Årsbästalistan 2016 av Peter Dahlberg.

Jaha, då ska man skrapa ihop ännu ett musikår. Som vanligt har det bjudits på många bra låtar. Eftersom jag är en låtmänniska bryr jag mig inte om att plåga mig genom hela album där de flesta låtar ändå är ren utfyllnad. Jag föredrar samlingar där man passar ihop låtarna till en egen liten magisk värld och där man själv håller i trådarna. Tänkte presentera mina 18 favoritlåtar från 2016. Det är ingen ordning utan alla är typ lika bra fast på sina egna sätt.

rhapsody-of-firetheocracyserious-black

  1. Rhapsody Of Fire – Winter´s rain

En episk pärla med diabolisk omen-touch. Älskar stråkpartiet och körerna.

  1. Theocracy – Ghost ship

En modern metal-klassiker åt power metal-hållet. En refräng att mörda för!

  1. Serious Black – As long as I´m alive

Fartig modern metal med Urban Breed i högform. Godis!

  1. Evergrey – Passing through

Också modern metal med lite eftertänksam ton. Mycket bra!!

  1. Sonata Arctica – Closer to an animal

Finländarna vill också att vi stannar upp och tänker till lite. Videon hade premiär när jag var på Gotland i somras så jag spelade den om och om igen där. Älskar den!

  1. Volbeat – For evigt

Denna låt var populär på årets Sweden Rock Festival. Spelades lite överallt och även av undertecknad. Grym låt och härliga minnen!

  1. Kansas – With this heart

Visst. Det är inte Steve Walsh som sjunger. Bara nästan. Men en jävligt bra låt hur som helst!

  1. Haken – The endless knot

Briljant att korsa Skrillex med modern rock-prog. Tidlös!

  1. Fates Warning – Seven stars

Modern pop-prog-metal när det är som bäst. Så jäkla bra!

  1. Sabaton – Blood of Bannockburn

För glad fick man läsa i någons recension. En riktig partyröjare om ni frågar mig.

  1. Hammerfall – Dethrone and defy

Tack för denna heavy metal-pärla i gammal god anda!

  1. Freedom Call – A world beyond

Jodå, käck värre men ack så bra! Deras bästa skiva hittills!

  1. InnerWish – Modern Babylon

Årets fynd! Hoppas verkligen att de får fortsätta att göra skivor. Klassisk hårdrock med anda av både Astral Doors och Dio!

  1. Grand Magus – Freja´s choice

Älskar inledningen och de melodiska gitarrerna längre in i låten. Klassiker!

  1. Bombus – Head of lies

Gillar att de har så egen särpräglad stil. Bra låtar också, som denna.

  1. Shakra – Hello

Modern och poppig hårdrock av högsta kvalitet.

  1. Primal Fear – Don´t say you never been warned

Yummy! Låten som Judas Priest önskar att de hade skrivit och spelat in.

  1. Vega – Ignite

Ett engelskt melodiskt rockband på uppgång.

 

Där har ni en liten slice av mitt musikår 2016. Ser fram emot 2017 och där går en dröm i uppfyllelse redan i slutet av februari när Unruly Child släpper nytt. Mark (Marcie) Free är en av mina absoluta favoritsångare så det kommer bli en högstund som sträcker sig resten av året.

Årets konsert får bli Twisted Sister på Sweden rock festival. Framförallt den magiska fika-pausen!

Årets gubbe får bli jag själv som gick och blev 50 år. En traumatiserande händelse!

Vill även passa på att ägna en tanke till alla de musiker som gick ur tiden 2016 – David Bowie, Prince, Keith Emerson och många fler. God bless you and thanx for sharing with us!

Hoppas att världen snurrar fortfarande när det är dags att summera 2017. Försök att se ljust på livet och glöm inte att sprida så mycket positiv energi ni bara orkar. Vem vet, ni kanske räddar livet på någon som bara behöver ett leende från någon annan vid just det tillfället!

 

Peter Dahlberg

Freedom Call – Master Of Light

freedom_call_master_of_light_red_web

Freedom Call är lite som Manowar fast gladare. Kanske även som Blind Guardian i vissa stunder fast, just det, gladare. Låtarna är positiva och medryckande och det är power metal vi pratar om. Stora allsångsrefränger som framförs i kör.

