|
|
Det spelar ingen roll om det är hårt
riffande med Bonafide, rockigt under eget namn med tillägget 3
eller som trummis i Jason & The Scorchers så svänger det alltid
om gitarristen och sångaren Pontus Snibb. När han nu ger sig på
att släppa ett bluesalbum så är det ingen överraskning att det
svänger det också. Skivan spelades in under tre dagar med tre
musiker i ett och samma rum så känslan av närvaro, spontanitet
och spelglädje är påtaglig även om jag misstänker att en del
putsats till vid senare tillfälle. Trots att skivan bjuder på
tre covers så är ändå helheten genuin och låtarna krokar i
varandra på ett bra sätt så det blir varken enformigt eller för
spretigt. Musiken spänner från tungt elektriskt till snyggt
akustiskt men är hela tiden fast rotad i bluesen även om Snibbs
rockigare ådra mer än väl gör sig påmind. Mina tankar förs till
Walter Trout och Kenny Wayne Shepherd och även om just de två
namnen kanske kan kännas lite missvisande så är det ändå
rotblues med rockinslag som gäller. Sen har vi ju Snibbs
karaktäristiska stämma som färgsätter musiken på ett snyggt och
eget sätt och man hör direkt att det är just han. Dock kan jag
tycka att hans röst passar bättre till rivig rock men han har
ändå ett sådant register och omfång att han även omfamnar
bluesen med bravur.
Det enda problemet jag ser, eller hör
rättare sagt, med ”Wreck of Blues” är att skivan saknar de där
riktiga topparna för att betyget skall krypa upp ytterligare ett
snäpp. Stänkaren ”Same Same”, gungande ”Boogie Man” och snygga
”I'm Walking” är alla tre starka kort men helhetskänslan blir
aldrig mer än bara trevlig. Men även om det ”bara” är trevligt
så är det ett ytterst trevligt album, så trevligt så att det lär
förgylla många kvällar vid grillen i sommar framöver.
http://ps3rocks.com
www.offyerrocka.com
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
