Blackfield – IV (Kskope)

Efter tre underbara plattor är det nu dags för det fjärde skivsläppet från Blackfield som vi känner som duon Aviv Geffen och Steven Wilson. Men (tyvärr) så blir Blackfield mer och mer ett enmansprojekt eftersom Steven Wilson deklarerat att han inte ser att han längre kan engagera sig på samma sätt som tidigare. Dock fungerar han som mixare även på denna platta och han finns även med som backande sångröst och med gitarrunderstöd i flera av låtarna. Därför kan vi fortfarande känna igen väldigt mycket av soundet från tidigare Blackfield-plattor.

Men det här betyder att låtskrivandet i huvudsak har hamnat i händerna på Aviv på nya plattan. Det märks men förändringen sound-mässigt är ändå inte särskilt stor mot tidigare plattor. Vad som däremot är en tydlig förändring är att Aviv har kallat in tre gästsolister på plattan. Eftersom Aviv själv (enligt mitt tycke) är en rätt så medioker sångare så är det ett intressant drag. Men det är kanske inte så väldigt lyckat om man vill behålla det typiska Blackfield-soundet. Därför kände jag mig också lite skeptisk inför detta.

Plattan börjar förmodligen med den allra bästa låten på hela skivan. Låten heter ”Pills” och bär det typiska Blackfield-soundet som vi lärt oss. Aviv och Steven (tror jag?) sjunger tillsammans i ett härligt arrangemang med fina gitarrklanger och underbart Mellotron-komp. Texten är rätt så typisk och handlar om hur man idag kan ta piller mot alla obehag i livet (måhända ett inlägg i debatten om antidepressiva medel?). Låten följs av ännu en typisk Blackfield-låt med titeln ”Springtime” om än inte lika bra. Väldigt mycket stråkar som för tankarna till Electric Light Orchestra.

Efter detta ändrar plattan karaktär i och med att gästsolisterna börjar dyka upp. I låten ”Xray” hör vi gästsolisten Vincent Cavanagh från Anathema. Väldigt vacker sång faktiskt och med fint komp från gitarr och stråkar. Men man förvånas över hur enkelt låtens tema är och jag känner att man lätt tröttnar efter ett antal genomlyssningar. Nästa gästartist (Brett Andersson från Suede) dyker upp i låten ”Firefly” och den här gången känns det verkligt lyckat. Mycket fin sång som passar jättebra till den lite mollstämda låten. Massor med fina stråkar och en tydlig takt ger låten verkligt fin karaktär. Riktigt bra! Men sista gästartisten (Jonathan Donahue från Mercury Rev) i låten ”The only fool is me” känns rätt mesig och rent av smörig (både låten och sångaren). Alltså – lite blandad kompott vad gäller insatserna och användningen av gästartister.

Bland resten av låtarna kan man notera en låt (”Jupiter”) där Steven Wilson faktiskt sjunger solot. Men det måste vara den smörigaste låt som Steven någonsin sjungit. Kan inte låta bli att tänka att denna låt rent av skulle kunna vara ämnad åt Eurovisions-schlagerfestivalen! Det är möjligen det lilla mollackordet som återkommer då och då i låten som antyder något annat.

Övriga låtar med Aviv vid sångmicken är hyfsat bra men kanske inte av den kvalitet som vi vant oss vid i tidigare plattor med Blackfield. ”Kissed by the Devil” är en lite märklig mix av lite skitigare rock och en stämningsfull stråkbemängd ballad. Den låt i denna grupp som jag gillar bäst är ”Lost souls” som har ett härligt gung. Jag vill tro att det är Aviv och Steven som sjunger så snyggt och harmoniskt tillsammans men jag vet inte säkert. Svårare har jag med de låtar (bl a låten ”Faking”) där Aviv sjunger solo. Överdrivet känslosamt och ganska orent med ett rätt hackigt vibrato. Den här låten skulle jag faktiskt gärna velat ha Steven vid micken i stället för själva melodin är ju fin. Trots denna kritik så måste man ändå säga att Aviv är en mycket duktig låtskrivare och jag hoppas får höra mycket mer av hans låtar i framtiden (hemskt gärna i någon sorts fortsatt samarbete med Steven Wilson).

Slutbetyget blir mer än godkänt och jag kan verkligen rekommendera alla gamla Blackfield-fans till ett inköp. Men man måste vara beredd på de förändringar som finns och som inte enbart är positiva i min mening. Men en fin platta är det likafullt.

www.kscopemusic.com/blackfield/iv

Blackfield facebook

Betyg: 7 av 10

Karl-Göran Karlsson