Idag när världen inte riktigt vet vad nästa steg blir, och onda makter konspirerar överallt så är det skönt att band som Freedom Call finns. De bjuder på sig själva och vill att du ska må så bra som möjligt. Fjantar kanske några skulle säga. För mycket dur i musiken kanske någon säger. Som världen ser ut borde de inte vara så glada kanske ytterligare några säger.

Tack och lov säger jag. In med muntergökarna också och inte bara dystergökar. Precis som om det skulle vara mer cred att bröla om världens undergång i tid och otid. Ibland kan det vara på sin plats men jag vill även ha musik som piggar upp lite och det gör Freedom Call med besked. Det är även snyggt producerat och skickligt framfört. Sångaren är extraordinär vilket kanske inte är så konstigt då pappan är operasångare.

Så vill ni skråla med i ett gäng arenarefränger som garanterat får er på gott humör är detta skivan för er. Ni som är lite dystrare av er vill jag slå ett slag för svenska Vindra med Mournful day. Mycket bra också!

Freedom Call – Master Of Light
SPV/Steamhammer

1. Metal is for everyone
2. Hammer of gods
3. A world beyond
4. Masters of light
5. Kings rise and fall
6. Cradle of angels
7. Emerald skies
8. Hail the legend
9. Ghost ballet
10. Rock the nation
11. Riders in the sky
12. High up

www.freedom-call.net

 

Betyg:  7 / 10

Peter Dahlberg

 

 

 

 

 

 

The Answer – Solas

the-answer-solas_web

Den nya skivan är märkt av sångarens personliga tragedi med sin för tidigt födde son som kämpade för sitt liv i flera månader. Han säger själv att denna erfarenhet fick honom att se saker och ting i ett annat ljus. Livet vill säga. Ett tag var det till och med osäkert om bandet skulle spela tillsammans igen men sångaren säger att han, när det värsta var över, hade mycket att säga och musiken kom tillbaka till honom. Solas är det gaeliska ordet för ljus. Ni vet, det goda segrar till slut.

Skivan öppnar med titellåten Solas som är en melankolisk och mörk låt trots sitt namn. What the light don´t fills, the darkness kills. En stark låt som ändå kräver lite tid för att sätta sig. Ett genomgående tema skivan igenom kan man säga. De mer direkta uptempo-låtarna typ Follow me och Dead of the night eller varför inte Long live the renegades lyser med sin frånvaro här. Därmed inte sagt att kvaliteten har sjunkit. Det är en annan slags energi vi får ta del av istället. Jag kommer på mig själv att tänka på Led Zeppelin III och Free at last med Free. Det är lite den andan över denna skiva. Lite mer hippie-betonad men ändå med foten intakt i rock och bluesmyllan.

Jag gillar det. Ovanstående skivor är ständiga favoriter jag ofta återkommer till. Hoppas denna skiva växer lika fint som de.

The Answer – Solas
Napalm Records

1. Solas
2. Beautiful World
3. Battle Cry
4. Untrue Colour
5. In This Land
6. Thief Of Light
7. Being Begotten
8. Left Me Standing
9. Demon Driven Man
10. Real Life Dreamers
11. Tunnel

https://www.facebook.com/theanswerrock/

http://www.theanswer.ie/

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Moby & The Void Pacific Choir – These Systems Are Failing

moby-the-void-pacific-choir-these-systems-are-failing_web

Den gamle technoräven Moby är tillbaka. Ni minns väl Go från 1990? Han har ju tidigare även flörtat med både rock och punk i vissa låtar. Tänk framförallt den frenetiska All I need is to be loved (H.O.S. mix) från 1994 där han även sjunger själv. Hans röst passar utmärkt till punkig musik då den är uttrycksfull och lite smått desperat. Inte lika bitsk som Johnny Rotten utan mer känslosam och introvert på något sätt.

Hur som helst gillar jag när han sjunger själv vilket han gör här. Inledande Hey hey ekar av gamla Go men även av post-punk och är full med energi. Kan själv se mig sparka loss till denna. Skulle dock aldrig göra det offentligt men lite för mig själv kanske. Så länge orken tillåter. Typ en halv minut ha ha. Aerobicspasset fortsätter med samma fart i Break doubt som är ganska lik första låten.

