Outloud – Let’s Get Serious

Outloud – Let's Get Serious
Outloud – Let’s Get Serious

Grekiska Outloud släpper nu sin tredje platta sedan begynnelsen 2009, och de fortsätter med sin kvalitativa melodiska hårdrock och hoppas att ännu fler ska upptäcka dem. Tänk en blandning av Tygers Of Pan Tang och Stryper ungefär. Låtarna är starka och arrangemangen välgjorda med en jordnära produktion utan överdrivna finesser.

Jag gillar detta och framförallt 80-talskänslan som gruppen förmedlar. Det låter som någon hårdare AOR-skiva som blivit återutgiven för att ny publik ska kunna upptäcka dem. Så är inte fallet, detta är sprillans nytt material med undantag av covern Enola Gay av synthpoparna O.M.D. från 1980. Outloud gör här en fantastisk version/hyllning till låten med det ack så tragiska innehållet.

Sångaren låter bättre och säkrare än tidigare också. Låtmässigt fastnar jag för den snabba metal-dängan Toy Soldiers och även den mer melodiska I Was So Blind samt den uppkäftiga A While To Go, för att nämna några. Annars är hela skivan bra tycker jag. De undviker snyggt att fastna i de värsta klyschfällorna och bara låta som en karbonkopia av något annat. De behåller fokuset.

Med det sagt tror jag inte att de erövrar världen med denna skiva heller men helt klart ett steg framåt i deras karriär. De förtjänar helt klart att uppmärksammas!

Outloud – Let’s Get Serious

AOR Heaven

  1. Death Rock!
  2. I Was So Blind
  3. One More Time
  4. Bury The Knife
  5. Like A Dream
  6. It Really Doesn’t Matter
  7. A While To Go
  8. All In Vain
  9. Another Kind of Angel
  10. Let’s Get Serious
  11. Toy Soldiers
  12. Enola Gay

www.facebook.com/outloudtheband

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit
Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Nu när Tuomas Holopainen tar en paus från sitt Nightwish passar gitarristen från samma band, Emppu Vuorinen, på att släppa nytt med sitt sidoprojekt Brother Firetribe. Senast detta hände var 2008 så det var inte en dag för tidigt. Namnet Brother Firetribe fick de från en finsk tennisspelare som heter Veli Paloheimo. Veli betyder bror på svenska och så vidare.

Detta är den berömda tredje plattan, ni vet, vinna eller försvinna-plattan. Plattans namn kommer sig av att diamanter anses få en klarare lyster om de ligger i en firepit först. Det kan väl också ses som en vinkning till bandets låtar på skivan. Består de av diamanter och är det vi lyssnare som är firepiten? Låt oss ta reda på det.

Jag konstaterar i alla fall glatt att de känns igen med sitt keybordbaserade sound. Sångaren Pekka Heino (!) är kvar också. Faktum är att hela bandet är desamma som på förra plattan. Så långt allt väl. Ni kanske redan hört första singeln For Better or for Worse och diggat igenkännande. Edge of Forever sägs vara skivans hårdaste låt och låter väldigt Survivor-inspirerad. Detta sagt med all respekt. Inget Survivor-plagiat rakt av utan de har lyckats mixa det med Brother Firetribe-soundet. Snyggt jobbat!

Far Away From Love sätter däremot stämpeln för den största delen av skivan. Lite softare AOR med tonvikten på starka melodier istället för ös och bäng. Plattans höjdare tycker jag dock att Closer to the Bone är. Mycket stark och lite suggestiv låt. Suveränt framförd. Tydligen ska detta ha varit första låten som skrevs till detta album. Den fick äran att avsluta den.

Avslutningsvis är det oklart hur mycket ny mark Brother Firetribe kommer att bryta med denna skiva men ni som stått vid deras sida tidigare har ingen anledning att svika dem. De har inte svikit er.

Brother Firetribe – Diamonds In The Firepit

Spinefarm

  1. Intro
  2. Love’s Not Enough
  3. Far Away From Love
  4. For Better Or For Worse
  5. Desperately
  6. Edge Of Forever
  7. Hanging By A Thread
  8. Trail Of Tears
  9. Winner Takes It All
  10. Tired Of Dreaming
  11. Reality Bites
  12. Close To The Bone

www.facebook.com/brotherfiretribeofficial

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

FM – Futurama EP

FM – Futurama
FM – Futurama

Jag tycker nog det är lite coolt när man släpper en ny EP att kosta på sig ett intro och sedan döpa hela skivan efter det. I övrigt är allt sig likt. FM fortsätter på sin lite småbluesiga AOR-bana där de befunnit sig ett par decennier nu.

Cold hearted känns som den tänkta hitlåten här och finns även i en extended version. Jodå den behöver inte skämmas för sig. Låter mycket Bad Company a la 1990.

Bad that´s good in you fortsätter i samma stil men refrängen känns något starkare.

Praying on my mind drar ner tempot och Bolton-vibbarna känns mer än någonsin. Helt okej låt.

