Då fick man äntligen se
bandet som varit bland de översta på önska-att-se listan. Med tanke på att
det var söndag kväll och headlinern inte skulle gå på förrän runt tio, hade
jag lite funderingar om
hur mycket publik PoS skulle dra. Anlände strax innan nio och jo det var
redan fullt med folk som väntade förväntansfullt. Förbandet Tyska Dark Suns
gjorde entre och det med en den originella uppsättningen där trumslagaren
stod för sång/growl. Helt okända för mig gav de ett riktigt positiv intryck,
med musik lite som PoS fast en del åt Opeth hållet. Bör kollas upp.
Efter omriggning drog Daniel Gildenlöw och de övriga
i PoS igång spelningen som också visade sig vara en av årets mest helgjutna
konserter för min del. Efter intro med video från senaste Dvd`n BE fick vi höra
! ”utropstecken” som den kallas från första skivan ENTROPIA. Lite
ljudproblem med mikrofonerna rättades till och Daniel talade om att
konsertkvällen inte enbart skulle vara ett BE gig, vi skulle få höra spår
från hela gruppens albumproduktion.
Fortsättningen följde med ”Inside” från ONE HOUR BY
THE CONCRETE LAKE om jag inte missminner mig. På min favoritplatta REMEDY
LANE spelades sedan ”Second Love” och nu stod jag bara och njöt. Med dvd`n
BE i färskt minne som förövrigt är riktigt bra gjord, anade jag att
framträdandet möjligen skulle gå en hel del åt det pretentiösa hållet. Här
kändes det helt det motsatta, trots många djupa texter var spelningen mera
åt det lättsamma och så proffsigt ända ut till yttersta fingerspetsen.
Med den relativt lilla ljussättningen fick vi ändå
en stor visuell upplevelse inkluderat de synkade videorna. Liksom på BE
dvd`n framträdde alla i mörka glasögon när Mr Money spelas och Daniel bär
då också sin snygga väst. En vacker dam gästar här också scenen och förser Mr
Money/Daniel med ”champagne”. Kvällen bjuder på många minnesvärda stunder
och publiken stod mestadels med beundran och njöt. Ibland vaknade den
riktigt till ändå och det slutade med flera extranummer innan Pain
of Salvation var tvungna att tacka för sig och forstsätta med sin turnébuss
till nästa anhalt.
Två timmars spelning i världsklass och det minsta
man nu var upplagd för var den där hemresan till John blund.
Conny Myrberg.
|