Tredje låten I wait for you är något lugnare men punkigare på samma gång. En av skivans höjdpunkter. En annan favorit är avslutande Dark star där techno-sidan tar över lite mer. Gillar även Almost loved som är mer synthig och monoton med smittande refräng.

Ytterligare favorit är Are you lost in the world like me som känns aktuell. Ibland känner man sig lite lost i dagens värld med all sin teknik, sociala medier, ständiga uppdatering och avtagande empati och hänsyn till och för varandra. Det är bara jaget som ska framhävas till varje pris och alla går på tå för att inte kränka alla samtidigt som hatet flödar på nätet. Förlåt, nu tappar jag spåret här lite märker jag.

Vill bara avsluta med att säga att det är kul att Moby är tillbaka och sjunger själv och att musikformen är mestadels post-punk. Känns väldigt ärlig på något sätt. Snyggt jobbat!

Moby & The Void Pacific Choir – These Systems Are Failing
Little Idiot

hey! hey!
break. doubt
I wait for you
don’t leave me
erupt & matter
are you lost in the world like me?
a simple love
the light is clear in my eyes
and it hurts

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Alter Bridge – The Last Hero

Cover1 copy

Alter Bridge tycks gå fram några steg för varje skiva de släpper. Målet är kanske att ta över tronen efter Foo Fighters eller åtminstone ge dem en match om den. Måste erkänna att jag inte gillade Alter Bridges två första album speciellt mycket. Visst hade Myles Kennedy en bra röst då också, men låtarna bara skramlade i mina öron. Likadant med Foo Fighters ska jag väl erkänna. Har aldrig riktigt förstått deras storhet. Visst har de några bra låtar men det är det många band som har. Antar att det beror mycket på Dave Grohls uber-sympatiska personlighet där.

Hur som helst gillade jag Alter Bridges förra skiva från 2013 och har därför sett fram emot denna uppföljare och visst finns det skramliga (omelodiösa) låtar fortfarande men melodierna blir fler och fler. Ni har säkert redan hört singlarna Show me a leader, My champion och nya Poison in your veins. Alla kompetenta låtar men, men sa jag,  undertecknads favorit är Crows on a wire som är mer avslappnad och mer klassisk rock än de övriga som har sitt huvudfundament i grungen. Så ska det låta om ni frågar mig. Bra ändå att de försöker fånga in oss ”gamlingar” också.

För att fatta mig kort har Alter Bridge lyckats igen. Har ni gillat de tidigare plattorna kommer ni att gilla denna också.

Setlistan ser bättre och bättre ut för varje skiva som kommer.

Ingen fulländad skiva dock utan ligger mer och skvalpar i godkänd-landet. Väntar fortfarande på de stora hittarna som kommer att göra dem till arenornas nya älsklingar. Men vad vet jag? Är fortfarande en av få som inte begriper att Metallica kan vara så stora som dom är. Så all lycka till Myles Kennedy och de övriga i Alter Bridge!

Alter Bridge – The Last Hero
Napalm Records

Show Me a Leader
The Writing on the Wall
The Other Side
My Champion
Poison In Your Veins
Cradle to the Grave
Losing Patience
This Side of Fate
You Will Be Remembered
Crows on a Wire
Twilight
Island of Fools
The Last Hero

https://www.alterbridge.com

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Kansas – The Prelude Implicit

kansas_-_the_prelude_implicit_2016_coverweb

För många är Kansas synonymt med deras klassiker Carry on wayward son (1976) och Dust in the wind (1977) signerade Kerry Livgren. Han var för Kansas vad Ken Hensley var för tidiga Uriah Heep skulle man kunna säga. Själv håller jag 80-talskatalogen högst även om jag inte direkt spottar på 70-talskatalogen heller.

Första skivan släpptes redan 1974 och om jag förstått saken rätt så har en av originalsångarna, Steve Walsh, förbrukat sönder sin röst och lämnat bandet 2014, då han själv inte tycker att han kan göra låtarna rättvisa längre. Tråkigt, men ersättaren Ronnie Platt gör ett mycket bra jobb på nya plattan. Han har en röst som rör sig i samma landskap som Steve Walsh. Detta gör att, hemskt att säga men, saknaden inte blir så stor som den kunde ha blivit. Han har dessutom hunnit sjunga in sig i bandet då han redan varit med i cirka två år och turnerat flitigt.

Inte bara det. Efter 16 år av att bara ha turnerat så är man nu redo att äntligen släppa en uppföljare till skivan från år 2000. Då var Kerry Livgren tillbaka men försvann snabbt igen. Trots avsaknaden av sin ”hit-makare” så är nya plattan en väldigt stark sak. För det första älskar jag den lilla vemodiga tonen som går igenom hela skivan. För det andra så är den väldigt varierad vilket gör att den är underhållande att lyssna på. En varning dock. De som har svårt för fioler ska nog hålla sig borta från denna grupp. Instrumentet dyker upp som gubben i lådan genom hela skivan. Själv har jag dock inga problem med det. Har många favoriter på skivan som varierar efter humör men första singeln With this heart låter redan som en klassiker!

Ni som uppskattar Kansas sedan tidigare kan därför tryggt införskaffa denna skiva och njuta. Ni som inte hört Kansas tidigare har en hel skattkista att upptäcka inklusive nya skivan som mycket väl kan tjäna som nyckel till den!

Kansas – The Prelude Implicit
InsideOut Music

1. With this heart
2. Visibility zero
3. The unsung heroes
4. Rhythm in the spirit
5. Refugee
6. The voyage of eight eighteen
7. Camouflage
8. Summer
9. Crowded isolation
10. Section 60 (instrumental)

http://www.kansasband.com/

https://www.facebook.com/KansasBand/

 

Betyg: 8 / 10

Peter Dahlberg

Cruzh – Cruzh

CRUZH_coverweb

The new wave of AOR säger skivbolaget om denna svenska konstellation. Stora ord! Men nog är det melodiskt så det förslår. Det är svårt att höra att de tidigare spelat glamrock tillsammans. Fast inget negativt om det. Ibland tar det lite tid innan man hittar hem så att säga.

Jag imponeras av det jag hör. Tänk Boston, Rat Bat Blue (1990) och The Outfield med en touch av Def Leppards Hysteria. Då får ni en aning om hur bra det låter. Produktionen är också riktigt snygg och det hörs att de verkligen har jobbat med arrangemangen.

Kanske har skivbolaget rätt denna gång. Det kan vara the new wave of AOR vi hör födas här. Låtarna är snygga och undertecknads favorit är Aim for the head som hade varit en klassiker idag om den släppts runt 1986-1987. Likaså Before I walk alone imponerar. First cruzh är också en stark liten sak. Balladerna når däremot tyvärr inte ända fram.

Sammantaget en klart godkänd debut från ett nytt svenskt band som det ska bli spännande att följa. Här finns definitivt potential till något stort inom AOR-genren. Hade dock önskat att sångaren kunde tagit i lite mer här och där. Å andra sidan kan jag tänka mig att de inte vill bli för lika H.e.a.t. och Eclipse. Hur som helst, bra jobbat grabbar!

www.facebook.com/cruzhofficial

Cruzh – Cruzh
Frontiers Music s.r.l

1. In n´out of love
2. First cruzh
3. Aim for the head
4. Anything for you
5. Survive
6. Stay
7. Hard to get
8. You
9. Set me free
10. Before I walk alone
11. Straight from the heart

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Running Wild – Rapid Foray

Running Wild_Rapid Foray_300

Running Wild med Rock n Rolf i spetsen har hållit på ett tag nu. Nu spottar de ur sig studioplatta nummer 15 i ordningen. Den är inte alls dålig men jag upptäcker efter några lyssningar att det är lite för mycket små pauser i låtarna där det inte händer någonting. Det är de ställen där det inte är någon sång. Det låter så mekaniskt på något sätt. Inga coola trumfills eller något annat som bryter av lite. Lovande låtar är annars titellåten Rapid foray, Blood moon rising och plattans juvel allsångsrökaren By the blood in your heart. Den låten känns bättre producerad och bearbetad än de andra och låter mindre tom. Där har de bland annat slängt in säckpipor och körer som fyller ut. Kanske även mer koskälla skulle varit på sin plats! Nä, skoja bara.

