisk svensk doom med inslag av folkmusik och en del progressiva tendenser. Nya given skiljer sig inte nämnvärt från sina föregångare musikaliskt men som helhet haltar ”Decades of Despair” en aning emellanåt.

Albumet inleder lite småslött, ganska blytungt, väldigt melodistarkt och precis så där härligt som bara bra doom kan bjuda på. Fler exempel på Faiths förträfflighet på detta album är ”Iscariot” med sitt aningen högre tempo, ”Hwila” med snygg och vän kvinnosång, refränstarka ”Ashes to Ashes” samt ”Marion Crane” som trots att den börjar småhumoristiskt utvecklas till en olycksbådande doomlåt med en stark refräng. Även den femton minuter långa ”Codex Dei” tillhör favoriterna även om den tar både tid och tålamod att ta in.
Däremot så finns här saker jag inte kommer överens med lika bra. De två kortare styckena ”Boeves Psalm” och ”Stums Polska” där bandet korsar sin tunga musik med svensk folkmusik rätt av är inte alls dåliga men ger mig inte så mycket. Sen har vi den balladaktiga ”Hollow” som jag inte förstår mig på alls och varför är sången så barnslig? Nej den hade vi kunnat vara utan. Sen känns det även underligt att dom avslutar skivan med Loui Armstrongs ikoniska hit ”Wonderful World”. Dom framför låten på ett snyggt och traditionellt sätt men varför gjorde dom inte sin egen doomvariant på den? Det hade varit spännande att höra.

Trots att det finns dalar på skivan så är detta ett starkt album från Faith och fansen kommer inte bli besvikna. Har man aldrig hört bandet tidigare men uppskattar klassisk svensk doom i form av tillexempel Candlemass eller Count Raven så är helt klart ”Decades of Despair” ett bra ställe att börja på. Gå sen baklänges i backkatalogen och ni har många härliga stunder med stabil och bra doom framför er.
 

Betyg: 7.5/10

Ulf Classon