"Christine`s sista färd med Queensrÿche".

Queensrÿche i Sverige. Smaka på det. Queensrÿche i Sverige. För de flesta betyder detta inte mycket, om ens något. För mig är det jämförbart med om Jesus skulle komma ner ifrån himlen för att frälsa alla rättrogna. Queensrÿche (QR) är inga superfrekventa Sverigebesökare, de har varit här som förband 1984, 1986 samt 1988, de gjorde sin dittills enda headlinespelning i Stockholm 1995 och de gjorde en mestadels hyllad spelning på Sweden Rock Festival 2003. Mer än så är det inte. Jag personligen såg dem i Köpenhamn 1995 (då geografiskt försvarbart), i Hamburg 2000 (likaledes) samt på Sweden Rock 2003. Därför var det inget svårt val att jag på denna deras första egna Sverige-turné någonsin ämnade se alla tre Sverige-gigen. Dessutom fick jag med mig en god vän i form av Johan Wall, som i egenskap av QR-orakel får mig att framstå som Sveriges regering i sjukvårdsfrågan - fullständigt okunnig. Vi två bestämde oss för att spendera 4 dagar i en vit Opel vid namn Christine (efter Stephen King´s bok) och se stora delar av Sveriges land i kölvattnet av ett av världens fem bästa band.

Jag är smålänning numera, och dessutom den enda av oss två i besittning av körkort. Dessa två faktorer kan summeras i följande term : MYCKET BILKÖRNING FÖR BERGDAHL. Men det gör inget, vad gör man inte för konsten... Den första konserten skulle äga rum på KB i Malmö onsdagen den 8/7. Därför såg vi till att parkera oss utanför det eminenta KB redan strax efter kl. 14 på onsdagen. Varför?, undrar gemene man. Därför att QR´s soundcheck ofta är ganska skojiga svarar jag. Och när vi satt utanför och pillade naveln i solskenet som bäst så dök bandet upp och begav sig kvickt in på KB. Vi satt kvar utanför och när soundchecket drog igång fick vi höra tre låtar varav en (The Mission) inte spelades på konserten på kvällen, eller på hela turnén för den delen. Coolt! Vi fick även god kontakt med delar av bandets crew, speciellt deras garderobsansvarige filur Etienne som gärna satt ner och pratade bort timmar med mig och tant Wall. Dessutom kom Mike Stone ut och pratade hur länge som helst, en i sanning mycket trevlig filur. Vi påpekade att vi även skulle ses i Göteborg och Stockholm vilket han tyckte var kul.

Både jag och Wallsingen är medlemmar i QR´s fanclub vilket har en trevlig fördel, vi fick Meet & Greet-pass till Malmö-giget vilket betyder att vi fick träffa bandet efteråt. Dessutom fick vi 2 pass var vilket gjorde att två andra vänner till mig också kunde delta i denna träff. Men nu går vi händelserna i förväg. Väl inne på KB träffade jag massor av polare (ex-skåning som jag är) och hade trevligt. Förbandet var ett Malmö-band som heter Debase som jag inte hade några egentliga förväntningar på, alltför många timmar av mitt liv har gått åt att vänta ut förband i väntan på huvudbandet. Märk därför min stora förvåning när jag faktiskt tyckte att Debase var bra! En helt ok halvtimme, något jag dessutom var tvungen att påpeka för sångaren efter giget eftersom detta verkligen är något att uppmärksamma.

Efter Debase var det så dags för QR. Äntligen som headline i Sverige igen, därför blev jag lite förvånad när de bara hade 90 minuter på sig. Det allra värsta med KB i Malmö är dessa hemska curfews (Fish fick t.ex. korta sitt set i Malmö i mars för att han skulle vara ute fort som fan - respektlöst för oss som betalar, ELLER HUR KB???). QR gjorde iallafall sitt yttersta på sina 90 minuter, och här blir det väl dags att påpeka att jag INTE tillhör de som anser att QR´s bästa är Operation: Mindcrime, eller att det enda de skall köra är låtar ifrån den och Empire. Jag personligen gillar alla skivor de släppt som enskilda väsen, men givetvis vissa mer än andra. Promised land är i mitt tycke en av VÄRLDENS absolut bästa skivor. QR spelade en hygglig blandning av låtar (se fullständig setlist i slutet av recensionen) ifrån alla skivor utom EP´n (1983) och Promised land (1994). Det var dessutom första gången de körde någon låt ifrån Hear in the now frontier (1997) på svensk mark, på tok för lång väntan om någon frågar mig. Bandet spelade i korta drag inledningsvis 45 minuter ifrån blandade skivor, följde upp med 35 minuter Mindcrime och avslutade med två låtar ifrån 1990 resp. 1984. Bra val men några alltför säkra kort ifrån ett band som under förra årets höst-turné spelade över 130 minuter och blandade friskt bland nya, gamla och ovanliga låtar. Setet i Malmö innehöll dessutom endast två nya låtar vilket jag tyckte var synd då fjolårets Tribe tillhör det starkaste bandet presterat.

Efter spelningen begav vi oss så upp tillsammans med managern Eric till bandets omklädningsrum, eller snarare ett rum bredvid, där vi fick träffa hela bandet som var på strålande humör. Mycket snack, foton och autografer alltså. Johan fick för sig att be gitarristen Michael Wilton om att de skulle köra Anybody listening? men Wilton svarade lite ursäktande att det var en lång låt och, nja, vet inte... Nåja, man måste ju försöka. Jag passade på att byta ett par ord med managern också, alltid bra att ha vänner överallt. En (mot mig) trevlig om något hispig filur. Efter träffen började det bli dags att bege sig till Helsingborg där jag bokat sovplats för mig och Wall hos min mamma (billigt!). Strax innan avfärden kom dock Stefan från Scandinavian Entertainment, bokningsbolaget som tog hit QR, och frågade om han fick åka med mig och Johan till Göteborg dagen efter. Stefan och Niklas på Scandinavian Entertainment är vänner till mig sedan många år tack vare KISS och den svenska fancluben KISS Army Sweden varför svaret givetvis blev ett glatt Ja. Jag hade sedan innan åtagit mig att vara den som skulle köra QR mellan hotellet och Klubben när vi väl var på plats i Stockholm, allt för att hjälpa mina vänner. Vistelsen i Helsingborg blev kort men trevlig, frukost ingick hos morsan och efter att ha fikat med några vänner jag inte sett på ett tag blev det dags att hämta Stefan för att åka till Göteborg.

Väl på plats i Göteborg fixade Stefan så att vi fick se QR´s soundcheck, bandet anlände dessutom till Trädgår´n precis när vi gjorde det. QR gick på och vi satt snällt och lyssnade till The Thin Line (inklusive omstart!). Efter detta skulle bandet bestämma sig för en låt till att köra då de hade längre speltid i Göteborg än i Malmö, till en början verkade det bli Silent Lucidity men plötsligt sade Michael Wilton "jag vill köra Anybody listening?". Då svimmade först Johan sen jag. Sedan spelade de igenom låten två gånger. Då svimmade vi igen. Det är helt enkelt förbannat underbart med band som lyssnar på sina fans, Anybody listening? var aldrig tidigare körd live någonstans i Europa, men nu säger facit att låten är körd en enda gång (hittills), i Göteborg, tack vare en påpasslig kommentar ifrån tant Wall. Ja jösses.

Lite käk på en multinationell hamburgerkedja och lite mer snack med delar ur crewet och bandet, sedan var det dags för magi igen. Inget förband i Göteborg (tacktacktack) utan QR kunde bara vråla på direkt utan omsvep och krusiduller. Denna konsert blev den i särklass bästa av de tre jag såg, lite tack vare Anybody Listening? men även arenan och stämningen i övrigt var på topp. En kanonkonsert helt enkelt.

Efter konserten blev det snabbt tack och hej då till Stefan, vi hade en låååång resa framför oss eftersom vi skulle ända till Sollentuna. Någonstans kring halv fem rullade vi pigga och glada in i denna norra förort till den Kungliga Huvudstaden. Fredagen då QR spelade i Oslo var således en "ledig dag" för mig och Johan vilken vi spenderade i tv-soffan med pizza och dvd´s som våra bästa vänner. En kort tripp in till STH ingick också för att jag skulle lära mig att köra rutten mellan hotellet och Klubben. Att köra bil i Stockholm kan väl jämföras med att försöka få ner en luftmadrass i sin kartong igen : trångt, omöjligt och fullständigt meningslöst. Stockholm verkar ha haft ett knippe alkoholister till stadsarkitekter som placerat ut gator och korsningar lite hur som helst, kanske medelst lottning eller pilkastning. Stryk skulle de ha iallafall, arkitekterna.

