Night Ranger – Don´t Let Up

Jag vet inte om det är jag eller Night Ranger som förändrats. I pressreleasen nämns hur många skivor de sålt och hur bra låtarna var förut (alla från 1980-talet). Efter ett par lyssningar förstår jag varför. Här finns ingenting att hämta. Låtarna är pinsamt mediokra och uselt framförda. Det enda jag fick var huvudvärk. De försöker dölja sin idéfattigdom med en orgie av sångstämmor och gitarrslingor som återanvänds om och om igen. Suck.

Jag tycker inte om att klaga för de tycker säkert själva att de har åstadkommit något intressant och bra, men som lyssnare får man inte den känslan direkt. Så om detta är det bästa som Night Ranger kan åstadkomma idag kan de lika gärna lägga ner!

(Sorgligt, gör om och gör rätt !)

Night Ranger – Don´t Let Up
Frontiers Music Srl

1. Somehow someway
2. Running out of time
3. Truth
4. Day and night
5. Don´t let up
6. (won´t be your) Fool again
7. Say what you want
8. We can work it out
9. Comfort me
10. Jamie
11. Nothing left of yesterday

Betyg: 2 / 10 

Peter Dahlberg

One Desire – One Desire

Detta finska band bildades runt 2012 av trummisen Ossi Sivula. Andra musiker kom och gick tills han träffade på den renommerade producenten, gitarristen och låtskrivaren Jimmy Westerlund (Pitbull, Sturm Und Drang, Joel Madden m fl). Detta hände 2014. De började spela in lite demos men behövde en bättre sångare som kunde göra låtarna mer rättvisa. Jimmy föreslog André Linman från Sturm Und Drang och han nappade. Strax därefter kom även bassisten Jonas Kuhlberg (Cain´s Offering, Paul Di´anno) med i uppsättningen. Dessa fyra killar släpper nu sin debutskiva. Vi pratar melodiös hårdrock här, en mix av Eclipse, Sturm Und Drang och Brother Firetribe ungefär.

Plattan öppnar urstarkt med mördarlåten Hurt som ni säkert redan hört. Den är skriven ensam av Jimmy. Ända sedan jag hörde den har jag gått och längtat efter denna skiva. Andra singeln Apologize är också en stark sak men inte lika direkt som Hurt. Det är så det fortsätter skivan igenom. Många bra låtar och snygg produktion, små detaljer som pimpar upp låtarna på ett bra sätt.

Jag hittar egentligen inget att klaga på här. Det ska väl i så fall vara att ett par refränger är lite lika varandra men det är petitesser.  En riktigt stark debut från i och för sig erfarna killar men ändå. Framtiden ser mycket ljus ut.

Favoritspår: Hurt, Buried alive och Turn back time

One Desire – One Desire
Frontiers Music Srl

1. Hurt
2. Apologize
3. Love injection
4. Turn back time
5. Falling apart
6. Straight through the heart
7. Whenever I´m dreaming
8. Do you believe
9. Buried alive
10. This is where the heartbreak begins

http://www.onedesire.net/

https://www.facebook.com/OneDesireBand/

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Eclipse – Monumentum

Den lika nitiske som talangfulle sångaren/producenten/låtskrivaren Erik Mårtensson vill att publiken ska ha kul och sjunga med i refrängerna med händerna uppe i luften. Det är sådan musik han vill skriva med sitt band Eclipse i alla fall.

Visst, här finns det både energi och attityd så det räcker. Inget att diskutera där. Låtarna är också helt okej men ganska strömlinjeformade kan jag tycka. Eclipse låter ungefär som Green Day möter H.e.a.t och gillar man det så har man inget att förlora. Själv blir jag lite uttröttad måste jag erkänna.

Men en låt som Born to lead kan inte ens en gubbe som jag stå emot. Då åker näven upp i luften. Black rain är oväntat tung så den diggas också. Bra så.

Eclipse – Monumentum
Frontiers Music Srl

1. Vertigo
2. Never look back
3. Killing me
4. The downfall of Eden
5. Hurt
6. Jaded
7. Born to lead
8. For better or for worse
9. No way back
10. Night comes crawling
11. Black rain

www.eclipsemania.com
www.facebook.com/EclipseSweden

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Brother Firetribe – Sunbound

De glada gossarna från vårt grannland i öst är tillbaka med sin fjärde platta i ordningen och konceptet är detsamma som på tidigare album. Melodisk hårdrock på gränsen till pop. Allting är välgjort och låtar som Taste of a champion, Indelible heroes, Shock och Strangled befäster bara deras redan starka repertoar. Avslutande och 60-talsdoftande Phantasmagoria med sina filmiska stråkar sticker ut från mängden men ryms ändå inom ramen så att säga. Snyggt jobbat!

