|
Östtysk pionjärhårdrock,
armkroksallsång och hejaramsor i ett. Ja, talar vi om Puhdys är
kombinationen alls inte surrealistisk. Tvärtom bjuder de fem
åldrande gentlemännen (bandet har varit igång sedan 1969) på
just dessa kontingenter i nämnda, fallande skala: Merparten av
konserten är en kraftfull, hård rockshow, under jättehits som
”Alt wie ein Baum” eller ”Wenn ein Mensch Lebt” skrålar den
gungande publiken till sångaren/gitarristen Dieter Birrs minsta
vink, och så har vi ”Wir Wollen die Eisbär'n Sehen”, hyllningen
till ishockeyklubben Eisbären Berlin (på DDR-tiden Dynamo
Berlin), vilken hela publiken tycks heja på.
För undertecknad står den
tunga alternativt majestätiska rockmusiken i fokus. Puhdys visar
färdriktningen omedelbart med voluminösa ”Lust auf Abenteuer”
från senaste albumet, bjuder mot slutet en storartad ”Bis ans
Ende der Welt” och lämnar oss med det eviga slutnumret ”Das Buch”.
På vägen får vi höra tre sprillans nya, ännu outgivna låtar (som
lovar väldigt gott inför en kraftfull framtid) och mitt i smeten
hör vi ett klockrent 70-talsmedley. ”Perlenfischer”, ”Lied für
Generationen”, ”Reise zum Mittelpunkt der Erde”, ”Sturmvogel”,
”Ikarus” - det är verkligen en sprängfylld skattkista de sitter
på i det expansiva Uriah Heep-soundets proggiga utkant, dessa
det försvunna landets största stjärnor. Addera ett trumsolo som
faktiskt är kul (Klaus Scharfschwerdt är intelligent nog att
banka till förinspelad musik) och undertecknad beträder nattens
återresa mot Berlin med glatt hjärta.
Daniel Reichberg
|
