|
|
En ny platta med tyska bandet RPWL känns
alltid angelägen och brukar oftast väcka stor förväntan hos mig.
Sedan bandet startade har en gedigen och regelbunden utgivning
resulterat i studioalstren: ”God has failed” – (2000), ”Trying
to kiss the sun” – (2002), “Stock” - (2003), ”World through our
eyes” – (2005) och “The RPWL Experience” –(2008). Senaste
utgåvan var den fantastiskt bra ”Beyond man and time” –(2012).
Självklart är därför intresset för nya plattan stort när den
ramlar ner i brevlådan, och man frågar sig om bandet ska lyckas
komma upp i samma höga nivå som på föregångaren. ”Beyond man and
time” hade ett Nietzsche-baserat tema, medan RPWL här på nya
”Wanted” utforskar: ”Själens ultimata frigörelse”. Tufft tema
att ge sig i kast med kan tyckas men bandet gör som vanligt bra
ifrån sig, och levererar textmässigt en tämligen intressant
historia som matchar det musikaliska väl.
Redan i första spåret ”Revelation”
blir jag dock lite fundersam över vad RPWL har klämt ur sig. Det
instrumentala inledningsspåret låter tungt, men väldigt
elektroniskt. Visst är det bra med band som utvecklar sitt sound
men här låter det inte mycket RPWL överhuvudtaget. Tack och lov
är denna första känsla övergående, även om bandet har utvecklat
/ förändrat sitt sound och tonspråk en hel del sedan senast.
Nästa spår ”Swords and guns” låter mer likt det som
bandet tidigare har levererat och har ett repetitivt och
suggestivt tema som återkommer genom hela låten. Mot slutet av
låten kommer ett långt Moog-solo levererat av Markus Jehle som
hade fått självaste Manfred Mann att sträcka på sig av stolthet,
om det hade kommit från hans magiska fingrar. En klar
uppryckning alltså jämfört med första spår.
RPWL har på ”Wanted” tagit sin musik till
en ny nivå, med ett bitvis mer keyboarddominerat sound.
Flertalet av låtarna innehåller mycket ljudeffekter och är ofta
mer tekniska och innehar en betydligt större tyngd än tidigare,
vilket för tankarna till band som Porcupine Tree. Tredjespår
”A clear cut line” är ytterligare ett instrumentalt spår med
ett suggestivt ganska lugnt grundtema som för tankarna till Pink
Floyd. Titellåten ”Wanted” är betydligt ösigare och känns
som en ganska klassisk RPWL-låt. Helt ok spår, men inte direkt
lysande. ”Hide and seek” och ”Disbelief” ångar på
i samma anda och det mesta känns trots allt ganska välbekant,
även om soundet bitvis har uppgraderats.
Själv har jag alltid varit en stor fantast
av Kalle Wallners sologitarrspel, men tyvärr känns dessa
insatser ibland lite väl tillbakadragna och hamnar då alltför
ofta lite i skymundan. Det största undantaget från detta är
plattans absoluta höjdpunkt, den mästerliga ”Misguided
thought” som ligger väl i nivå med andra fantastiska
RPWL-låtar som: ”Hole in the sky”, ”Beyond man and
time” mfl. Här bevisar RPWL verkligen varför man sedan
nästan femton år har varit ett av de mest intressanta banden på
den progressiva scenen. De följande spåren ”Perfect day”
och ”The attack” låter som man kan förvänta sig från RPWL,
med snyggt spel från samtliga inblandade musiker. Det vill säga
bra med inte oumbärligt bra. Det ganska lugna sista spåret ”A
new dawn” känns som en naturlig avslutningslåt och knyter
ihop den musikaliska säcken på ett bra sätt.
Var till en början ganska besviken på nya
plattan ”Wanted”, men den tar sig så småningom. Den behöver ett
antal lyssningar för att sätta sig ordentligt, men får ändå
godkänt till slut. Tyvärr känns inte låtmaterialet på ”Wanted”
tillräckligt intressant för att lyfta till några svindlande
höjder, bortsett från tidigare nämnda låt: ”Misguided thought”.
RPWL har dock visat att man har kunnat modernisera / förändra
sitt sound utan att tappa sin identitet, men i mina öron går det
inte riktigt hem. De lät faktiskt bättre förr!
www.rpwl.net
6,5 / 10
Staffan Vässmar
|
|
