E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

Cyril - Gone through years (Progressive Promotion Records)

 

1. In Search of Wonders (05:59)
2. Sweet Alice (03:24)
3. Through Time and Space (06:03)
4. Gone Through Years (05:54)
5. Days to Come (03:03)
6. Mentalscars (06:57)
7. Gate of Reflection (03:01)
8. Heading for Desaster (06:50)
9. World Is Lost (06:17)
10. Final Ending (06:50)

 

Tyska bandet Cyril bildades 2010 och spelar musik som karakteriseras som en blandning mellan melodisk och progressiv rock. Det här är tredje fullängdaren sen debuten. Bandet består av Marek Arnold (keyboards och sax – med förflutet it bl a Toxic Smile), Larry B. (sång, även han med förflutet i Toxic Smile), Ralf Dietsch (gitarr), Denis Strassburg (bas) och Clemens Litschko (trummor).

 ”Gone through the years” är ett konceptalbum baserad på H.G. Wells ”The time machine”. 10 låtar ryms på plattan, alla med tämligen varierande stil. De flesta är hyfsade låtar med en del typiska prog-inslag men med få undantag är det tyvärr kompositioner som inte ger några djupare intryck. Allt låter helt OK men de riktigt medryckande melodierna och arrangemangen saknas, tycker jag. Jag gillar de lite Pain of Salvation-inspirerade partierna och Larry B. sjunger för det mesta helt klanderfritt. Har däremot lite svårt för de märkliga övergångspassagerna mellan en del låtar där det verkar som om man bara lattjar lite med rytm/trummaskiner. Tycker inte riktigt de hör hemma här och det hjälper verkligen inte till att knyta samman låtarna på något vettigt sätt (som man kanske kunde kräva på ett konceptalbum).

 Bästa låten på plattan är titellåten (spår 4) där man får till det både melodiskt och arrangemangsmässigt. Synd bara att man inte kunde hålla samma standard rakt igenom. Låten har ett lite kul avbrott på mitten där man plötsligt förflyttas mer än 50 år tillbaka i tiden och får lyssna till något som liknar gammal dansmusik (!).

 Men det kanske mest intressanta spåret är ”Days to come” som inleds med akustisk gitarr på ett sätt som får en att tro att Steve Hackett gästspelar på plattan. Men det är uppenbarligen Ralf Dietsch som visar verkligt hög kvalitet på gitarrspelet. Längre in på låten får vi även höra en riktigt snygg duett mellan den akustiska gitarren och klarinett (!). På flera ställen i låten körs samma upprepade skalor som får en att tänka på något man hört från klassiska stycken. Riktigt snyggt faktiskt och det är en låt som sticker ut från de andra på plattan.

Men, som sagt, jag hade velat ha lite mer av bra melodier och lite mera krävande arrangemang. Så betyget blir godkänt men inte mer.

www.facebook.com/cyrilband

www.cyril-band.de

 

Betyg: 6/10

Karl-Göran Karlsson

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna