|
Don Airey
radar för tredje gången upp tangenterna för ett soloalbum
parallellt med huvudsysslan som Deep Purples keyboardist. Och
för tredje gången är det ett album som inte bara bevisar att han
speltekniskt är rätt man för jobbet som Jon Lords efterträdare,
han är även en skicklig låtskrivare. Stilmässigt är Keyed Up
ett hopplock av olika grenar från Deep Purples familjeträd,
Uriah Heep, klassisk musik och lätt jazziga improvisationer. ”3
in the morning” är en rökare med en intensitet och livekänsla i
stil med vad gruppen Gillan gjorde i början av 80-talet.
Öppningslåtens livliga stämning sprider sig som ett gnistregn
genom hela albumet som i princip är en liveinspelning i studio.
”Beat the retreat”, med sång av Graham Bonnet, är en annan pigg
rocklåt som växlar mellan lugnare verser och intensiva refränger
innan den kröns av ett snyggt fusionparti. ”Claire D´Loon” för
tankarna till Deep Purples genretrotsande och spännande
fjolårsalbum Now What?! medan ”Flight of inspiration” och
höjdarspåret ”Solomons song”, vilken Airey kryddar med ett solo
i Ritchie Blackmores anda, tangerar dagens Uriah Heep.
Med
undantag för Dave Brubecks jazzstandard ”Blue Rondo a la Turk”
är albumets första halva kanon, men Airey borde ha gett Keyed
Up mer tid och tänkt enligt kill your darlings-principen. De
klassiska influenserna är okej men jag har hört dem förut och då
betydligt elegantare framförda. ”Difficult to cure 2013”, som
tack vare kör- och orkesterinslag ligger närmare Finyl Vinyl-versionen
än Rainbows första bearbetning (albumet Difficult to Cure,
1981) av Beethovens nia och Albinonis ”Adagio” (med gitarrspår
lagda av den framlidne Gary Moore) känns som nödlösningar. Detta
gäller även Brubecktolkningen i vilken Airey närapå fyllekör med
melodislingor från Mozart och Bach. ”Mini suite”, ett potpurri
tillägnat Gary Moores minne, hör tyvärr också till de svagare
spåren och bildar tillsammans med ovan nämnda klassiker ett
kluster av utfyllnad.
Airey har
ett härligt svängande band som i de frejdiga fem, sex första
låtarna underhåller på hög nivå. Men mina anmärkningar betyder
att jag inte kan rekommendera skivan utan förbehåll.
http://www.donairey.com
Betyg: 6/10
Jukka
Paananen
|
|