De gör ingen besviken. Tvärtom. Här finns massor av stark melodisk rock av det lite snällare slaget. De är inte lika ”tuffa” som H.e.a.t. och Eclipse som försöker föra in mer hårdrock i genren AOR. Tänk istället 1986 och dåtida skivor från band som King Kobra, Treat och Europe. Lite åt det poppigare hållet som sagt. Gillar ni det så är det bara att lägga även denna till samlingen!

Det enda negativa är att de gör en onödig cover på John Parrs låt Restless heart från 1992. Den överträffar inte originalet!

Brother Firetribe – Sunbound
Spinefarm

1. Sunbound (intro)
2. Help is on the way
3. Indelible heroes (en fin passning till David Bowie, Lemmy och Prince i refrängen)
4. Taste of a champion
5. Last forever
6. Give me tonight
7. Shock
8. Strangled
9. Heart of the matter
10. Big city dream
11. Phantasmagoria

Brother Firetribe facebook

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Tokyo Motor Fist – S/T

Detta är ett samarbete mellan de gamla vännerna Ted Poley och Steve Brown. Ted sjunger ju i Danger Danger och Steve hanterar guran i Trixter. Steve sitter denna gång även i producentsätet. Tillsammans gör de glad solig kalifornisk hårdrock med smittande refränger. Det är melodiskt och kvalitativt också. Alltså inget hastverk som de bara slängt ihop för att göra lite snabba cash. 80-talet gör sig påmint även här så målgruppen är klar. Det är vi gubbar och tanter som vill minnas the good old days när solen alltid lyste och människorna var glada och lyckliga. Eller minns jag fel?

Hur som helst har ni här en stark debut från Ted och Steve. Är även värt att nämna att ingen mindre än Chuck Burgi (Rainbow) sitter bakom trummorna och Greg Smith sköter basen (Rainbow, Alice Cooper, Ted Nugent). Ett kompetent gäng således vilket hörs. Låtarna är starka och produktionen är bra. Gitarrljudet är väldigt bra. Inte illa!

Favoritlåtar: You´re my revolution, Love me insane och Love

Tokyo Motor Fist – S/T
Frontiers Music Srl

1. Pickin´up the pieces
2. Love me insane
3. Shameless
4. Love
5. Black and blue
6. You´re my revolution
7. Don´t let me go
8. Put me to shame
9. Done to me
10. Get you off my mind
11. Fallin´apart

Betg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Unruly Child – Can´t go home

För 25 år sedan släpptes den självbetitlade debuten som idag är en AOR-klassiker producerad av Beau Hill. Sångaren hette då fortfarande Mark Free (King Kobra, Signal) och han återförenades med bandet inför plattan 2010 som också var mycket bra. Därefter släpptes några låtar digitalt 2014 som påvisade ett lite vuxnare sound. Det soundet har de delvis behållit på denna skiva. Det är vuxenrock typ Little River Band blandat med lite AOR skulle man kunna säga. Denna gång har de jobbat extra mycket med sång och sångstämmor och har man en sångare extraordinär så är de förstås i första klass. Låtarna är ibland lite svårsmälta men det finns några mer lättsmälta också. Framförallt Point of view sticker ut som en favorit. En annan mer direkt låt är avslutande Someday somehow som minner om debutskivan. Likaså See if she floats och Get on top. Övriga kräver lite mer lyssning. Hoppas att de växer på sig och blommar ut till blivande favoriter.

Trots att skivan inte omedelbart fastnar som helhet vill jag ändå ge den ett ganska högt betyg för att den är så genomarbetad och att den har en av mina absoluta favoritsångare som idag kallar sig Marcie Michelle Free. Fantastisk röst! Jag vill även tro att skivan är en så kallad ”växare” som sagt.

Jag vet inte vem som producerat denna skiva men det är snyggt producerat kan jag avslöja i alla fall. Lite roligt är även att gitarristen Bruce Gowdy gjorde två skivor (1984 och 1986) under namnet Stone Fury med ingen mindre än Lenny Wolf (Kingdom Come). Jag kan verkligen rekommendera dessa även om de är svåra att hitta idag.

