|
Snart släpps nya albumet
”Walking On h2o” vilket ha fångat mångas intresse, hur märker ni detta i
jämförelse med tidigare Mind`s Eye släpp.
Daniel:
Jo, det är så himla trevligt med all
uppmärksamhet. Men med risk för att låta arrogant har det hela samtidigt
känts lite fånigt, jag menar det är ju bara musik? Samtidigt tackar man
och bockar för allt man får extra här i livet.
Det sköna med allt detta är att man nu märker
hur många som har väntat på nya skivan, och det känns också bra att vi
inte kommer att göra någon besviken. Vi har verkligen sagt och gjort
allt vi velat ha med på detta album. Lion Music har varit kungliga och
jag kan med gott samvete säga att detta är det bästa bolaget jag har
jobbat med.
Man kan höra en hel del
vibbar från din medverkan i gruppen XsavioR och dess kritiker rosande
debut förgående år, liksom en mängd av 70-talets stora som Saga, 10cc,
ELO, Queen och inte minst City Boy. Vilka är dina inspirationskällor?
Daniel:
Jo det är kul att folk hör min stora medverkan i
den plattan. Faktum är att dom tre första låtarna egentligen skulle vara
med i denna Mind’s Eye skiva. Men då visste jag inte att vi skulle göra
en tredje skiva. Hade jag vetat det, skulle dom inte ha kommit med i
Xsavior skivan. Lyckligtvis så hade jag tillräckligt med bra låtar kvar
att lägga ihop till denna platta, låtar som till och med blev bättre.
Tyvärr föll Xsavior för att medlemmar med mycket mindre erfarenhet
fick/hade orimligt höga planer ”storhetsvansinne”… sånt pallar man inte
med bara så jag stack. Men ni kan vara lugna för det kommer mer skivor
med mig Göran och Benny. Det lovar jag, vi kommer att köra vidare.
Jag har lyssnat på allt från City boy till
ELO.
Jeff Lynne är en underskattad och fantastisk musiker som får alldeles
för lite ”credit” för det han gjorde med ELO. 10cc och Saga är jag inte
så förtjust i men inser varför folk säger att vi låter som dem. Mina
körar påminner en hel del om 10cc och Saga sägs ha starka refränger. Jag
har själv lyssnat mycket på filmmusik för att skriva denna platta. Min
stora önskan är att skriva filmmusik till en riktig film någon gång. Jag
är 30 år just nu och tro inte att det är helt omöjligt att uppfylla
detta. Mina hjältar är John Williams, Danny Elfman, Eric Serra och Vince
Dicola.
Mattias Norén är mannen
bakom många av era omslag, hur kom ni i kontakt med Mattias från första
början, och får han fria händer eller har ni så gott som färdiga idéer
som han arbetar efter?
Daniel:
Mattias har haft fria händer tills nu…HAHAHA…
Nä, skojar bara. Han är Sveriges bästa prog konstnär. Han har alltid
tagit fram det bästa ur våra idéer. För ”Waiting for the tide” plattan
så hittade han själv ett bra koncept. I ”A work of art” började vi jobba
ihop mera och nu till ”Walking on H20”
hade jag redan en idé om hur det skulle se ut. Mattias lägger alltid
dock sin egna ”touch” på saker och ting så att han känner sig säkert
nöjd med framsidan också. Jag måste ändå tillägga att denna framsida är
den bästa vi haft, den säger verkligen hur skivan kommer att låta. Att
kunna få fram tema känslan i en platta som han inte ens har hört är en
riktigt svår uppgift, men Mattias klarade det galant.
Finns det någon tänkbar
ersättare efter avhoppade Fredrik G på gitarr, om inte hur löser ni
framtida liveframträdanden.
Daniel:
Då gör vi så att vi tar in två gitarrister och
en kanske en keyboardist/akustik gitarrist. Jag har pratat med ett par
som jag tror klara av jobbet, för denna platta är inte lätt att spela
även fast det kanske låter så. Johan Niemann som lirat Bas i alla år med
oss kommer att ta över i studion. Han spelar helt fantastiskt och jag
ser ingen utanför våran musikaliska cirkel som kommer med i detta band
på jävligt länge. Vi gör som Genesis gjorde under Colins, Banks,
Rutherford tiden. En power trio!
Har ni några bokade
spelningar eller planer på framträdanden klara, likaså kommer vi att få
beskåda Mind`s Eye i de västra delarna av Sverige kommande år?
Daniel:
Oj, prylen är så att vi bor i Stockholm och våra
prylar bli rätt dyra att ta med. Det är en ”pengar” fråga för oss men om
det kommer ett riktigt seriöst förslag då åker vi till och med till
Kinesiska muren och lirar om det är så. Inget planerat än så länge dock,
jag tror at vi även behöver komma över chocken över hur pass nöjda vi
ändå blev med skivan innan vi sätter igång med rep. Den har verkligen
fått ”onödigt” bra respons från kompisar och recensenter världen över.
