|
|
Amerikanske gitarristen Bruce Bouillets tredje soloalbum The
Order of Control påminner en del om de Sharpnel Records
utgåvor som gjorde Vinnie Moore, Tony MacAlpine och Paul Gilbert
till idoler för unga gitarrister på åttiotalet. Bouillets solon
är inte lika narcissistiska som de mest extrema gitarristernas,
men han var inte med i Racer X för att stränga om Paul Gilberts
gitarrer heller för den delen.
Rytmsektionen utgörs av Alice Cooper-trummisen Glen Sobel med
studiomusikern Dave Foreman på bas. De dundrar fram i ett
flexibelt metalkomp och ger Bouillet precis det understöd hans
gitarrspel behöver. De tyngsta partierna, ”Deafening”, ”Defiant”
och titellåten, för tankarna till delar av Bruce Dickinsons
solokarriär eller, med tanke på The Order of Controls
mörka tema tankekontroll och manipulation, något som skulle
passa Geoff Tate. Bouillet är en måttfull ekvilibrist och låter
harmonier och melodiska teman utgöra låtarnas kärna snarare än
stilbyten och halsbrytande solon, vilket inledande ”Blind as we
watched” är det förnämsta exemplet på. Albumet blir på så sätt
väl sammanhållet men hade å andra sidan tjänat något på mer
variation. Vinnie Moore, som jag gärna jämför Bouillet med,
tänjer till exempel mer på de musikaliska ramarna utan att för
den skull förlora sin identitet som gitarrist. Men Bouillet har
sammanställt ett album som får mina sympatier, inte bara tack
vare sitt tekniska men ändå återhållsamma spel, utan även för
det stabila låtskrivandet.
www.brucebouillet.com/index.html
www.facebook.com/BruceBouilletOfficial
Betyg: 7/10
Jukka Paananen
|
|