Unruly Child – Can´t go home
Frontiers Music Srl

1. The only one
2. Four eleven
3. Diving into the future
4. Get on top
5. See if she floats
6. She can´t go home
7. Point of view
8. Ice cold sunshine
9. When love is here
10. Sunlit sky
11. Someday somehow

https://www.facebook.com/unrulychildband/

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Lionville – A world of fools

Lionville började som ett AOR-projekt och är nu aktuella med sin tredje platta. Gruppen består av ett gäng italienare och svenske Lars Säfsund på sång (Work Of Art). Detta är ett piggt gäng som verkligen vet hur slipstenen ska dras. Skivan öppnas starkt med I will wait som också har ett uppfriskande Don Airey-liknande keyboardsolo. De fortsätter lika starkt med Show me the love. Tänk Toto kring 1986-1988 ungefär. Låter även en hel del som Michael Stanley Band på 80-talet också. Ni vet när han med ljusa rösten sjunger (Kevin Raleigh). Klockrent!

Lars sjunger både med teknik och känsla och gör nog sin bästa insats någonsin här. Låtarna håller mycket hög kvalitet rakt igenom. Ibland blir det lite drag av västkust som i låten Our good goodbye. Plattan avslutas med en snygg ballad.

Ni som gillar er AOR kryddat med västkustsound så som det lät i mitten på 80-talet får inte missa denna skiva. Om jag ska vara något negativ hade jag gärna hört lite mer progrock insprängt också. Då kanske det kunde blivit lika bra som GTR från 1986. Men detta är ändå med beröm godkänt med bra som lägstanivå!. Deras bästa skiva hittills!

Favoritlåtar: Show me the love, Image of your soul och I will wait

Lionville – A world of fools
Frontiers Music Srl

1. I will wait
2. Show me the love
3. Bring me back our love
4. Heaven is right here
5. A world of fools
6. One more night
7. All I want
8. Livin´on the edge
9. Our good goodbye
10. Paradise
11. Image of your soul

www.facebook.com/LIONVILLEofficial

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Magnum – The Valley of Tears

valley_of_tears-magnum-web

Magnum har en stor plats i mitt musikhjärta. Första gången vi möttes var 1982 och låtar som Soldier of the line och The spirit etsade sig fast för evigt. Jag har sedan dess följt bandet och troget köpt varje skiva de släppt. Även när de hette Hard Rain i slutet av 1990-talet.

Nu släpper de sin andra skiva med nyinspelningar och remixade versioner. Dock utan en enda ny låt vilket känns lite blodfattigt. Det är väl ingen dålig samling i sig men känns lite onödig kan jag själv tycka. Dessutom är det sista alstret med den långvarige keyboardisten Mark Stanway som varit med till och från sedan 1980. Bara det lämnar i sig en bitter eftersmak. Hur ska det låta framöver? Stanways avtryck är stort i Magnums sound. Sångaren Bob Catley fyller dessutom 70 år under 2017. Är denna skiva månne Magnums svanesång?

Innan de kastar in handduken vill jag att de i så fall remastrar de fem skivor de gjorde mellan 1986-1994. Gärna med extraspår och edit-versioner samt remixar. Snälla, om någon därute har kontakt med bandet. Var snäll och framför detta! Jag har längtat efter detta ända sedan de släppte sina förra remasters 2005. De stannade då på år 1985 så fortsätt nu gärna tack!

Magnum – The Valley of Tears
Steamhammer

1. Dream About You (remastered)
2. Back In Your Arms Again (Newly Re-Recorded)
3. The Valley Of Tears (remixed,remastered)
4. Broken Wheel (Newly Re-Recorded)
5. A Face In The Crowd (remixed,remastered)
6. Your Dreams Wont Die (remastered)
7. Lonely Night (acoustic Version,Newly Re-Recorded)
8. The Last Frontier (remixed, remastered)
9. Putting Things In Place (remixed, remastered)
10. When The World Comes Down (New live version)

http://www.magnumonline.co.uk/

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Grave Digger – Healed By Metal

696_gravedigger-web

Jag har bara hört enstaka låtar med Grave Digger tidigare i deras karriär. Första skivan kom redan 1984. Hur som helst har jag nu för första gången gjort ett djupdyk i någon av deras skivor. Det är förstås kommande alstret Healed By Metal jag talar om. En platta fylld till brädden med old school-metal. Trots att riffen känns som om någon grävt i Wolf Hoffmans papperskorg gör sångaren att låtarna känns pigga ändå. Han har en mycket speciell röst som man antingen gillar eller inte. Jag hade lite svårt för den i början. Den är väldigt grov. Som en blandning av Jocke i Sabaton och Udo i forna Accept. Refrängerna är rena fylleslaget så det ska bli kul att skåda detta band på 2017 års Sweden Rock Festival. Produktionen kanske kunde varit fetare å andra sidan kanske de ville hålla den lite råare och mer jordnära. Hur som helst en klart godkänd platta och en trevlig början på året!