Det är nu fyra år sedan
förra skivsläppet, när började tankarna på ett konceptalbum ta form och
varför valdes just ämnen som, kring den mänskliga utvecklingen, deras
inre tankar om livet och påverkan på moder jord?
Daniel:
Allt började redan för mig efter att ha gjort
klart ”A work of art”. Musik, titel och text kom till alltihop över ett
par års research och arbete. Då hade vi tagit ett ”break” med bandet och
jag visste att det skulle dröja länge innan vi gjorde en ny skiva. Så
jag tog min tid. Jobbade på ackord, finslipade här och var, sjöng in
lite test körer, testade trumkomp, kastade en hel del, började om. Det
var en process som jag tror var viktig för mitt musicerande.
Ämnena som valdes var på grund av jag kände
verkligen för dem. Jag känner att vi blivit förda bakom ljuset om mycket
när det gäller våran planet.
Jag ville sprida ett annat sett att se på det
hela. Vi kanske tro att vi utvecklas men jag känner att vi mera
avvecklas. Vi förlorar mer och mer kontrollen över oss själva, vi blir
mer och mer styrda av media och tror på allt vad dom säger. Dom säger vi
var på månen, då säger vi enkelt: Ja, då var vi på månen då… Men det är
inte alls helt klart! Det finns mycket mera där bakom som vi bör utreda
och studera. Den mänskliga utvecklingen enligt Darwins teori är ett rent
skämt om du kollar in dagens fynd av olika skelett och andra
arkeologiska fynd. Dock undervisar vi detta i skolan och blundar för
andra versioner.
Angående moder jord.
Detta kan ju inte vara nyheter för människor
levande på våran planet. En sak är säkert, ”Tsunami” och ”Katarina” är
natur katastrofer men inga som vi behöver gå igenom. Om vi sköter oss
och tar hand om våra skit utsläpp så slipper vi sånt. Moder jord klagar
och alla står bara oh tittar på.
Denna skiva handlar om sånt MASSVISS med sånt.
Plus lite roligare grejor än dessa med… hahahaha
Texten “Who is the one
behind the mask” återkommer i första spåret liksom i sista (även en av
mina favoritspår), är det någon speciell som döljer sig bakom masken?
Daniel:
Ja, vem är mannen bakom den amerikanska
astronaut dräkten? För det är inte Herr Buzz Aldrin i alla fall. Det
roliga med denna skiva är att den har dubbla meningar i texterna. Den
kan handa om de saker dem handlar om, men samtidigt kan dom handla om
andra saker som just i detta fall en ”demon”, en sån som vi alla måste
möta förr eller senare. Vem är du? Och vad vill du? Alla stora artister
och mänskor måste möta en sån. Bruce Lee var skiträdd för honom och för
Mozart var det hans värsta mardröm.
Vem är den kvinnliga
berättarrösten på skivan?
Daniel:
Jaaa! Äntligen! Kul att du frågade, för det var
”Crucified Barbaras” sångare Mia Coldheart som pratade in introt. Jag
känner tjejerna i CB väl och jag har hjälpt dem med att spela in mycket
i min studio vid tidigare demos och så. Mia har en mycket bra röst som
jag kommer nog att utnyttja mer av i framtiden. Hon passade verkligen in
i den rollen. Det var en kul och en extra ”touch” att få med henne på
skivan. Jag kan avslöja att Mia kommer att medverka med nästa skiva
igen, men jag säger inte hur…
Du skriver de flesta av
texterna och låtarna på Mind`s Eye`s album, i två av texterna på nya
skivan medverkar även din fru. Hur påverkar/inspirerar/medverkar din
närmaste krets dina musikaliska skapelser?
Daniel:
Ah, jag måste erkänna att jag alltid hållit mina
ex långt ifrån mitt skapande. Men denna gång föll det så naturligt.
Ingrid skriver mycket själv och hennes Engelska är prickfri. Jag hade så
mycket att göra på den här skivan så jag behövde avlastningen. Hon hade
koll på vad jag var ute efter och satte sig ner och gjorde det. Sedan om
jag ska erkänna så kunde jag helt enkelt inte få ur mig den texten till
”Heal my karma” som handlar om en kvinna (flygvärdinna) som har blivit
bort rövad av utomjordningar. Jag ville helt enkelt ha en kvinnlig syn
på det hela. Andra låten som hon skrev texten till var redan en färdig
text/poem som hon gjort för flera år sen. Jag hade läst den och vilken
hade inspirerat mig till att skriva en låt om ämnet. ”Sacred rules” kom
till mig, och jag fick verkligen tjata för att få använda den texten.
”Jobbig som jag är” så fick jag min vilja igenom.
Texten passade fantastisk bra med låten och hon
blev själv också väldigt nöjd till slut. Hon har även skrivit texter
till andra artister som Novak med mera… Min Fru och jag kommer att
skriva texterna till nästa platta som också blir en ”tema” platta, men
denna gång, en riktigt mörk sådan. Mer avslöjar jag EJ!
