|
För att fira invigningen av MX Rockbars nya uteservering, hade
man bjudit in Göteborgsbandet Watch till att stå för den
musikaliska underhållningen. Som namnet antyder är bandet ett
tributeband till Manfred Mann´s Earth Band, och man har tagit
sitt namn efter MMEB:s klassiska platta ”Watch”. Om man talar
med ”vanligt” folk om MMEB är det många som inte har en aning om
vad man talar om, men om man däremot nämner låtar som ”Davy´s
on the road again” och ”Mighty Quinn” så faller
polletten ner.
När jag anländer till MX Rockbar strax före spelstart är det
smockfullt på den nya uteserveringen och stämningen är på topp,
vilket inte är så konstigt då det är lönedag, fredagskväll och
solen steker från en klarblå kvällshimmel. Inne i lokalen är det
däremot närmast folktomt, men den fylls snabbt på när Watch drar
igång sin första låt. Bandet har inte bara lagt fokus på MMEB:s
grymma platta ”Watch” (1978) genom sitt bandnamn, utan man
utlovar dessutom att nämnda platta ska framföras i sin helhet
under kvällen. Watch är som sagt ett ”tributeband” och det känns
lite skoj i sammanhanget med tanke på att MMEB hade för vana att
på sina plattor / live tolka många andra artisters alster, och
under kvällen kom vi att bjudas på spår skrivna av bland annat
Dylan, Springsteen, The Band mfl.
Bandet väljer för kvällen att lira spåren från ”Watch”-plattan i
samma ordning som på originalet. Man inleder starkt med ”Circles”,
och efter lite tekniskt strul med ett pedalbord löper det på
som det ska. Det som först frapperar mig, förutom att bandet
lirar helt jävla grymt, är den otroliga röstlikhet som finns i
vokalisten / keyboardisten Lennart Carlbergs röst. Han låter
verkligen som Chris Thompson i de högre registren och bara detta
faktum borgar för att resten av kvällen ska bli riktigt bra.
”Watch” är en sådan där platta som man aldrig tröttnar på hur
många gånger man än hör den, och varenda textrad, trumslag,
basgång, keyboardackord och gitarrsolo sitter inpräntat i
ryggraden efter nästan 35 års lyssnande. Det hörs att killarna i
bandet är mycket skickliga och erfarna musiker, och de framför
de följande låtarna ”Drowning on dry land / Fish soup”,
”Chicago institute” och ”California” på ett
fantastiskt sätt. När man hör bandet inser man vilket massivt
arbete man har lagt ner på att noga analysera de många gånger
intrikata och avancerade arrangemang som var fallet i MMEB:s
tolkningar. Man har dessutom lagt sig vinn om att återskapa den
på 70-talet tidstypiska ljudbild och det sound, som var så
utmärkande på många av bandets alster. När allsångsfavoriten
”Davy´s on the road again” och ”Martha´s madman”
avslutar första set inser jag att närmare originalet än så här
går knappast att komma. Stämningen i lokalen är nu på topp och
det känns lite snopet att ta en paus efter dessa båda klassiker,
då en del av publiken senare verkar ha fastnat på uteserveringen
i stället för att gå in och fortsätta lyssna.
Andra set inleds lika starkt som det första slutade med en grym
version av Dylans mästerverk ”Mighty Quinn”, där bandet
öser på rejält och man återger denna låt på ett ytterst
smakfullt och kompetent sätt. I det lekfulla solopartiet mot
slutet kommer Carlberg och gitarristen Per Forsberg loss
ordentligt på sina instrument med härligt klassiska ”moog”-sound
och sköna fartfyllda gitarrsolon.
Som en naturlig fortsättning på kvällen väljer bandet, när nu
låtarna från ”Watch” är slut, att mestadels spela låtar från den
Chris Thompson - frontade eran. Man framför den ena klassikern
efter den andra med ganska givna spår som ”You angel you”
och självklara Springsteen-favoriten ”Blinded by the light”,
där Carlberg och Forsberg sjunger de avancerade vokala
partierna på ett grymt bra sätt.
Många MMEB-fantaster upptäckte nog bandet i och med
Watch-plattan, medan jag själv varit med sedan den tidigaste
eran med Mick Rogers på sång/gitarr, där bandet hade ett lite
annat och lite experimentellt sound. Därför blir jag extra glad
när bandet lirar sköna låten ”Spirits in the night” från
denna tidigare era, och sedan kör en makalöst skön version av
Dylans låt ”Father of day”, Father of night”.
Hade aldrig förmånen att få se eller höra Manfred Mann´s Earth
Band live på 70-talet, utan först betydligt senare vilket
naturligtvis inte var riktigt samma grej. Ska man ändå försöka
hitta en länk tillbaka till detta bands speciellt gyllene
tidsepok, gör Watch en fantastisk insats genom att återskapa
dessa tidlösa klassiker.
|