Grave Digger – Healed By Metal
Napalm Records

  1. Healed by metal
  2. When night falls
  3. Lawbreaker
  4. Free forever
  5. Call for war
  6. Ten commandments of metal
  7. The hangman´s eye
  8. Kill ritual
  9. Hallelujah
  10. Laughing with the dead

http://www.grave-digger.de/

Betyg: 6/10

Peter Dahlberg

Årsbästalistan 2016 av Peter Dahlberg.

Jaha, då ska man skrapa ihop ännu ett musikår. Som vanligt har det bjudits på många bra låtar. Eftersom jag är en låtmänniska bryr jag mig inte om att plåga mig genom hela album där de flesta låtar ändå är ren utfyllnad. Jag föredrar samlingar där man passar ihop låtarna till en egen liten magisk värld och där man själv håller i trådarna. Tänkte presentera mina 18 favoritlåtar från 2016. Det är ingen ordning utan alla är typ lika bra fast på sina egna sätt.

rhapsody-of-firetheocracyserious-black

  1. Rhapsody Of Fire – Winter´s rain

En episk pärla med diabolisk omen-touch. Älskar stråkpartiet och körerna.

  1. Theocracy – Ghost ship

En modern metal-klassiker åt power metal-hållet. En refräng att mörda för!

  1. Serious Black – As long as I´m alive

Fartig modern metal med Urban Breed i högform. Godis!

  1. Evergrey – Passing through

Också modern metal med lite eftertänksam ton. Mycket bra!!

  1. Sonata Arctica – Closer to an animal

Finländarna vill också att vi stannar upp och tänker till lite. Videon hade premiär när jag var på Gotland i somras så jag spelade den om och om igen där. Älskar den!

  1. Volbeat – For evigt

Denna låt var populär på årets Sweden Rock Festival. Spelades lite överallt och även av undertecknad. Grym låt och härliga minnen!

  1. Kansas – With this heart

Visst. Det är inte Steve Walsh som sjunger. Bara nästan. Men en jävligt bra låt hur som helst!

  1. Haken – The endless knot

Briljant att korsa Skrillex med modern rock-prog. Tidlös!

  1. Fates Warning – Seven stars

Modern pop-prog-metal när det är som bäst. Så jäkla bra!

  1. Sabaton – Blood of Bannockburn

För glad fick man läsa i någons recension. En riktig partyröjare om ni frågar mig.

  1. Hammerfall – Dethrone and defy

Tack för denna heavy metal-pärla i gammal god anda!

  1. Freedom Call – A world beyond

Jodå, käck värre men ack så bra! Deras bästa skiva hittills!

  1. InnerWish – Modern Babylon

Årets fynd! Hoppas verkligen att de får fortsätta att göra skivor. Klassisk hårdrock med anda av både Astral Doors och Dio!

  1. Grand Magus – Freja´s choice

Älskar inledningen och de melodiska gitarrerna längre in i låten. Klassiker!

  1. Bombus – Head of lies

Gillar att de har så egen särpräglad stil. Bra låtar också, som denna.

  1. Shakra – Hello

Modern och poppig hårdrock av högsta kvalitet.

  1. Primal Fear – Don´t say you never been warned

Yummy! Låten som Judas Priest önskar att de hade skrivit och spelat in.

  1. Vega – Ignite

Ett engelskt melodiskt rockband på uppgång.

 

Där har ni en liten slice av mitt musikår 2016. Ser fram emot 2017 och där går en dröm i uppfyllelse redan i slutet av februari när Unruly Child släpper nytt. Mark (Marcie) Free är en av mina absoluta favoritsångare så det kommer bli en högstund som sträcker sig resten av året.

Årets konsert får bli Twisted Sister på Sweden rock festival. Framförallt den magiska fika-pausen!

Årets gubbe får bli jag själv som gick och blev 50 år. En traumatiserande händelse!

Vill även passa på att ägna en tanke till alla de musiker som gick ur tiden 2016 – David Bowie, Prince, Keith Emerson och många fler. God bless you and thanx for sharing with us!

Hoppas att världen snurrar fortfarande när det är dags att summera 2017. Försök att se ljust på livet och glöm inte att sprida så mycket positiv energi ni bara orkar. Vem vet, ni kanske räddar livet på någon som bara behöver ett leende från någon annan vid just det tillfället!

 

Peter Dahlberg