Magnolia - Tänk Själv (Transubstans Records/Record Heaven)

I tider när Graveyard och Witchcraft skördar framgångar så kan det ibland vara lätt att missa de band som existerat en längre tid utan att få det stora genombrottet. Magnolia från Åmål är ett sådant band. Trion har i och för sig aldrig riktigt övertygat mig med sina tidigare alster även om det är klart njutbar musik. Men med tanke på att det finns en publik som törstar efter hård rock med svensk lyrik likt November så tycker man ju att man borde ha hört talas om dom oftare? Men det kan det nog bli på ändring på nu. ”Tänk Själv” som är bandets fjärde giv sedan starten i mitten på nittiotalet känns nämligen inte bara som bandets starkaste utan även hårdaste platta hittills. Det är hård bluesrock från sjuttiotalets början med rötterna så långt ner i myllan så tonerna som kommer ur högtalarna lämnar högar av jord efter sig på golvet. Tonerna är lite färgade av psykedeliska nyanser och tillsammans bildar de tunga rullande riff och tyglade men ändå eklektiska partier av fritänkande jam. Det känns faktiskt lite som att de har satt strama tyglar på sig själva för att inte jammen skall sväva ut allt för långt och det kan jag uppskatta. Nu blir istället de mer utsvävande partierna lite mer fokuserade och på så sätt blir det aldrig för invecklat och ogreppbart som ibland kan vara risken vid för mycket frihet inom musiken. De träffsäkra refrängerna och de sinnrika texterna är ytterligare två komponenter som gör ”Tänk Själv” till bandets starkaste album så här långt.

Jag gillar det jag hör, som alltid med Magnolia, men det är något som saknas för att det skall nå hela vägen fram. Jag gillar sättet som skivan hänger samma på trots sitt sina suddiga ramar och jag gillar att hitta referenser till band som Cactus, Mountain och tidigare nämnda November. Det där lilla extra som saknas för att jag skall hamna i musikalisk eufori må saknas men med det intet sagt att ”Tänk Själv” är ett dåligt album. Inte alls. ”Tänk Själv” är nämligen ett oerhört njutbart album för oss som är fast i sjuttiotalets riffiga och fritänkande musik.

facebook

Betyg: 7/10

Ulf Classon