|
Ibland hör man skivor med grupper som får en att
undra, varför? Varför fortsätta ett varv till när knappt någon
bryr sig?
The Poodles gör låtar som man slänger in i en
samling för att dryga ut den. Jag har aldrig hört att någon
gjort enbart en samling med The Poodles. Därför gjorde jag en.
Eller försökte göra en, rättare sagt. Fick inte ihop låtar för
20 minuter ens.
Med detta hemska facit tog jag mig an nya skivan.
Nu har de utvecklats, tänkte jag. Nu leker de mer och tar ut
svängarna och leker Beatles i studion. Men nej, musiken har
blivit en smula vassare i tonen emellanåt vilket gör att Jacob
hela tiden måste skrika sig igenom låtarna med sin gälla röst.
Resultatet är minst sagt enerverande.
Ha ha, okej det är väl utveckling också kanske,
men åt fel håll om ni frågar mig. Detta åker rakt ner i min
papperskorg!
Sorry boys, ni får fortsätta spela som band
nummer 32 på diverse festivaler och som fyllmusik på after
ski-fester. Kanske siktar ni inte högre. I så fall grattis!
www.poodles.se
4 / 10
Peter Dahlberg
|
