(av Benjamin Nohynek)

Projektnamnet Ayreon är synonymt med Arjen Anthony Lucassen, holländsk multimusiker och kompositör par excellence. Efter sina många år som musiker i hemlandets toppakter Bodine och Vengeance lät Arjen sitt soloprojekt brisera 1995 med albumet ”The Final Experiment”. Sedan dess har han givit oss ”Actual Fantasy”, ”Into The Electric Castle”, ”Universal Migrator” och ”The Human Equation”, vid sidan om de många sidoprojekt i vilka han varit involverad/pådrivande. Musiken har alltid varit en storartad blandning av prog, folk och tre decenniers tung rockmusik, och gästartisterna oräkneliga.

I januari släpper Ayreon sin nya skapelse, en dubbel med den udda titeln ”01011001”, där vi bland gästerna (Jörn Lande, Simone Simons, Hansi Kürsch, Bob Catley, Steve Lee, Ty Tabor, Anneke van Giersbergen, Floor Jansen…) märker våra svenska stoltheter Tomas Bodin, Daniel Gildenlöw och Tom Englund. När Arjen besökte Götet fick sig ArtRock en pratstund om dessa, om sämre tider och naturligtvis om albumet i stort.

Arjen, senast vi samtalade var Ayreon aktuellt med ”The Human Equation”. Hur ser du på det verket idag?

-          Jag står fortfarande bakom albumet till hundra procent, och jag tycker verkligen om skivan, men idag kan jag se dess brister. Många har sagt att historien är för lättbegriplig och det håller jag med om. Den lämnade inte så mycket över till fantasin. Sedan var ljudet lite för kallt och sången för långt framskjuten på kompets bekostnad.

Själv gillade jag att historien inte utspelade sig i rymden, utan i en människas inre tankar.

-          Jo det har du ju rätt i. Många kände igen sig i storyn. Folk som haft en sträng pappa eller blivit mobbade i skolan. Till och med sådana som legat i koma har berättat att de kände igen sig.

Ditt nästföljande projekt var av en helt annan karaktär…

-          Stream of Passion skulle från början ha blivit Marcela Bovios soloskiva, men när bandet satts ihop tyckte alla att jag borde vara med eftersom jag skrivit låtarna och visste hur man gjorde saker och ting. Så jag hängde med på ett par turnéer, men var sedan tvungen att lämna dem för Ayreons skull. Det var helt enkelt omöjligt att hinna med båda. Samtidigt hoppade andra gitarristen Lori av; hon är min manager numera. Men de andra fortsätter med nya gitarrister.

Vad jag förstått fick du problem i ditt privatliv efter det.

-          Det är ingen enkel match att leva ihop med en musiker. När jag var hemma befann sig mina tankar ändå långt borta i låtarnas värld. Min fru orkade inte längre. Hon lämnade mig, och jag återgick till mitt gamla liv med fester och brudar. Men det var inte roligt längre, inte som för tjugo år sedan. Så jag sjönk stadigt ner i en djup depression, och tänkte att ”det här är slutet”. Jag ville helt enkelt inte leva längre. Men så fick jag piller av en läkare, och sakta men säkert kom jag på fötter igen. Numera känner jag mig hundra procent lycklig i studion.

Har depressionen färgat av sig på nya Ayreon-verket?

-          Absolut. Skivan är mycket mörkare och tyngre än ”The Human Equation”. Den var visserligen också mörk, men hade i alla fall ett lyckligt slut!

Nu när vi nått fram till dagens huvudämne måste jag fråga – vad fan heter skivan?!

-          Hahaha! Jag kan förstå att titeln är bökig, men du får gärna uttala titeln ”Zero One”!

Vilket är temat denna gång?

-          Albumet är en sorts fortsättning på ”Into the Electric Castle”. Där har vi figuren Forever från planeten Y. På den planeten har man lyckats skapa sig evigt liv, men vad har man för glädje av det, när det skett på bekostnad av alla mänskliga känslor? Man känner ingen fara, ingen skräck, ingen glädje, ingen kärlek…

Och på ”Zero One”…?

-          Då förklarade jag aldrig riktigt hur allt gått till, men det gör jag här. Invånarna på Y har gjort sig helt beroende av maskinerna för att överleva, och jag ser samma tendenser här på jorden.

Hur då?

-          Datoriseringen. Allt går fortare och blir enklare, men är detta verkligen till det bättre? Samtidigt tycker jag vi ska fortsätta sträva mot stolta mål, och jag hatar artister som predikar.

Som till exempel…?

