|
Sjätte upplagan av festivalen närmade sig med
stormsteg och som vanligt rör sig en del tankar om hur alla praktiska
detaljer kommer att lösas. Veckan innan var jag och familjen på
campingsemester i Bohuslän och då kom samtalet som man inte ville ha.
Ordförande ringde och meddelade att Björngårdsvillans servering tillika vår
tillgång för mat, dryck, toalett mm. var stängd. Vi hade tidigare fått
uppgift från kommunalt håll att den fortfarande var i drift, även om där
snart skulle bli någon form av utbildningsbyggnad.
Samtalet slutade ändå i en nästan klar lösning av
problemet, naturligtvis hade Mikael trollkarlen Bennerhed hittat en utväg i
form av en 300 meters flytt. Några formaliteter angående säkerhet, loger,
scen och en del annat ordnades med ägaren till Villa Belparc inom en veckas
tid. Styrelsen i GARF sammankallades och snart var riktlinjerna klara för
alla de frivilliga funktionärerna inom föreningen. En väl så viktig uppgift
och som måste fungera är också bandens omhändertagande och praktiska saker
som deras boende, mat mm.
När väl Slottsskogen festivalen gick av stapeln
tror jag nog att både band och åskådare kände sig väl mottagna och välkomna.
Vår konferencier Daniel Reichberg välkomnar alla och presenterar kvällens
första (nej jag skall inte säga akt) band.
Violent Silence:
Kan tänka mig att en del nervositet infann sig som
inledande band, tror inte heller att de har haft så många gig bakom sig .
Vad gör dessa killar då, jo de går ut och kör en ny låt på hela 18 minuter,
helt suveräntJ. Det dröjde inte
någon längre tid innan de uppträdde som de aldrig gjort något annat.
Ytterligare två nya alster som jag inte heller kommer ihåg namnen på
presenterades med en rejäl dos av pondus. De nya låtarna kändes som att VS
utvecklats ytterligare några steg vilket bådar gott inför nästa platta. Från
senaste skivan fick vi sedan tre låtar, därav ”Squeal Point” och den härliga
” Grey Fluid Earth”.
Ricocher:
Nästa grupp till drabbning var holländska Ricocher.
Ett band som Garf under flera års tid har haft kontakt med och nu äntligen
kan presentera på slottsskogen festivalen. Ricocher släppte senaste skivan
2004 och är nu klar med en hop nya låtar, tyvärr för slottsskogens publik
kände sig gruppen inte riktigt redo att presentera dessa, så vi får snällt
vänta en tid till. En del grupper producerar riktiga mästerverk på sina
album men har en del svårigheter att presentera dessa live. Andra visar sin
bästa sida på just scenen, till denna kategori tillhör holländska Ricocher. Från
publikplats hörde jag flera kommentarer om att de var ännu bättre live än på
skiva, personligen ställer jag mig definitivt i ledet som hyllar deras framträdande. Några
av de låtar som spelades var ”Sand In Your Eyes”, "Locked Inside (III
Question within the Answer)”, “Bitter Tears” och "Breaking The Chain”.
Om någon nu undrar så spelar Ricocher musik likt grupper som Arena,
Pendragon och Marillion.
Trots att tidsschemat nu minst sagt var pressat
klämdes ett extranummer in till publikens belåtenhet.
Magic Pie:
Fick deras första platta tidigare i år och blev
minsta sagt imponerad av denna helgjutna skapelse. Så mina förväntningar var
nu rätt så stora, när den inledande "Motions Of Desire” hade spelats kändes
det som de helt klart skulle infrias. Med låtar som ”Change”, “Without
Knowing Why”, “Illusion & Reality part1” och “Full Circle Poetry” tog dessa
fantastiska norrmän nu även publiken till sina hjärtan. I ett av
mellansnacken sa keyboardisten Gilbert Marshall att han tidigare hade besökt
festivalen, den med The Flower Kings, och då hade tänkt för sig själv ”den
här festivalen skulle vara lite av en dröm att få spela på” och att den nu
gick i uppfyllelse J. Stämningen
i publiken ökade med antalet låtar som spelades och fick sin kulmen i den
avslutande Beatles covern ”Hey Jude”. En liten kupp mitt i spelningen stod
en något förfriskad dam för, hon äntrade scenen för ett uttalande. Det var
bara det att hon inte fick fram ett enda ord J, skulle tro att hon bara ville
berömma den nya festivalplatsen. Magic Pie har med all säkerhet nu fått en
hel hop av nya svenska fans.
A.C.T
Kvällens headliner skulle snart inta scenen och
att det var många som kommit för att se A.C.T gick inte att ta miste på.
Platsen framför scenen fylldes snabbt av beundrare och trycket kändes mer
som en rockkonsert än en proggfestival. Vet att det kommit beundrare från
många håll i Sverige och även en del från andra länder. Att detta var det
andra besöket på Slottsskogen festivalen vittnar också om bandets
popularitet. Konserten inleds med ”Abandoned world” och här är det fullt ös
från första början. Efter några låtar fick vi ett smakprov från nästkommande
platta, lite senare kommer ytterligare två spår och dessa tre lät riktigt
lovande. Hoppas det nu inte dröjer allt för länge till nästa skivsläpp. Vi
kanske t.o.m får veta vad egentligen bokstäverna A.C.T står för J. Att dessa herrar är skickliga
både på scen och platta tror jag nog de flesta visste, och de är absolut ett
av de roligaste banden att beskåda och höra på den Svenska livescenen. En
kompis och erfaren basist imponerades även han och undrade med ett leende
varför A.C.T spelade så svårt J.
För oss vanliga lyssnare spelar de bara så ”gött”. Av många favoriter
spelades Mr Landlord från senaste och tyngsta skivan Last Epic, en sådan där
låt som man blir på så gott humör av.
Kvällen närmade sig slutet och tidsschemat var
redan överskridet men vi fick klartecken från Villa Belparc att dra över
något och två extranummer av A.C.T kunde genomföras, dessa fick jag nu höra
från entrén där mitt vaktpass hade börjat.
Setlist A.C.T
Abandoned world.
Take it easy.
Wailings from a building.
Welcome.
No longer touching ground (ny)
Hippest flop.
Mr Landlord.
Oh, so wry (ny)
Walz with mother nature.
Imaginary Friends.
Today`s report.
Dance of mr gumble.
Useless argument (ny)
The Effect.
Why bother.
Torn by a phrase
Manipulator.
--------
The Chase.
A Supposed tour.
Det mesta med den nya platsen Villa Belparc kändes
helt rätt denna kväll, om man nu får önska något mer så skulle scenen vara
något större och framförallt högre, när publiken ställde sig upp vid A.C.T
spelningen blev sikten inte så bra för de som inte hade bänkar att ställa
sig på. Verkar ändå som att alla inblandade från Villa Belparc, Garf, banden
och publik var helnöjda så framtiden för Slottsskogen Goes Progressive känns
ljus :)
Bli medlem du med!
Conny Myrberg
|