Mind`s Eye` är nu bara ett
av alla åtaganden, hur stor del av vardagen upptar dina andra uppdrag
inom musiken.
Daniel:
Tvärtom, Mind’s Eye är mitt enda band och
prioritet nummer ETT. Jag har andra bands åtagande som Tears of Anger,
Hubi Meisel med mera… men bara ifall jag har tid. Jag jobbar ju som…emmm…”Studio
musiker” (åh…vad jag hatar det namnet) och har det till vardagsyrke.
Utan just det yrket hade jag inte funnit tid att göra Mind’s Eye
plattan. Tyvärr behövs det en hel del pengar och fria månader för att få
in mig i Studion till ”skapar” läget.
Just nu lirar jag in två till tre plattor i
månaden. Det är inte mycket men värt en hel del för mig som sliter som
en hund för att få det att funka. Det är så svårt att säga nej till
sköna musiker som vill att man lirar på deras verk. För mig är det den
bästa komplimangen som går att få. Jag menar, dom kan ju lika gärna
ringa Pär Lindvahl eller någon ”Auto robot” trummis, men icke, dom
ringer ”mig” och för mig är detta en stor ära, verkligen. Så länge som
telefonen ringer och jag gillar deras musik så kommer jag att svara.
Tiden omfattar mellan 10 till 15 timmar om dan i
studion. Så du kan ju tänka dig, jag ser nästan ibland inte min fru, det
är typ: Hej, och vem är du rå? Jag känner igen dig. Ok, så pass galet är
det inte men nästan där. Jag börjar ju glömma bort vilka plattor jag
gjort. Här om dan fick jag hem en platta från en artist jag spelat med
”Marko Pavic” och jag hade totalt, jag menar totalt glömt bort vad jag
hade gjort för spel på den skivan… Altzimers ligger alltså bara runt
hörnet.
Vad jag förstår finns det
lika många trumstilar som grupper, med mannen bakom slagverket i Mind`s
Eye måste vi bara få veta vad som framhäver en bra aktör inom denna ädla
konst, likaså dina ”gudar” inspirationskällor bakom detta så viktiga
element inom musiken?
Daniel:
Åhhh, tack så mycket! Det där värmde. Ja, vart
ska jag börja? Phil Collins är ju min absoluta favo trummis. Hans
identitet, sound och känsla är framför allt några av dem element jag
själv strävar efter. Sedan så har andra slagverkare som Neil Peart och
Simon Phillips satt sig i hjärnan på mig med. En man som verkligen
öppnade slagverksvärlden för mig var Rod Morgenstein (Dixie dregs,
Winger) han visade mig att man inte behövde göra allting traditionellt
och kvadrat. Teknik mässigt så har jag några skäggiga damer jag tycker
om att titta på. Virgil Donatti och Dave Weckl. Inom AOR stilen har jag
lyssnat mycket på Jeff Porcaro (SJÄLVKLART!) och Nasville kungen David
Huff (Giant). Inom metal är det Scott Rockenfiled (Queensrÿche) och Mark
Zonder (Fates warning) inte heller så traditionella trummisar inom ämnet
Metal, men som sagt grymma och oslagbara på det, när som bäst.
Sedan har vi Maestro Terry Bozzio. Om jag
någonsin gjorde en solo platta så kan du räkna med att jag kommer att
göra något åt Bozzio hållet.
Vet att ni har massor av
intervjuer inför nya skivsläppet, vill ändå besvära med en sista fråga.
Om du får önska, på vilka scener får vi se Mind`s Eye de kommande åren?
Daniel:
Ja… det skulle vara globen då men en riktig
ljusshow och laser… Andra ställen som dyker upp i tankarna är exempelvis
Nalen, dom har också en fin scen.
Att få åka runt i staterna för att spela på
deras arenor, skulle vara riktigt kul. Samtidigt som jag inte bara vill
göra arenarock shower vilket till slut blir rätt så opersonliga, så
skulle jag vilja lira på klubben i Stockholm för en fullsatt Mind’s Eye
publik då. Det skulle slå allt! Vi får väl se, inget är omöjligt som det
ser ut nu. Vi kommer att fortsätta och någon gång befästa oss som ett av
Sveriges mest eftertraktade rock/prog band, det kan du skriva upp med
”blod på papper” på.
Bock och tack Daniel för
din tid, och vi på Garf/Artrock önskar er all välgång med nya skivan som
bör klassas högt i inom progressiva världen.
Daniel:
Åh, tack så mycket för dina frågor och fina ord
om våran nya platta. Vi är själva mäktigt stolta och ser det bara som
ett plus om det går hem i Sverige. Jag följer Garfs utveckling och
kommer vilken dag som helst att gå med för att ta mig en närmare titt i
vad som händer i musik Sverige. Tack för allt och ha en fortsatt trevlig
helg.
.jpg)
www.roundrec.com
|
