|
Paul Rodgers är en hjälte sedan mina tonår
då jag njöt och flöt med i Frees fridfulla, lite hippieaktiga
tongångar. Det dröjde lite innan jag förstod hur viktiga även
Paul Kossoff och Andy Fraser var för Frees sound. Tre
gudabenådade talanger plus en bra trummis i samma band i en tid
då drogerna flödade. Givetvis gick allt helt fel men musiken
finns tack och lov kvar.
Sedan har både Bad Company, The Firm, Queen
och soloskivor passerat. Idag är Paul 64 år och nu tycker han
tydligen att det är dags att rota lite i 60-talets soularkiv.
Paul Rodgers sjunger förstås klanderfritt
som vanligt men har tappat lite ”edge” märker jag nu. Han gör
det lite enkelt för sig och sjunger bara rakt upp och ner och
hoppas att det ska räcka. Låtarna är väldigt snällt framförda
och Van Morrisons ande svävar över hela skivan. Här kanske jag
ska tillägga att Van Morrison inte har någon större plats i mitt
liv. Typ ingen alls.
Därför kommer tyvärr denna skiva inte att
spelas så mycket mer än vad jag redan gjort. Jag går tyvärr inte
igång på detta men gillar du Van Morrison och filmen The
Commitments tror jag du blir glatt överraskad.
Lyssna hellre på ”Cut loose” från 1983. En
fantastisk platta där Paul gör allt arbete själv.
www.paulrodgers.com
5 / 10
Peter Dahlberg
|