Därefter följer ett antal live-inspelningar och jag är fortfarande lite småallergisk mot live-material. Dels för att jag tycker att det ska upplevas på plats och dels för att versionerna ofta är sämre än på skiva. Man lyssnar mer kritiskt hemma än när man är på en konsert själv så att säga. Men visst finns det undantag. Inte här dock.

Sammanfattningsvis känns det som att FM inte är redo att kasta in handduken ännu. Det nya materialet står sig väl med tidigare släpp och smälter nog fint in i repertoaren. Men de orsakar inget tuppskinn så betyget kan bara bli godkänt.

FM – Futurama

Mombran

  1. Futurama
  2. Cold Hearted
  3. Bad That’s Good In You
  4. Preying On My Mind
  5. Tough Love (Live)
  6. All Or Nothing (Live)
  7. Closer To Heaven (Live)
  8. Crosstown Train (Live)
  9. Story Of My Life (Live)
  10. Breathe Fire (Live)
  11. Cold Hearted (Extended Remix)

www.fmofficial.com

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Michael Bormann – Love Is Magic

Michael Bormann – Love Is Magic
Michael Bormann – Love Is Magic

Den gamle Jaded Heart-sångaren släpper härmed fram sin allra mjukaste sida i ett stort knippe powerballader. 15 stycken närmare bestämt. Mättnadskänsla? Jodå, här finns en hel del att tugga i sig. Men de flesta låtarna är känsligt och väl framförda. Kan Axel Rudi Pell släppa sina balladsamlingar kan väl Michael Bormann tycks man resonera. Kanhända skulle man gått in med redigerarsaxen några gånger i alla fall.

Balladversionen av Beatles gamla dänga Help har redan gjorts bättre av John Farnham 1980. Har ni inte hört den så kolla gärna upp den versionen istället.

Låtarna är som sagt bra men kanske inte av klassiker-mått. Men en och annan skulle säkert blivit hits då power-ballader var som störst 1989-1991. Singing for you är inte alls dum och kanske skivans starkaste låt. Avslutande Überleben (jovisst är den på tyska) är också väldigt stark. Inledande I wanna hear your voice berör också.

Så släpp garden och ta en stunds avslappning i Michaels sällskap. Sämre kan det absolut vara så detta blir klart godkänt.

Michael Bormann – Love Is Magic

RMB Records

  1. I wanna hear your voice 06:11
  2. Singing for you 03:39
  3. Can’t Stop Missing You 04:32
  4. Help 04:46
  5. Two Of A Kind 04:00
  6. Somebody Like You 04:02
  7. The Best Is Yet To Come 05:02
  8. Love Is Magic 04:27
  9. Way Back Home 05:11
  10. Was Mir Fehlt 03:15
  11. Think Twice 03:44
  12. I’d Die For You 04:04
  13. Don’t You Tell Me 04:39
  14. Go Goin’ Gone 04:06
  15. Überleben

www.facebook.com/michaelbormannmusic

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Gotthard – Bang!

Gotthard – Bang!
Gotthard – Bang!

Visst låter mycket musik idag som om de vore recycling-produkter. Gotthard är inget undantag. De kommer från Schweiz men önskar nog att de kom från Louisiana eller något liknande. Musiken är uber-amerikansk och tiden har stannat på 1989.

Jag har lyssnat igenom skivan några gånger och det jag hör låter helt okej men det berör ingenting. Enda låten som får mig att vakna till lite är Mr. Ticketman. Den är förstås en väldigt enkel låt men lika lätt att gilla också. Go, go go go Mr Ticketman, go go go……..

Nä, jag tror att jag är lite allergisk mot denna genre inom rocken. Det låter som Mötley Crue, Aerosmith, Whitesnake, Salty Dog och en uppsjö andra grupper anno 1989. Då när bluesrock blandades med hairmetal. Inget som snurrat speciellt mycket hemma hos mig i alla fall. Dessutom saknar Gotthard den där stora hitlåten som exempelvis Janie´s got a gun eller Dr. Feelgood. Så nu är det sagt. Detta är en mellanskiva i Gotthards katalog och kanske kommer det aldrig mer någon riktigt bra låt från dem mer. Jag har inte hört någon sedan 2007 i alla fall…

Gotthard – Bang!

G Records / PIAS

  1. Let Me in Katie
  2. Bang!
  3. Get Up ‘n’ Move On
  4. Feel What I Feel
  5. C’Est la Vie
  6. Jump the Gun
  7. Spread Your Wings
  8. I Won’t Look Down
  9. My Belief
  10. Maybe
  11. Red on a Sleeve
  12. What You Get
  13. Mr. Ticket Man
  14. Thank You

http://gotthard.com/

Betyg: 5,5 / 10

Peter Dahlberg

Alien – Eternity

Alien – Eternity
Alien – Eternity

Alien för mig är egentligen bara hitlåten Only one woman från 1988. Nu har jag lärt mig att ingen mindre än Graham Bonnet hade en hit med den låten också redan 1968. Låten i sig är skriven av de välkända bröderna Gibb eller Bee Gees. Men det var då och nu är nu. Eternity blir Aliens första riktiga skivsläpp sedan återföreningen 2010 av bandets samtliga originalmedlemmar. De släppte förra året en remastrad version skivan från 1988 för att testa intresset antar jag. Tydligen var det tillräckligt stort för att göra denna skiva.

