Trots att jag var med när det begav sig så har jag aldrig tidigare bevittnat en Europe-konsert men nu är det äntligen dags. De gigar på det anrika Hovet ikväll, där jag för övrigt såg min allra första hårdrockskonsert 1983. Det var Whitesnake med en nyrakad Ozzy som förband men det är en annan historia. Nu håller vi fokus!

Hovet-arenan var lite mindre än vanligt denna afton så jag gissar vilt att de stängt av en del, men vi var säkert ändå uppåt en 5000-6000 rockers samlade. När så bakgrundsmusiken försvann och scenen släcktes ner och den pampiga inledningen satt i gång steg publikens jubel och förväntningar. Därefter brakade titellåten från senaste albumet loss och alla i bandet såg tajta och taggade ut. Joey sjöng väldigt bra hela kvällen även om det hördes att han ibland sparade lite på rösten. De bjöd på en bra blandning av nytt och gammalt material även om ett par låtar kändes överflödiga, som ”gonna get ready” och ”let the good times rock”. De kördes ju på bekostnad av klassiker som ”dreamer” och ”open your heart” vilka hade uppskattats mer av undertecknad. Men, men, vilken konsert är någonsin fulländad? ;-)

Ljudet var för det mesta klart men emellanåt lite grötigt. Norums coola gitarrslinga på färska mumsmums-låten ”the beast” drunknade lite i det allmänna larmet från övriga på scenen vilket förtog lite av njutningen. (jag hade personligen sett fram emot den) ”No stone unturned” från senaste albumet var också en höjdare som jag sett fram emot men som likaså lät lite larmigt. Å andra sidan var ”start from the dark” otroligt bra live. Den gjordes tyngre än på skivan och Norum spelade hur bra som helst. Det var en mycket najs överraskning! En annan överraskning var under låten ”superstitious” där Bob Marleys gamla dänga ”no woman no cry” vävdes in på ett finurligt sätt!

Sönderspelade ”Cherokee” framfördes med förvånansvärd inlevelse från bandet medan ”rock the night” kördes på säker rutin och fick igång publiken ordentligt. Mest publikjubel blev det förstås till ”final countdown” och ”carrie”, vilken framfördes så att publiken fick ta över micken i refrängen vilket de var med på inklusive undertecknad. - ”kääärriiii!”.

I det stora hela var det en mycket bra konsert trots att grabbarna inte hade några busiga trix i bakfickan, som lite pyroteknik eller något annat underhållande. De förlitade sig istället på sitt starka låtmaterial vilket kan vara hedervärt men…. Norum och de andra musikerna i bandet är ganska introverta på scenen så Joey får kämpa på för minst två. Han far från den ena sidan till den andra och ut på mittenrampen och under ”rock the night” försvinner han till och med ner i pressdiket och hälsar på publiken under flera minuter. Under en låt blir Joey så i gasen att han till och med sliter ur sladden från Norums gitarr varpå den tystnar men Joey trycker snabbt tillbaka den igen. Det var lite oväntat och kul! Men han skulle ändå behöva en parhäst som också tog lite mer plats på scenen. Ian är ju känd som gruppens clown men han sitter där han sitter så att säga. De kanske borde ge honom lite mer utrymme att spexa? Ett trumset som åker på något slags spår vore lite kul kanske och som sen lyfter till ett maffigt rökmoln medan han trummar introt till ”cherokee”. Det hade varit något!

Jag vill till sist ge en eloge för ljussättningen vilket var snyggt och genomtänkt konserten igenom!

www.europetheband.com

7,5 / 10

Peter Dahlberg