Förra gången som det begavs sig i Sverige var som förband till Deep Purple, nu åter på svensk mark spelar UH som huvudband. Uppvärmare på spelningarna i Skandinavien är det svenska bandet Spearfish. Lite försenat drog konserten igång med intro och ”Easy Livin`”, bra start från ett veterangäng som kan det här med liveframträdande. Fortsätter med ”Shadows Of Grief”/ ”Cry Freedom” och ”Pilgrim”. Publiken som är blandat nyare och 70-talsfans börjar så sakteliga vakna, resultatet av en starkt jobbande Bernie Shaw med bra publikkontakt ger resultat.

Även Mick Box verkar vakna till i ”Stealin” och med låtar som ”Wise Man” /”The Wizard” och ”Sunrise” är konserten i full gång. Shaw klarar av de gamla Byron-tonerna riktigt bra, undrar bara när de skall dra lite nyare låtar, finns ju en hel del bra alster som borde platsa?

Slutet av konserten är i klass med spelningen på Sweden Rock Festival, med härliga låtar som ”Gypsy”/”July Morning” och ”Look At Yourself” blir det bara bäst. Efter extranummer spelas till slut den allsångsbetonande ”Lady In Black”. En nöjd publik har fått ännu en Uriah Heep kväll av klass.

Bör nämnas att spelningen genomfördes utan kravallstängsel, kanske lite beroende på att det troligen förväntades en något mognare (medelålders) publik. Resultatet blir i vilket fall en mer gemytlig och lättsam atmosfär med närhet mellan publik och band, klart svårare med staket och vakter emellan.

Conny Myrberg