Det som slår mig först när jag lyssnar på skivan är den snygga produktionen. Mycket bra och luftigt ljud där alla kommer till sin rätt utan att någon tar över på något sätt. Tyvärr hittar jag ingen info vem som producerat skivan. Musiken är fortfarande AOR av den lite softare sorten och då menar jag inte att de kör ballader för hela slanten, även om det finns sådana såklart. Jag gillar framförallt What goes up som med sitt lilla synth-stick fastnar. Wildheart är en annan godbit som skulle kunnat vara något av Steve Perry. Favoriten är dock Burning heart med sina sköna basgångar i början som liksom hörs på distans. Refrängen är väl okej men framförallt musikaliskt en väldigt skön låt. Gillar även den suggestiva stämningen. Love will lead me home är väl den låt som annars har mest radiochans. Låter väldigt Last Autumn´s Dream och liknande. Inledande In love we trust är också en okej låt som sätter stämpel på skivan direkt.

Svårt att säga om denna blir en av mina favoritskivor detta år men den är välgjord som få i sin genre. Något annat går inte att säga. Genomgående bra med några toppar som sticker ut.

Favoritspår: Burning heart, Wildheart , What goes up och In love we trust.

Alien – Eternity

AOR Heaven

  1. In Love We Trust
  2. Unbroken
  3. Love Will Lead Me Home
  4. I Believe
  5. Summer Of Love
  6. What Goes Up
  7. I’m A Fighter
  8. Wildheart
  9. Liar, Liar
  10. Look At Us Now
  11. Burning Heart
  12. In Truth

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

L.R.S. – Down To The Core

L.R.S. - Down To The Core
L.R.S. – Down To The Core

1992 så bildade Thin Lizzys gitarrist Scott Gorham ett AOR-band som han döpte till 21 Guns. Sångare var då Thomas La Verdi. 21 Guns har tydligen många fans för L.R.S. bildades i stort sett enbart för Thomas skull. Publiken ville höra honom sjunga igen och visst kan man mannen sjunga. Övriga medlemmar är Josh Ramos på gitarr och Michael Shotton på trummor.

Den (över?)-produktive Allesandro Del Vecchio har producerat skivan och vad jag förstår även skrivit många av låtarna. Jag gillar den Chicago-doftande Almost over you som är en riktigt snygg låt. Även första singeln/videon Livin 4 a dream är en okej modern AOR-låt. Titellåten Down to the core är inte heller så tokig. Waiting for love håller också hög klass. Ändå känns det som att det fattas en gnista. Det där lilla extra som gör bra till fantastiskt. Musiken känns lite som att den går på rutin. Lite roliga hooks eller inlägg hade lyft låtarna ett snäpp till. Nu känns sångaren lite överkvalificerad övriga medlemmar. Mer låtar i stil Almost over you hade lyft skivan avsevärt.

Trots det en helt okej AOR-skiva som ingen behöver skämmas alltför mycket för. Klart godkänd.

Favoritlåt: Almost over you.

L.R.S. – Down To The Core

Frontiers Records

  1. Our Love to Stay
  2. Livin 4 A Dream
  3. I Can Take You There
  4. Never Surrender
  5. Almost Over You
  6. Shadow Of A Man
  7. Universal Cry
  8. To Be Your Man
  9. Down To The Core
  10. I Will find My Way
  11. Waiting For Love
  12. Not One Way To Give

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Sparzanza – Circle

Sparzanza - Circle
Sparzanza – Circle

Sparzanza är ett lite speciellt band. De har liksom Mustasch lyckats skaffa sig en egen identitet och känns igen när man hör dem. Mestadels tack vare att de mitt i allt det aggressiva även har melodier, hooks och starka refränger. Allt är förstås inte bra men med några bra låtar per skiva bygger de sakta men säkert upp en fantastisk setlista. Detta blir nu sjunde skivan de släpper sedan första alstret 2001.

På denna skiva har jag framförallt behållning av inledande Pine barrens som är en stark och bra mangellåt. Balladen As I go away är även den stark och känslosam. Black känns som en radiofavorit med sin lättrallade refräng. Min personliga favorit är dock Breathe som bara manglar på skönt i refrängen där sångaren helt enkelt vrålar ut ordet ”breeeeeeeathe” på ett superbt sätt. Kan bara gillas!

Sparzanza ångar som sagt på och så länge de gör några låtar med melodier på varje skiva så är jag en trogen fan. Ska bli kul att se dem live igen på Sweden Rock i sommar. Skivan är dock inte genomgående bra i mina öron men klart godkänd.

Favoriter: Breathe och Pine barrens.

Sparzanza – Circle

Spinefarm

  1. Bradycardia
  2. Pine Barrens
  3. Underneath My Skin
  4. Breathe
  5. Into The Unknown
  6. The Contract
  7. Enemy Of My Enemy
  8. As I Go Away
  9. Black
  10. Death Dont Spare No Lives
  11. Do What Thou Wilt

www.sparzanza.com

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg