Idag vaknade jag runt ett-tiden, den nattliga bussresan från Globen till Göteborg hade tagit ut sin rätt. Man kan undra om det är värt en nästan tortyrliknande natt som en bussresa på nästan sju timmar innebär. Tänk om man hade en kamera med sig och fotograferade alla dessa resenärers försök till behagliga sovställningar J. Resan upp till Stockholm var klart behagligare om än med en toalett som allt som oftast krånglade, blir ju en del springande dit på dessa rockresor.

Nu skulle man äntligen få se detta kultförklarade band, med dvd`n ”Rush in Rio” i färskt minne var förväntningarna minst sagt stora. Och nog blev det en mäktig upplevelse, inleds med intro film och medley ”2004 Overture”. Med ett imponerande knippe musik fortsatte konserten, några var ”The Spirit of Radio”, ” Animate”, ”Red Barchetta”, ”The Trees” (med ”Day Tripper” avslutning), en cover ”The Seeker” (kändes lite onödig) och första aktens avslutades med draken film och låten ”One little Victory”

Ljusshowen med bakgrunds film, laser och eld var helt grym att se. Även torktumlarna från Rio konserten var med. Ljudet var tyvärr inte det bästa jag hört, satt kanske inte på rätt ställe (långt upp i himlen) där det lät som en slät ljudmatta varvid nyanserna var som bortblåsta. Rätt så hög volym men ändå inte något som störde.

Andra akten börjar med Draken-film-intro och en av kvällens höjdpunkter ”Tom Sawyer”, fortsätter med ”Dreamline” och den andra favoritprestationen för kvällen ”Between the Wheels”. Med risk att bli halshuggen av Rush fans, lite negativt om spelningen. Fram till nu levererades showen som på ett pärlband, mycket professionellt men kanske utan det där utstickande eller avikande som gör att man minns just den där delen så bra, okej videofilmerna och laser/eld effekterna gjorde sitt, men det lekfulla och publikkontakten var det sämre beställt med.

Konserten fortsätter med låtar som ”Mystic Rhythms” en grym ”Red Sector” och kvällens prestation för ovanlighetens skull ett trumsolo, även om det denna gång var väntat så infriades solot med stort A i betyg för Mr Neil Peart. Akustiska gitarrsektionen mellan Geddy och Alex tillhörde också en del av konserten som man minns väl. Vi fick också höra delar av 2112 (Overture/The temples of syrinx/Grand Finale). En av kvällen höjdare ”Xanadu” och den avslutande ”Working Man” satt helt rätt. Extranummer med covers som ”Summertime Blues” och ”Crossrads” hade vi klarat oss utan däremot. Tre timmar med Rush och kvällen tar till ända (ej inkluderat resan tillbaks till Götet).

Och nu till frågan om det var värt resan.

JAAAAA....... en stor och mäktig upplevelse få förunnat.

Conny Myrberg