Änglagård - Prog på svenska "Live in Japan" (Anglagard Records)

Vilken överraskning! Nja, att svenska Änglagård gör en live-platta är väl kanske ingen överraskning i sig – det är ju väl känt att bandet turnerar igen, om än lite sparsamt. Men vilket live-album detta är! Jag häpnar över kvaliteten på inspelningen men framför allt över hur bra bandet spelar.

Albumet (en dubbel-CD) är inspelat i Japan på Club Città i Kawasaki under den senaste turnén där de spelade tillsammans med inga mindre än The Crimson Projekct (med Adrian Belew och Tony Levin – se även tidigare recension av deras live-inspelning från denna turné!).

För den som inte känner till Änglagård kan man kort säga att bandet var ett av de tongivande banden som kan sägas ha startat den andra vågen av Progressiv Rock under 90-talet. Plattorna ”Hybris” (1992)  och ”Epilog” (1994) anses som banbrytande och har givit bandet något av kultstatus både i Sverige och internationellt. Tyvärr splittrades den ursprungliga sättningen rätt så snart och det var länge osäkert om det skulle bli någon fortsättning över huvudtaget. Men så kom plattan ”Viljans öga” (2012) och visade att bandet fortfarande kunde göra samma typ av närmast hänförande musik. Sättningen var dock något annorlunda. På keyboards har nu Linus Kåse tagit över från Thomas Johnsson. Dessutom hör vi nu under turnén Erik Hammarström på trummor även om deras ursprunglige trummis Mattias Olsson fortfarande spelade på ”Viljans öga”.  

Det skall sägas att Änglagård faktiskt redan givit ut en live-platta (en dubbel-CD från Progfest 1994) så det här är ingen debut som konsertskiva. Men ryktet säger (fast jag vet inte riktigt varifrån det kommer!) att man inte var riktigt nöjda med denna första platta. Men kanske var det därför som man denna gång verkar ha satsat så oerhört seriöst på att få till en bra live-spelning. Och man har gjort det (precis som The Crimson Projekct) i Japan inför en städad och välartad publik som verkligen har låtit musiken tala under andäktig lyssning.

Plattan innehåller sju spår varav fyra är från 90-talsskivorna och två från ”Viljans öga”. Men vi överraskas också av att som inledande spår få höra en nyskriven låt: ” Introvertus fugu (Den asociala blåsfisken) part 1”. Denna låt är den första som skrivits ihop av den nya sättningen på bandet (med Erik på trummorna och Linus Kåse på klaviatur). Låtens början liknar kanske mer improviserad modern jazz än tidigare alster som oftast haft mer tydlig struktur men efterhand samlar man sig runt ett tema på både gitarr och keyboards som låter väldigt mycket som vi vant oss från Änglagård. Ganska dramatiskt och svängigt. Ser verkligen fram emot ”Part 2” när det beger sig!

Det som gör en särskilt varm när man lyssnar på denna live-platta är de fantastiska versionerna av tidigare klassiker. Naturligtvis spelar man låtarna från senaste plattan klanderfritt men jag kan inte undgå att imponeras av hur man tagit sig an de gamla låtarna. Tänker speciellt på låten ”Jordrök” från ”Hybris”-plattan som jag tycker är makalöst bra och faktiskt här spelas minst lika bra som i originalinspelningen! Några omarbetningar här och där men absolut inte till det sämre och med ett fantastiskt samspel mellan musikerna. Nästan lika bra framförs ”Höstsejd”, ”Sista somrar” och ”Kung Bore”. Den sistnämnda har inte bandet spelat live på 20-år enligt Tord (som jag antar är den som pratar mellan låtarna). Desto mer imponerande att man lyckas spela den så fantastiskt bra. Det är klart att väldigt mycket hänger på mannen bakom alla keyboards – Linus Kåse. Orgel och undersköna mellotron-toner genomsyrar ju många av låtarna och här måste jag säga att Linus har förvaltat arvet efter Thomas Johnsson på allra bästa sätt. Det är naturligtvis inte identiskt men ändå lika snyggt. Sen kan jag inte undgå att nämna Anna Holmgrens fantastiskt fina flöjtspel. Det vimlar av dessa undersköna flöjtpartier – spelade i ensamhet, tillsammans med bara gitarr eller mellotron eller tillsammans med hela ensemblen. För egen del måste jag nog erkänna att det enbart är mitt favoritband Genesis som har levererat lika många musikaliska ståpälsupplevelser som Änglagård genom åren. Där finns en gemensam nämnare och det är Genesis flitiga användande av mellotronen (inte minst mellotronflöjt) men även de fina partier på de tidigare plattorna när Peter Gabriel spelade flöjt. Det som dock är så fantastiskt och unikt med Änglagård är att man lagt till jazzdimensionen och de tvära kasten mellan spröda mycket känslosamma partier och partier med fullständig kakafoni full av energi. I tillägg till detta så är det omöjligt att undgå inslaget av melankolisk svensk folkmusik som verkligen är påtagligt emellanåt. Det här motiverar verkligen valet av titel på plattan – ”Prog på svenska”!

Man kan säga mycket mer om denna platta men jag stannar här och kan bara varmt rekommendera alla prog-vänner att skaffa denna platta. Mycket bättre än så här det knappast bli. Musiken är bitvis så bra att jag ibland undrar om det här verkligen kan vara en ren live-inspelning utan pålägg. I så fall är det rent av sensationellt bra. Ett monumentalt verk som naturligtvis förtjänar högsta betyg.

http://www.anglagardrecords.com

http://www.anglagard.net

Betyg: 10/10

Karl-Göran Karlsson