Sweden Rock Cruise

Jag tänkte jag skulle avlägga en liten snabb rapport från den gångna helgens begivenheter som utspelade sig på ett kryssningsfartyg mellan Stockholm och Åbo. Jag och min kamrat tvekade inte en sekund att inhandla biljett till årets första Sweden Rock Cruise när banden som skulle spela började trilla in. Det var för bra för att missa helt enkelt. Väl på plats och inackorderade i vår hytt så inhandlades diverse godsaker i taxfreebutiken och en snabb men intensiv uppvärmning inför första bandet tog nu vid. Det var dock inte värre än att vi var nästan först in i konsertlokalen när det började dra ihop sig för första bandet ut på scen. Från en suveränt bra plats uppe på balkongen så bevittnade vi sedan hur Krux fullständigt dominerade med sin tunga och svängiga doom metal. Detta band, med så gott som idel kända namn i uppställningen, visade prov på både rutin och spelglädje när dom spelade låtar från den tre album starka backkatalogen. Men dryga fyrtiofem minuter är på tok för lite för att hängivna Kruxfans som mig själv och min kamrat skall få valuta för pengarna. Allt för många låtar hans helt enkelt inte med att spelas. Men man måste se det från den positiva sidan och konstatera att det vi fick höll högsta klass rakt igenom. Bandets känsla för att kombinera tunga riff med tempoväxlingar och blanda starka melodier med medryckande refränger saknar motstycke inom genren anser jag och denna kväll var hela gänget på tå och levererade. Allra bäst och mest imponerande var dock sångaren Mats Levén. Jag tror aldrig jag har upplevt en sångare som har levererat ett så fläckfritt framträdande på scen någon gång. Från de lite mörkare partierna upp till de starkaste och klaraste tonerna så försvann inte en enda nyans i hans sång. Lägg där till en grym scennärvaro och förmåga att få kontakt med publiken så är ett klassiskt framträdande i hamn.

Näst ut på schemat var tyskarna i Blind Guardian men det var inget som lockade oss två. Visst har dom gjort några trevliga skivor och en låt som ”Mirror Mirror” är till och med en favorit hos undertecknad. Så efter lite överläggande med nyfunna vänner från Umeå, som var på plats enbart för att se Blind Guardian, så kom vi fram till att vi skulle se inledningen på deras spelning för att ha en chans att höra just ”Mirror Mirror”. Men så blev det inte utan laddningen i hytten inför de senare banden lockade mer. Dock blev det så att vi tog oss upp till konsertlokalen precis när Blind Guardian skulle runda av sin konsert och vad spelas som sista låt om inte just ”Mirror Mirror”! Bättre tajming kunde vi ju knappast ha! Dessutom så lät det riktigt bra när bandet framförde denna härliga power metal-dänga.
Väntan inför nästa sevärdhet blev inte så lång då man skapade sig nya bekantskaper så gott som hela tiden (det är fantastiskt vilket broderligt folk hårdrockare är) men även om vi fått vänta länge så hade det varit värt det. Näst ut var nämligen veteranerna i Marduk som med sin hårt slående black metal fick båten att kränga ordentligt. Musik blir knappast ondare än så här och trots att snubben som halvhängde på balkongräcket jämte mig sluddrade fram negativa saker som att det inte var musik bandet spelade så sjönk inte njutningsfaktorn för det. Visst kan jag hålla med om att låtarna ibland kan låta lite väl lika varandra när dom framförs live men bandets spelskicklighet och framfart på scenen uppväger en sådan petitess. Marduk har alltid varit en fröjd att se live och så var det även denna gång.

Krux och Marduk i all ära men nu var det snart dags för anledningen till att kryssningsbiljetten inhandlades. Klockan två på natten klev så då äntligen tyskarna i Sodom upp på scenen och vi fick valuta för vartenda öre som denna resa kostade. Ljudet, som var klockrent under Krux spelning var nu aningen dovt och burkigt, speciellt då vi efter ett tag förflyttade oss ner till framför scenen, men man kunde ändå urskilja de gamla thrashörhängena som Tom Angelripper med manskap hamrade fram. Gruppen levererade rutinerat den ena thrashstänkaren efter den andra och bandet kändes piggt trots den sena timman och publiken verkade njuta lika mycket som bandet. Det var kort och gott en fantastisk avslutning på en kanonkväll/natt. Om man nu hade varit smart och avslutat där och då vill säga. Vårat svirande fortsatte nämligen in på småtimmarna och först vid sextiden på morgonen, efter en smarrig räkmacka som nattamat, så törnade i alla fall jag in en stund.

Men vem åker ”hårdrockskryssning” för att sova? Inte många verkade det som i alla fall och inte långt efter att John Blund hälsat på så var det bara att dra igång igen. Fast det blev inte så väldans hårt festande på hemvägen även om man mest var lite härligt salongsberusad hela dagen. Hur som helst så var planen i alla fall att se Enforcer av dom tre banden som spelade på hemresan men varken dom, H.E.A.T. eller Nocturnal Rites bevittnades. Istället myste vi runt och snackade med folk, handlade lite skivor och ställde upp i ett hårdrocksquiz! Vi bildade lag tillsammans med våra vänner från Umeå som vi träffat kvällen innan och jag måste säga att vi faktiskt gjorde riktigt bra ifrån oss. Av tjugo lag kom vi på en hedrande sjätteplats men hade vi haft lite mer betänketid mellan frågorna så hade vi lyckats bättre för nu fick en del svar stressas fram. Hur som helst när tävlingen väl var avgjord så var det inte långt kvar tills båten lade till i Stockholm igen och resan kom till sin ända. Det var bara att packa ihop sina saker och lämna rock’n’roll-bubblan som man levt i det senaste dygnet. Årets första Sweden Rock-kryssning var inte slutsåld men vi var ändå tillräckligt många för att skapa en oerhört trevlig stämning. Själv har jag åkt så många ”hårdrockskryssningar” att jag tappat räkningen men har du aldrig åkt med en ”hårdrocksbåt” tidigare då kan jag varmt rekommendera det.

Text & Foto: Ulf Classon