Krakow – Minus

Det här är tungt. Definitivt mer Doom än Prog Metal. Mer Sleep än Dream Theater om ni förstår hur jag menar. Bandet beskriver sig själva som Post Rock på sin Facebook sida.

Minus är norska Krakows femte studioplatta. Senast kom det en live platta som hette Alive rätt och slätt.

Av de sex låtarna på plattan så fastnar det instrumentala titelspåret lättast. Det är tungt och episkt. Låten liksom gungar sig fram i ett sakta mak med snygga gitarrslingor. Under nio minuter byggs det upp till ett crescendo i  god postrock anda. I avslutande ”Tidlaus” finns ett snyggt,  långsamt gung som liksom drar in en  i musiken. Här sjungs det  dessutom på norska.

Den före detta Motörhead-gitarristen Phil Campell är med och solar på öppningslåten ”Black Wandering Sun”. Det är dock långt ifrån ”Overkill” eller ”Born To Race Hell” vilket är kul. Mer valium än speed om man så säger.

Bandet känns tight. Man vet vad man gör och vad man vill. Jag kanske hade önskat en låt som kanske stack av. Kanske ett akustiskt stycke eller något ditåt. För även om låtarna är välgjorda blir det i mina öron lite enahanda efter ett tag. Visst, även om en låt som ”Sirens” har olika delar och en del lugnare partier så är vi strax tillbaks till det tunga manglandet igen. Det är ju i och för sig det som är meningen och det här är inte dåligt, men för mig blir Minus visserligen en stabil  platta  bland proggenrens tyngre garde men en platta i mängden.

Krakow – Minus
Karisma Records

(CD/LP släpps 31 augusti 2018)

Black Wandering Sun
Sirens
The Stranger
From Fire From Stone
Minus
Tidlaus

Krakow:
Frode Kilvik – Bass/Vocals
René Misje – Guitar/Vocals
Kjartan Grønhaug – Guitar
Ask Ty Arctander – Drums

https://www.karismarecords.no/artists/krakow/

https://m.facebook.com/krakowband/

Betyg: 6/10

Pontus Norshammar

 

Orions Belte – Mint

Orions Belte är en norsk trio. Musiken är till största delen intstrumental. Orions Belte bildades 2016 och har hittills släppt två singlar på Bandcamp. Den 17 augusti kommer så första fullängdaren Mint.

Vi bjuds på nio låtar där bandet lätt rör sig från Krautrock i ”Atlantic Surfing” via rymdpsychadelia som i “John Frasier” och coctailjazz i “La Mans”, till Shadows doftande ballader som “Moving Back Again”, detta utan att nämnvärt ändra den avskalade ljudbilden.

Bandet beskriver själva att de är inspirerade av Nigeriansk 70- tals rock, vykort från Franska rivieran och boxning!

Soundet är melodilöst och tillgängligt samtidigt som det behåller en integritet. Intrycket är att musiken är cool snarare än lättsmält. Det finns ett groove som leder framåt. Låtarna är kompakta pärlor där den längsta når sju minuter och den kortaste knappt kommer över två minutersstrecket.

Gitarristen Øyvind Blomstrøm shreddar inte. Han har mer gemensamt med Hank B Marvin och Bo Winberg . Just Spotnicks referensen känns närvarande i det rymdeko som Blomstrøm är väldigt förtjust i. Ibland badar hela bandet, med Chris Holm på bas, keyboards och sång, samt trummisen Kim Åge Furuhaug i detta eko och de ger en känsla av att trion siktar just mot den stjärnbild man tagit sitt namn efter.

Orions belte – Mint
Jansen Records

New Years Eve #2
Papilon
Delmonte
Joe Frazier
Moving Back Again
La Mans
Picturephone Blues
Atlantic Surfing
Alnitak

Øyvind Blomstrøm – Gitarr, pedal steel gitarr
Chris Holm – Bas, sång, keyboards
Kim Åge Furuhaug – Trummor, programering

https://www.youtube.com/channel/UC3moQWpKLvbyrx5aY6S9juQ

https://www.facebook.com/orionsbelte/

https://orionsbelte.bandcamp.com

 

Betyg: 8/10

Pontus Norshammar