Lone Star Retractor 

Setlist:

1.Squonk
2.Blood on the rooftops
3.Dancing with the moonlit knight
4.Humdrum
5.Cinema show / Hogweed / Seven stones
6.Entangled
7.Supper´s ready / Firth of fifth
8.Afterglow
9.Dance on a volcano / Los endos
10.Here comes the flood

Som ett led i den musikundervisning som musikerna Björn Fryklund och Lasse Lindberg till vardags bedriver vid Estetprogrammets musiklinje, var kvällens konsert med Lone Star Retractor en projektavslutning på temat art/symfonirock. Bandet genomförde denna kväll, inför hundratalet åhörare bestående av både elever och oss andra progälskare, sitt andra gig sedan man startade bandet häromåret. Bandet är således ganska så färskt och obeprövat i livesammanhang, men de musiker som ingår är mycket meriterade och erkända inom den svenska musikbranschen.

Lone Star Retractor har specialiserat sig på Genesis fantastiska musik, vilket naturligtvis ställer stora krav på dom själva som musiker, eftersom nämnda bands egna musiker alla har tillhört världseliten inom den progressiva världen. Denna kväll var det alltså projektavslutning och man hade valt att fokusera på Peter Gabriel-eran. Ett i mitt tycke utmärkt val, även om jag själv tycker att den följande Phil Collins frontade eran är minst lika intressant i Genesiskatalogen. För de ungdomar som här går estetprogrammet har nog de enda kontakter man tidigare haft med Genesis, troligtvis inskränkt sig till låten ”We can´t dance” eller ännu troligare någon av de versioner av ”Land of confusion” som bland annat In Flames och Disturbed ”berikat” eftervärlden med.

Sångaren Pär Edwardson gjorde ganska omgående klart för oss progfreaks som kan vår Genesis ”utan och innan”, att man hade tagit sig ganska så stora musikaliska friheter och skalat bort vissa längre avsnitt, samt att man hade sammanfogat ett flertal låtar i flera lite längre medleyn. Lite orolig blev jag allt av denna information! Vad hade då dessa herrar gjort med denna musikaliska helgedom som Genesis låtskatt består av??!!  Får man göra några ändringar i denna redan perfekta musik ??!!

Redan i öppningsspåret ”Squonk” inser jag dock att alla mina eventuella farhågor skulle komma på skam, för fy attan vilken inledning på ett gig man startar upp med. Ljudet är kristallklart och precis lagom högt och väl avvägt mellan instrumenten, och de flesta av oss Genesisfanatiker sitter nog redan i detta skede med ståpäls och gråten i halsen av ren hänförelse. I efterföljande ”Blood on the rooftops” från Wind & Wuthering-plattan tar Fredrik Lidin fram den klassiska gitarren och hans spel är precis som på originalet väl avvägt och känslofyllt.

Lasse Lindberg bedriver musikaliska utsvävningar av världsklass där han växlar mellan bas/gitarr på den dubbelhalsade samtidigt som han sköter baspedalerna med fötterna. Bara att se detta fantastiska spel är värt entrépriset.

Precis som sin förebild Tony Banks, är Magnus Strömberg en grymt skicklig keyboardist och lika lugn och avslappnad ser han ut där han sitter bakom sina klaviaturer.

En som däremot arbetar mer frenetiskt är trummisen Björn Fryklund som till vardags spelar i bandet Freak Kitchen. Med tanke på nämnda bands mycket obekväma och konstiga taktarter och tillika intrikata tempobyten , verkar trumpartierna i Genesis musik närmast vara rena barnleken för Fryklund. Han plockar också fram den akustiska gitarren i låten ”Entangled” och visar att han även är en duktig ”strängbändare”.

Pär Edwardsson har en skön röst som är ganska snarlik Peter Gabriels egen stämma, samtidigt som han utstrålar en självsäkerhet och rutin och framförallt humor som ligger mycket nära Phil Collins scenspråk.

Som ni vid detta laget måste ha förstått,  sitter nog de flesta av oss i publiken helt hänförda av dessa supermusikers förmåga att framföra Genesis underbara musik på ett så kompetent sätt. Den ena fantastiska låten efter den andra avlöser varandra och när Fredrik Lidin, en bit in på giget spelar Steve Hacketts makalösa solo i låten ”Firth of fifth” med en sådan fantastisk känsla och inlevelse, blir det nästan för mycket känslomässigt. Bättre än så här kan musik knappast framföras!!

Lone Star Retractor väljer, som en extra kul bonus att framföra två spår från Peter Gabriels första soloplatta där låten ”Humdrum” framförs i början av setet, och detta görs naturligtvis på ett mycket bra sätt. Den låt som faktiskt verkligen sätter en skyhög nivå på detta gig är annars avslutningsspåret ”Here comes the flood”, där den musikaliska nivån ligger så extremt nära originalet att man knappt märker någon skillnad alls. Som Genesis-fanstast behöver vi i framtiden knappast sörja att våra gamla hjältar så sällan lirar live nuförtiden, när vi har våra nya hjältar i Lone Star Retractor att tillgå på så här nära håll.

http://www.youtube.com/watch?v=EJaM6FpX2U0

9 / 10

Staffan Vässmar