-          Jag älskar ju 60-talsmusik, men jag tycker Bob Dylan och John Lennon ibland går till överdrift i sina predikningar.

Samtidigt predikar du själv!

-          Sant! Men mina skivor kan även ses som rena science fiction-historier. Det är som med Star Trek, som är ren SF-underhållning, men i vartenda avsnitt finns ett djupare meddelande om hur vi lever på jorden.

Låt oss återgår till albumets musik. Har du skaffat dig några nya influenser sedan sist?

-          Jag har varit och sett Rammstein live, och deras show influerade mig mycket, även om ju Ayreon låter helt annorlunda. Jag lyssnar mycket på Katatonia, och alla medverkande Ayreon-sångare influerar mig stort.

Menar du att vokalisterna kan påverka Ayreon, att allt inte är bestämt av dig på förhand?

-          Jag skickar iväg låtarna med min egen guidesång, men jag ber alla sångare enträget att komma med egna idéer. När de sjunger in sina saker har de full frihet att sjunga precis som de vill. Fast det har inte alltid varit så. I början ville jag ha allt precis som jag bestämde. Detta är något jag fått lära mig under åren.

”01011001”, eller ”Zero One” presenterar några svenskar. Om vi tar dem en och en skulle jag vilja börja med keyboardisten Tomas Bodin.

-          Tomas solo är mitt absoluta favoritsolo på hela albumet. Första gången jag lyssnade tyckte jag det lät helskumt. Men så lyssnade jag igen och igen. Nu kan jag inte sluta! Jag har sett The Flower Kings tre eller fyra gånger och älskar Tomas sound. Det är så organiskt, så mänskligt. Tomas har en väldigt egen stil. Spelar han på en Moog exempelvis – vilket han gjorde här – blir han ändå aldrig någon Rick Wakeman- eller Keith Emerson-kopia. När jag mailade honom tackade han ja på direkten och tyckte det var en stor ära att få vara med. Själv hoppas jag verkligen på att få en inbjudan av Tomas inför hans nästa soloskiva.

Finns det någon chans att du värvar Roine Stolt eller Hasse Fröberg till en framtida Ayreon-skiva?

-          Det tror jag säkert, men en sådan person som Roine är säkert alldeles för upptagen redan som det är.

Sedan har vi Daniel Gildenlöw.

-          Daniel var desto mer svårövertalad. Många tror ju att Ayreon är ett larvigt band som sjunger om barbarer, romare och drakar. Men så skickade jag Daniel ett par låtar, och dem gillade han verkligen. Jag åkte upp till hans studio och förväntade mig en mörk, genomseriös person. Pain of Salvations musik är ju sådan. Men Daniel är en clown! Vi hade så oerhört mycket kul under de två dagarna jag hälsade på. Med skivan medföljer förresten en dokumentär-DVD om hur plattan blev till, och där har vi tagit med en massa dråpliga sångmissar. Många av dem är Daniels!

Och så Tom Englund.

-          För många år sedan skrev Tom till mig och frågade om inte jag ville producera en av Evergreys skivor. Jag svarade honom att Evergrey redan låter helt fantastiskt, och att jag ändå inte producerar andra band. Jag är för mycket kontrollfreak för att kunna samarbeta med andra! Men nu hörde jag av mig till honom istället, och Tom var redan på förhand säker på att han skulle älska låtarna.

En svensk som däremot lyser med sin frånvaro är omslagsdesignern Mattias Norén…

-          Ja, det är första gången han inte är med. Ayreon handlar om att ständigt ge okända talanger en språngbräda, och den här gången gick jobbet till en colombian. Men Mattias måste vara världens snällaste man. Han förstod precis vad jag menade, och skickade till och med ett uppriktigt ”lycka till”-mail till den nya killen. Och så är naturligtvis Mattias en enorm begåvning på det han gör.

Frågan alla ställer – när kommer Ayreon att turnera?

-          Den här gången har jag 25 gäster, så det finns inte en chans i världen att sjösätta en turné!

Men känner du inte suget efter att lira live?

-          Jag känner suget efter att möta fansen. Men jag var en turnerande musiker i tjugo år och längtar verkligen inte tillbaka till det. Numera vill jag SKAPA!

Slutligen, blir det någon fortsättning på Strange Hobby, ditt enmansprojekt som bandade gamla örhängen från 60-talet?

-          Jag skulle vilja, men det verkar inte som någon gillade skivan. Utom du då! Fast jag gör nog nåt liknande igen, fast då blir det 70-talslåtar!

www.myspace.com/ayreonauts

www.ayreon.com/