Sammantaget är jag föga imponerad av denna skiva. De fick till en bra singel men inte så mycket mer.

Running Wild – Rapid Foray
Steamhammer

01. Black skies red flag
02. Warmongers
03. Stick to your guns
04. Rapid foray
05. By the blood in your heart
06. The depth of the sea – Nautilus
07. Black Bart
08. Hellestrified
09. Blood moon rising
10. Into the west
11. Last of the mohicans

 

Betyg: 4 / 10

Peter Dahlberg

First Signal – One step over the line

firstsignal-onestepovertheline
First Signal – One step over the line

 

Oj, detta var en angenäm bekantskap. Här har någon äntligen arbetat med låtarna och slipat bort alla svaga punkter. Vi som gillar AOR kan skratta hela vägen hem från skivaffären. Tänk er en mix av John Parr, Unruly Child, House Of Lords och Dare. Då vet ni hur bra det låter. Det blir sällan uptempo men trots det känns skivan varierad och dynamisk. Kanske för att låtarna emellanåt är mer keyboardbaserade än gitarrbaserade. Det skapar en mer dynamisk ljudbild än om det bara är gitarr förstås. Sångharmonierna är också snygga och Harry Hess är smart nog att använda sin röst så att de inte känns uttjatade. Proffsigt!

Denna sköna skiva kommer nog bli en av favoriterna när året sedan ska summeras. Det är svårt att välja ut några favoriter då alla på ett eller annat sätt håller så hög klass. Det var sex år sedan förra skivan och jag hade inte väntat mig ett så här bra resultat. Det finns andra band som varit borta flera år som släppt skivor tidigare i år och som man bara vill lura ut i ett träsk med kvicksand och gå därifrån. First Signal däremot förtjänar alla hyllningar och jag hoppas verkligen denna skiva blir en framgång. Den förtjänar verkligen det!

First Signal – One step over the line
Frontiers Music Srl

1. Love Run Free
2. Love Gets Through
3. Still Pretending
4. Broken
5. Kharma
6. Minute Of Your Time
7. She Is Getting Away
8. December Rain
9. Weigh Me In
10. Pedestal
11. One Step Over The Line

 

Betyg: 8 / 10

Peter Dahlberg

Dan Reed Network – Fight another day

Dan Reed Network – Fight another day
Dan Reed Network – Fight another day

 

Dan Reed Network levererade tre starka album åren 1988-1991 med många hitlåtar. De blev stora här i Europa men mindre kända i hemlandet USA. Dan Reed blev snabbt en (ofrivillig?) sexsymbol med sin långa hårman. Han rakade dock av sig håret helt och hållet i samband med släppet av tredje skivan. Detta uppmärksammades stort. Om det var enbart detta tilltag som gjorde att det inte blev någon mer skiva låter jag vara osagt. Kanhända var de missnöjda med att ha hamnat i funkrock-facket också. Hur som helst är det 25 år sedan Dan Reed släppte ny musik som Dan Reed Network. Ska bli spännande att höra hur de låter idag!

Men fasa! Vad är detta? Det här är ju till och med segare än ett solo-album från Dan Reed. Han låter om möjligt ännu mer uttråkad än vanligt. I The Brave försöker de slänga in lite oeeh-eooh men det känns helt malplacerat. Ingen låt på skivan går snabbare än mid-tempo. Dan Reed sjunger med noll inlevelse. Ta den tråkigaste Dan Reed Network-låt ni kan hitta och multiplicera med 13. Där har ni denna skiva i ett nötskal.

Det finns ett enda undantag och det räddar skivan från att få betyget 0. Låten Reunite går i samma tempo som alla andra men här finns plötsligt lite själ och engagemang. Så tack vare den så får skivan två poäng av 10. Då har jag ändå varit snäll! Smörja

Dan Reed Network – Fight another day
Frontiers Music Srl

01. Divided
02. The Brave
03. Infected
04. Champion
05. Ignition
06. Give It Love
07. B There With U
08. Save The World
09. Eye Of The Storm
10. Reunite
11. Heaven
12. Sharp Turn
13. Stand Tall

 

Betyg: 2 / 10

Peter Dahlberg