Nåväl, den stora turnéavslutningsdagen kom och efter lite olika förseningar så var jag och Johan på plats på hotellet för att hämta crewet och köra dem till Klubben. Detta gick bra, snuskiga historier berättades i bilen, och Scoobie (QR´s typ road-tour-eller annat-manager) var världens trevligaste prick som undrade om jag och Johan kunde hjälpa till att rodda lite. Inga problem sade vi, och vips så har man både lyft in Scott Rockenfields trumset och dessutom stått bakom det på scenen! Hihi! Lite mer körhjälp och snart var det soundchecksdags igen. Soundchecket inleddes med att Geoff Tate och Michael Wilton körde lite ur My empty room (kinky!), men efter detta blev det The thin line och Operation: Mindcrime igen. Mycket trevligt ännu en gång. När dörrarna öppnades var det plötsligt JAG som stod och rev biljetterna på Niklas och Stefans förfrågan, så nu vet jag alltså efter alla dessa år ståendes utanför och tittandes in PRECIS vad som försiggår minuterna innan dörrarna öppnas. Kaos. Det enda ord som passar in.

Jag hörde förbandet Zan Clan men såg inte mycket av dem, Zinny Zan sjöng bra och bandet lät på det hela taget ok. Lite fel musik för att värma upp QR kan tyckas, men det bekom inte mig mer än vanligt iallafall. QR gick sedan på scenen till ett välfyllt Klubben, och det sista giget på Europaturnén blev även det längsta på Skandinavienturnén. Anybody listening? var borta, men två andra låtar hade lagts till: Right side of my mind (den bästa ifrån Q2K i mitt tycke) samt Desert dance ifrån Tribe (äntligen en till!). Spelningen var bra, Open och Desert dance var kvällens stora höjdpunkter enligt mig, men giget var ändå det minst bästa av de tre jag såg. Publiken i STH var inte lika intensiva som i Malmö eller lika uppskattande som i Göteborg.

Så rang tonerna i Take hold of the flame ut och detta konsertäventyret hade nått sitt slut. Jag och Johan stack hem till Sollentuna för att sova då jag skulle upp tidigt på morgonen för att köra till Karlskrona (jag kom dock inte så långt - bilen dog i Västervik. Men det är en helt annan och betydligt mer tragisk och framförallt dyr historia).

Skandinavienturnén med QR var en dröm jag länge haft, som nu äntligen gick i uppfyllelse. Det kanske är tur att bandet inte kom år 2000 (då de var på Europaturné minus Skandinavien), för det QR som var här 2004 slår den turnén på fingrarna med hästlängder, mycket tack vare Tribe, Mike Stone och en allmän nytändning tror jag. Nu fick jag äntligen möjlighet att se detta för mig MAGNIFIKA band igen, flera gånger på rad dessutom. Jag fick se soundcheck och uppleva saker som jag tidigare knappt vågat drömma om (när Mike Stone igenkännande kom fram och hälsade på MIG istället för tvärtom i STH då var det inte långt till Televinken i byxorna kan jag säga!!), jag fick se ett av mina favoritband göra tre olika gigs med olika förutsättningar, och de gjorde det magnifikt.

Mina varmaste tack till Johan Wall (nästa gång åker vi SAAB!), Niklas och Stefan på Scandinavian Entertainment samt till min gamla Opel Christine (tack för dessa åren och tack för att du orkade med hela QR-turnén, vi ses i bil-himlen).

Setlistor för Sverigekonserterna : Malmö 040707, Göteborg 040708, Stockholm 040710

Tribe
Sign Of The Times
Hit The Black
NM 156
Screaming In Digital
Open
Jet City Woman
The Thin Line
Right Side Of My Mind (endast Stockholm)
Desert Dance (endast Stockholm)
Empire
Anybody Listening? (endast Göteborg)
Operation: Mindcrime
Speak
The Needle Lies
Breaking The Silence
I Don't Believe In Love
Eyes Of A Stranger
Best I Can
Take Hold Of The Flame

Alex Bergdahl, Växjö 040720