|
Så vad såg jag
och vad tyckte jag, samt vilket var mitt felbeslut?
Landade på
Stansted 11,30, tog Stansted Express in till Liverpool Street,
sedan ”tuben” till Shepherd´s Bush och hotellet, checkade in
snabb dusch sedan ”tuben” till Victoria Park – på plats kl
14,35, så jag missade 10 min på Focus (som var ett av de band
jag ville se) som gjorde en väldigt bra spelning, där dessutom
Pierre van der Linden är sedan en tid tillbaka på trummor. Hocus
Pocus och Sylvia satt som en smäck – gött! Bra start på
festivalen kan man gott säga.
Sedan blev
det lite snuttar 15-20 min av Big Elf, Gary Moore, Zappa Plays
Zappa och Foreigner innan en annan förväntad höjdare ASIA. Gary
Moore var direkt usel, Zappa passar mer i en inomhuskonsert med
sittande publik än på en festival, så jag skulle gärna se dem
igen på t ex konserthuset i Göteborg. Big Elf känner jag inte
till alls (men har laddat ned lite mp3 för att lyssna vidare).
Foreigner var kanon, en överraskning.
ASIA spelade
1 timma och körde hela sin första platta (dock ej i kronologisk
ordning) samt 2 låtar från deras 2 senaste plattor. John Wetton
har fortfarande en väldigt bra röst, men de som driver ASIA är
Steve Howe och Carl Palmer, firma Howe & Palmer on speed?
Fantastiskt bra och tight.
Nu till mitt
felbeslut. Transatlantic skulle spela i 75 min, jag ville också
se ZZ Top från start så jag lämnade en skitbra spelning
(Overture/Whirlwind öppnade spelningen) efter i timme för att
konstatera att ZZ Top är väl ok, men tja inget som jag
egentligen går i gång på längre. När jag rätt så trött lämnade
Victoria park 45 min senare så avslutade Transatlantic sitt gig
(som jag senare kund läsa) med ”The Return of the Giant Hogweed”
med Steve Hacket som gäst – Shit! Fan jag som bytte detta mot 2
skägg och en Frank Beard!
Söndag Rise
and Shine, gick en lång förmiddagspromenad, tog ett medvetet
beslut att åka ut till Victoria Park lagom tid för att köpa en
”real English Sausage with mustard and onion” innan Magum, Ett
Magnum som jag tyckte gjorde en hygglig spelning med bra
publikrespons.
Tog sedan
beslutet att INTE se Bachman Turner, då jag ville på komma långt
fram till nästa akt, Uriah Heep performing ”Demons and Wizards”
i sin helhet oh det gjort de banne mig så jävla bra! Mick Moody
spelande Ken Henselys Slideguitar partier, så det var som att
slungas tillbaka till 1972. Extranumer? Nope, men det var skön
att för en gångs skull slippa ”Lady in Black”, det blev faktiskt
fulländat med 50 min ”Demons and Wizards”, dessutom hade Uriah
Heep helgens största publik på Prog Stage trots att de inte var
en huvudakt – well done lads!
Argent och
Joe Elliot avhördes lite kort denna dag och det jag hörde lät
bra, så bra att Argent och Joe Elliot omfattas av uppgiften
”Lyssna vidare”.
Då finns det
bara två akter kvar att redovisa Marillion och Emerson, Lake &
Palmer. Såg Marillion i en knapp timme, det räckte tyvärr.
Gillar Marillion, men har aldrig sett dom live och detta smakade
tyvärr inte mer…förmodligen ett dåligt låtval för en festival
alldeles för lågmält – trist. Emerson, lake & Palmer motsvarade
dock alla förväntningar och Greg Lake har fortfarande absolut
fantastisk röst och…………………...Carl Palmer igen – sicken
trumpojke!
Är jag nöjd?
Så "ini helvete" nöjd!. Fick just ett mail från teamet kring
High Voltage där de tackar alla som varit där och önskar oss
välkomna åter 2011. Ingen idé att packa upp väskan alltså.
Mikael
Söderblom
www.highvoltagefestival.com
|
