|
Enbart tanken på att korsa Isis mörker och tyngd med Deftones
aggressiva metal och bärande melodier är kittlande. Tre
Isis-medlemmar och Deftones-sångaren Chino Moreno känns på
förhand som en krossande kombination helt enkelt. Därför är det
med stor förvåning jag lyssnar på ”supergruppen” Palms
debutalbum för även om man känner igen sig så är detta något jag
aldrig hade kunnat förvänta mig. Tillsammans har kvartetten
skapat något som närmast går att beskriva som atmosfärisk
progressiv pop/rock på amerikanskt vis där låtarna är långsamma,
långa och musikerna inte är rädda för att låta det ta tid till
att nå målet. Gitarriffen är så gott som obefintliga då de
jobbar med pockande melodier istället och de gånger bandet tar i
lite och ger tyngd till musiken så är det en distade gitarrmatta
som gäller. Keyboarden spelar även den en stor roll i ljudbilden
och hjälper till att skapa den atmosfäriska stämningen.
Traditionella låtstrukturer är inget som detta band sysslar med
utan det har mer satsats på att skapa en snygg atmosfär för
Chino Moreno att jobba med. För det är just Morenos desperata
och melankoliska sång som ger liv åt låtarna. Hans sång skänker
ett drömskt skimmer över musiken och det blir nästan
psykedeliskt på sina ställen. Faktum är att det är Morenos sång
som är den stora behållningen på detta album för musiken blir i
längden ganska platt och odynamisk. Men jag gillar detta ändå på
något sätt. Jag kan inte påstå att jag slår volter av glädje men
det är något som tilltalar mig i bandets musikaliska
drömlandskap. Man måste helt klart vara på rätt humör för att
kunna orka sig igenom hela skivan. Är du det minsta trött så lär
du snart vaggas till sömns oavsett om du sitter ner eller står
upp. Men om sinnesstämningen är den rätta, det får gärna vara
lite gråmulet utanför fönstret, samtidigt som du låter Palms
toner flöda ur ett par hörlurar så kan du få dig en rätt så
vacker musikupplevelse. Förvisso en mörk, dyster och melankolisk
upplevelse men ändå ganska vacker.
palmsband.com
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|