Av en tillfällighet fick jag syn på att Denny Walley skulle komma till Nefertiti. Killen är en doldis men har faktiskt lirat med Zappa på bl a ”Joe´s Garage” och klassikern ”Bongo Fury”. Hade faktiskt ingen aning om vad han gör idag men misstankarna om en viss dos Zappa var ju inte långt borta. Med i gänget var också Gustaf Hielm från Meshuggah (!) på bas samt radarparet Mats o Morgan. Med de sistnämnda kan man ana vartåt det lutar.

Fick en ingivelse att skriva detta dagen efter, så jag har inte nån exakt låtlista. Men kvällen börjar med att Denny kliver upp på scenen och inleder med: Okay people. We´re gonna play some dinner-music for you now.

Inleder gör Captain Beehearts “Debra Kadabra”, som också är förstalåten på “Bongo Fury”. Sedan följer en spelning som går i rockens tecken. För Denny har en tydlig dragning åt cajun-/ sydstatsrock fast med mycket finess. De övriga musikerna hottar upp allt med extrem skicklighet och spelglädje. Tom Waits ”Clap Hands” från plattan ”Raindogs” dras sakta igång med Morgans suggestiva trumspel.

Sedan lägger Gustaf ifrån sig basen och plockar upp en elfiol. Jag börjar undra vad tusan som ska komma nu och får nästan glädefnatt. För nu kommer kvällens höjdpunkt; ”Willie The pimp”. Jösses vilket drag. Lika skäggig som originalverionen. Det var nog fler än undertecknad som satt med ståpäls.

Efter två lysande set samt extranummer kliver Denny av scenen. Vad gör då ett gäng som Gustaf, Mats och Morgan? Jo, givetvis spelar de upp sig i sin surrealistiska stratosfär. Nu blir det Zappainfluerad uppvisning i hur man kan hantera instrument. Killarna är ( som vanligt) fullkomligt galet bra. Morgan spelar trummor som om livet hängde på det. Svettas, ler och kastar en handuk över ansiktet på Mats vid keyboarden. Jag är även mäkta imponerad över Gustaf på bas. Detta är ju ändå ett tillfälligt sammansatt gäng men han klarar det lekande galant! Mycket imponerande!

Avslutningsvis tar Mats till orda: Ja, mina damer och herrar. Då har vi kommit fram till kvällens sista dans.

Och inför den ”dansen” kliver Denny Walley tillbaks upp på scenen och de river av Zappas ”City Of Tiny Lights”. Kanske inte min största favorit men det är en avslutning på en perfekt spelning; lite Zappa, lite Beeheart och lite övrigt. Allt stöpt i en härlig bluesform. Mmm.

Dennis Jacobsson