Det norska bandet The Windmill formades hösten 2001 med Jean R. Viita (keyboard och sång, Morten Clason (sax, följt, gitarr,sång och keyboard) och  Arnfinn Isaksen (bas). Några år senare kom Bent Jensen (gitarr), Vidar Kleivane (trummor) och  Erik Borgen (gitarr och sång) med. Plötsligt lämnade Kleivane bandet och trumpinnarna togs över av Sam Arne Norland.

Efter 5 års hårt arbete släppte de 2010 sitt första album ”To Be Continued” då med Svend Hjalmar Borgen som hade ersatt den forna trummisen. Sommaren det året fick Morten med sin son Stig Andre Clason i bandet då han ersatte Jensen på gitarr.

Våren 2013 släpper de plattan ”The Continuation” som här kommer en liten recension av.

När det bara hade gått några sekunder på första låten, gillade jag den direkt. På resten av skivan möts man av en fin inspiration från bl.a. Camel, Jethro Tull, Genesis, Yes, Pink Floyd som de sen har gjort till något eget. Här har man lagt ner mycket känsla på materialet, utförandet och mixningen. De har blandat olika progslag som neoprog, tidiga Genesis och Yes, inspiration av Ian Andersons flöjtspel. Gillar alla låtarna, men för ett exempel tycker jag de på låten "Not Alone" har blandat syntar och flöjt på ett fint sätt. Ofta små detaljer som gör mycket, som en liten pianoslinga eller ett gitarrspel. Jag kan mer än gärna tänka mig att spela de igen i mitt radioprogram Marias Plattor i Radio Trollhättan. Jag vill också så snart som möjligt se de spela på någon scen i Sverige!

www.thewindmill.no

 

Av mig får denna skiva i betyg en 9/10

Maria  Calmestrand

 

Masque live: Youtube

Studioversion Not Alone: Youtube