Loreley ligger i Rhein-dalen och är upptaget på Unesco's Världsarvslista och allt är otroligt vackert och pittoreskt. Ljudet var magnifikt i amfiteatern så det spelade ingen roll var var man befann sig och det var inga problem med att ta sig ner på sidorna och fotografera.
Hur lät denna ultimata line-up'en då?

 
Sky Architect - Bra progg, men inget som sticker ut.
 
Threshold - Damien Wilson bjuder 'som vanligt' på sig själv och är mer ute i publiken än på scen. Jag fick en fet slabbig/svettig high-five av honom på väg tillbaks till scenen igen och de levererar alltid en bra show.
 
Riverside - Var i mitt tycke kanske det bästa bandet under festivalen med sina klockrena lite melankoliska låtar. Nu är ju inte denna typen av band så roliga live (att se på) och jag tror inte att gitarristen flyttade sig 1m under konserten. Men bara att få höra Conceiving You gav verkligen gåshud, tackolov.
 
Eloy - Dessa tyskar som jag inte känner till sen tidigare spelade en väldigt bombastisk, symfonisk Rock med tom. några körtjejer. Vackert var det men lite enformigt i längden då låtarna gick i ung. samma tempo.

Haken - Det var det enda bandet som stack ut med sin meckiga prog-stil med allt från growl till jazz och polka. Nu har jag skivan sen tidigare och de var jäkligt duktiga Live helt enkelt.  Snackade med den mycket trevlige sångaren på en av terasserna (med utsikt över floden) och han är den enda i bandet med 'riktigt jobb'. De andra är musiklärare hela bunten, och det är väl inget jobb va ?
 
Vanden Plas - Det var 3'e gången jag såg dem och möjligen var detta kanske den bästa, nu spelade de på hemmaplan och publiken var verkligen med. En hel del låtar från sista plattan blev det och jag hade hoppats på att de skulle avsluta med Rainmaker, men tji fick jag.
 
RPWL - Troligen det roligaste bandet då de bla. gjorde ett riktigt bra medley på 10-15 välkända rocklåtar där de la in ordet Prog i allt. Deras musik påminner lite om Marillion och självklart avslutade de med låten 'This is not a prog song'.
 
IQ - Jo, här hade jag högt ställda förväntningar men tyvärr var deras ljud konstigt nog lite taskigt. Pete Nicholls sång är ju dessutom lite speciell och rätt lågmäld så det gjorde inte saken bättre. Och de är inte heller särskilt kul Live egentligen...läs ovan om Riverside :-)
Tackolov spelade dem Born Brilliant från Dark Matter som jag tycker är grymt bra samt Frequency från skivan med samma namn och jag får ändå säga att det var kul att se dessa legender som spelat ihop i över 25 år.
 
Anathema - Här gick ung. 30% av publiken då de spelar mer åt Indie-hållet, fast jag tyckte det var rätt vackert, men de passade inte in här bland alla progg-banden.
 
Dream Theater - Här märktes det att de drog flest folk pga. alla T-shirts och totalt var det kanske runt 3000 personer då de spelade. Den nya trummisen Manginis rigg var gigantisk och han slet verkligen som ett djur i buren och fick såklart sitt trumsolo redan efter 4-5
låten. De gamla låtarna lät precis som de skulle med honom vid spakarna. Beartrucci får nu kallas Porktrucci då han lagt på hullet rejält. James L's röst höll hela kvällen.
Muyng är.....Muyng......och tomten Jordan kör så det ryker. Då vi var på väg att lämna området står deras turnébuss utanför och James L, Mangini samt Jordan passerar precis bredvid oss. Fansen flockades runt Mangini vilket var kul, så han känner sig nog välkomnad av fansen till bandet.

 
Maten var väl sisådär så man kan lugnt säga att jag är trött på Bratwurst på bredden och längden.
 
Loreley 2011 var den i särklass den bästa festivalen jag besökt

/Ove Garpeman