|
Alien för mig är egentligen bara hitlåten
”Only one woman” från 1988. Nu har jag lärt mig att ingen mindre
än Graham Bonnet hade en hit med den låten också redan 1968.
Låten i sig är skriven av de välkända bröderna Gibb eller Bee
Gees. Men det var då och nu är nu. Eternity blir Aliens första
riktiga skivsläpp sedan återföreningen 2010 av bandets samtliga
originalmedlemmar. De släppte förra året en remastrad version
skivan från 1988 för att testa intresset antar jag. Tydligen var
det tillräckligt stort för att göra denna skiva.
Det som slår mig först när jag lyssnar på
skivan är den snygga produktionen. Mycket bra och luftigt ljud
där alla kommer till sin rätt utan att någon tar över på något
sätt. Tyvärr hittar jag ingen info vem som producerat skivan.
Musiken är fortfarande AOR av den lite softare sorten och då
menar jag inte att de kör ballader för hela slanten, även om det
finns sådana såklart. Jag gillar framförallt ”What goes up” som
med sitt lilla synth-stick fastnar. ”Wildheart” är en annan
godbit som skulle kunnat vara något av Steve Perry. Favoriten är
dock ”Burning heart” med sina sköna basgångar i början som
liksom hörs på distans. Refrängen är väl okej men framförallt
musikaliskt en väldigt skön låt. Gillar även den suggestiva
stämningen. ”Love will lead me home” är väl den låt som annars
har mest radiochans. Låter väldigt Last Autumn´s Dream och
liknande. Inledande ”In love we trust” är också en okej låt som
sätter stämpel på skivan direkt.
Svårt att säga om denna blir en av mina
favoritskivor detta år men den är välgjord som få i sin genre.
Något annat går inte att säga. Genomgående bra med några toppar
som sticker ut.
Favoritspår: ”Burning
heart”, ”Wildheart” , ”What goes up” och ”In love we trust”.
7 / 10
Peter Dahlberg
|
