|
Judas Priest-hubotarna
Primal Fear är tillbaka med ännu en ny platta och de bär med sig
Heavy Metal-fanan mer än någonsin.
Lyssna bara på
titellåten ”..we run with the devil…we delivering the black” och
inledande ”King for a day”.
“Road to asylum” är även den ett
stycke kompromisslös hård metall. De mer episka numren ”When
death comes knocking” och ”One night in december” visar på
variation och musikalitet.
Ändå är
det något som fattas. Jag lyssnar och lyssnar och det jag hör är
inte dåligt. Ändå blir jag inte så berörd som jag borde bli.
Ralf Scheepers har den vokala rangen till sådan här musik men
varför låter han så själlös? Det låter inte som att de har
roligt eller ens gillar sin egen musik. Är det bara business as
usual som gäller nu?
Då
äntligen händer det något. I den allra sista låten ”Inseminoid”
vaknar hela bandet till liv och levererar som aldrig förr. Låten
glöder. Ralf glöder. Bandet glöder. Känslan finns där. De låter
angelägna. Jag blir äntligen berörd. Efter det lyssnar jag på
skivan med nya öron och kan rekommendera följande låtordning: 10
– 6 – 7 – 9 – 8 – 5 – 1 – 4 – 3 – 2
Där har
ni en bra och variationsrik modern metal-platta. Jag gör bot och
rengöring.
www.primalfear.de/home
7 / 10
Peter
Dahlberg
|
