Accept
släng er i väggen! Här har vi det RIKTIGA Accept! U.D.O. känns
nämligen som den naturliga fortsättningen på just Accept trots
att dom spelar allt för många gamla Accept-örhängen live numera.
Jag skulle tro att om den nuvarande sättningen av Accept skulle
gå och se ett U.D.O.-gig så skulle dom göra i byxan och snabbt
spola planerna för en comeback med nya sångaren. U.D.O. är
nämligen en ostoppbar heavy metal-maskin som denna kylslagna
lördagskväll i Göteborg mosar allt motstånd och känns både mer
spännande och jämnare än något Accept någonsin har gjort. Bandet
intar scenen med självklar säkerhet och levererar sin musik
tight, piggt och förkrossande stenhårt! Det händer inte mycket
om man skall se till själva showen. Inga bomber, ingen eld eller
dylik rekvisita utan det är bara bandet, en magisk
publikkontakt, en smakfull ljussättning och ett låtmaterial som
skulle få de flesta att gråta av avund som står i centrum.
Faktum är att låtlistan innehåller noll överraskningar
egentligen, bortsett från Accepts ”Flash Rockin’ Man” kanske,
men annars är det som vanligt. Det är för många Accept-låtar och
för få udda U.D.O.-låtar som presenteras i mitt tycke. Visst
skrålar jag lyckligt med i allsången till ”Princess of the
Dawn”, ”Midnight Mover” och ”Metal Heart” och inte ens jag kan
undvika att ryckas med i den strålande avslutningen med
”Burning”, “I'm a Rebel” och “Fast as a Shark”. Men faktum är
att bandet utan problem skulle kunna dra ner på antalet
Accept-låtar till fördel för mer eget material för som det är nu
får endast de mest givna U.D.O.-spåren plats. Det är och andra
sidan inte så lite heller då bandet ger oss två timmar och tio
minuter show där endast gitarr- och trumsolona kan prickas av på
minuskontot. Fast jag kan ha överseende med några solon så herr
Dirkschneider kan ta igen sig lite emellanåt. Fast han ser
oförskämt pigg ut och faktiskt att rösten lät bättre än på
länge. Han krossar i och för sig fortfarande stenkrossar med sin
myndiga och raspiga stämma så någon skönsång riskerar vi inte
som tur är.
Frågan jag ofta ställer mig under konsertens gång är; Kan en
heavy metal-konsert bli så mycket bättre än så här? Visst har
jag svårt att förstå hur de kan strunta i att spela tillexempel
”They Want War”, ”Blitz of Lightning” eller för den delen
”24/7”. Eller hur de unisont, turné efter turné, totalt kan
förbise hela ”No Limits”-plattan. Men oavsett detta så kan jag
inte låta bli att hänföras av bandets vitalitet och det material
de spelar upp och hur jag gång på gång (detta var nionde gången
jag såg bandet) blir som ett litet lyckligt barn då bandet
äntrar scenen. U.D.O. är kort och gott ett av världens absolut
bästa heavy metal-band och det bevisar dom om inte annat denna
kväll.
Setlist:
The Bogeyman
Dominator
Independence Day
The bullet and the bomb
Flash Rockin’ Man
Thunderball
Vendetta
In the Darkness
Princess of the Dawn
Gitarrsolo
Midnight Mover
Infected
Living on a Frontline
Trumsolo
Man and Machine
Mastercutor
Animal House
Metal Heart
----------
Holy
Balls to the Wall
----------
Burning
I'm a Rebel
Fast as a Shark
