|
|
Ibland kan det faktiskt löna sig att få
vänta riktigt länge på något som man verkligen gillar. Det har
hunnit gå fem år sedan de sköna skåningarna i A.C.T stod på en
svensk scen, och det har hunnit gå ytterligare ett par år sedan
förra plattan: ”Silence” –2006 var högaktuell. Nämnda platta
hamnade lite i bakvattnet efter de tre tidigare grymt bra
plattorna: ”Today´s report” -1999, ”Imaginary friends” -2001 och
”Last epic” -2003. Visst hade ”Silence” flera riktigt bra spår
som: ”Truth is pain”, ”This wonderful world”
m.fl., men det kändes ändå som om bandet hade fått lite idétorka
och att deras musikaliska genialitet inte riktigt kom fram. Hur
är det då gått för bandet under de år som har passerat? Har man
lyckats få igång det magiska samarbete som genererat så många
fantastiskt bra låtar genom åren? Svar på denna fråga kommer du
få om du läser vidare. A.C.T är dock äntligen tillbaka!!
A.C.T har alltså inte bara lyckats komma
tillbaka till den svenska progressiva livescenen med flera gig
inplanerade under våren, utan man har dessutom med sig ett nytt
album, ”Circus Pandemonium” i bagaget. Plattan är liksom ”Last
epic” ett konceptalbum, men där nämnda platta avhandlade livet i
ett hyreshus, handlar nya alstret om just en circus från början
av 1900-talet. Det ska direkt sägas att förväntningarna på nya
plattan var gigantiskt höga innan plattan spelades för första
gången, men alla eventuella tveksamheter blåstes bort redan i
inledningen. Efter ett kort intro drar den muntra och klassiskt
A.C.T –ljudande ”The end” igång och man märker snabbt att
den magiska lekfullhet och upptäckarlusta som alltid har
kännetecknat A.C.T:s alster är tillbaka med råge. Följande
”Everything´s falling” ångar på i samma anda, och här
återfinns alla de glädjespridande och sprittande sångmelodierna,
de komplext intrikata instrumentala insatserna, och inte minst
de fantastiska harmonierna i stämmor som minner om band som:
City Boy, 10 cc, ELO mfl.
”A truly gifted man” är en annan
skön låt som bara gör att man bara vill höra mer och mer och
mer! Udda rytmer, men på sedvanligt A.C.T-manér som gör den till
en given framtida liveklassiker. Vid detta läge i lyssningen
inser jag att det som kommer emot mig ur högtalarna faktiskt nog
är bland det bästa som A.C.T överhuvudtaget presterat. Den ena
godingen efter den andra radas upp, och när den instrumentala
och tekniskt överjävliga ”Confrontation”, med Jim Gilmour
(Saga) på gästkeyboards avslutats har man man återigen blivit
påmind om dessa grabbars otroliga musikaliska förmågor. Kan det
bli bättre än så här? Ja faktiskt, för direkt efter kommer
plattans antagligen bästa spår. När den vackra, gripande och
mäktigt majestätiska ”A mother´s love” avslutats är
lyckan närmast total, och glädjetårarna inte långt borta.
Som sagt är nya ”Circus Pandemonium” ett så
fantastiskt bra album, med så många sanslöst bra låtar att de
följande spåren: ”The funniest man alive”, ”A failed
escape”, ”Lady in white” och avslutningen i ”Freak of
nature” gör att helheten nästan blir svår att ta till sig.
Det blir nästan för mycket av det goda, då summan av alla
enskilda spår nästan spränger den totala betygsgränsen. ”Circus
Pandemonium” kommer högst troligt att ligga absolut längst upp i
toppen på många musikrecensenters årsbästalistor, inklusive min
egen! A.C.T har definitivt förvaltat sin ”viloperiod” på absolut
bästa sätt, och som svar på i inledningen tidigare ställd fråga
ifall A.C.T har lyckats överträffa sig själva och sina tidigare
alster är svaret givet? Svar: JA FÖR SATAN!!
www.actworld.se
www.facebook.com/acttheband
10 / 10
Staffan Vässmar
|
|
