|
För ganska så exakt tio år sedan kom jag över en
platta som hette ”Songs From The Lions Cage” och gruppen hette Arena. Sedan
var jag fast. Skiva efter skiva har övertygat mig att detta bara måste vara
neuprogens absoluta mästare. Det enda som fattades var att få se och höra
dom live.
När jag för snart två år sedan fick tag på
biljetter, och när jag både fick se och höra dom för första gången, vrålade
jag nog rakt ut. Det var ett magiskt ögonblick då gruppen gick in på scen.
Ett ögonblick jag aldrig glömmer. Ett väldigt starkt minne jag hade från den
konserten var att Clive Nolan var en sådan bakgrundsfigur.
Men det var då det....och nu har dom varit hos oss
igen. En klubblokal knapp fylld till hälften hälsade dessa engelsmän
välkomna. Med mycket material i bagaget ger dom oss en nära två timmar
otrolig musikupplevelse. Spelningen börjar med ”Bedlam Fayre” från senaste
albumet ”Pepper & Ghost”, och nivån på kvällen var spikad.
Sedan följer en härlig blandning med gammalt som
”Midas Vision”, ”A State Of Grace”, (Don`t Forget To) ”Breathe” från både
plattorna ”Songs From A Lions Cage” och ” The Visitor”. Följt av nyheter som
”Smoke And Mirrors” och ”Purgatory Road” från just senaste alstret ”Pepper
And Ghost”.
Det finns knappast någon anledning att rada upp alla
låtar som bjuds på, utan jag vill hellre plocka fram det lilla extra som jag
hittar under kvällen. Som Clive Nolan. En kille som har tagit en helt
annan roll i bandet, eller så mår han bara så fruktansvärt bra nu förtiden.
Inte vet jag. Men han spexar och snackar mellan varje låt. Helt underbart
att se honom!
John Mitchell är fortfarande min absoluta
favoritgitarrist (och har så varit en lång, lång tid). Han är så grymt säker
på det han gör. Han verkade dock något stel i början men smalt ihop med oss
andra under spelningens gång.
Jag är tämligen övertygad om att Rob Sowden
är en av de främsta livesångarna röstmässigt som finns att uppbringa. Han
har en otrolig röstkapacitet som håller hela spelningen igenom.
Mick Pointer lämnar trumpinnarna för ett
ögonblick och visar oss vad han kan spela på flöjt. Ett stycke på ca tio
sekunder. Men som Clive Nolan sa..ett magiskt ögonblickJ
Jag har nu nämnt fyra medlemmar, så skit vore om jag
inte sa något om den femte. Ian Salmon på bas gör bandet fullständigt
komplett. Inget fattas.
Hela upplägget på spelningen var kanon. All sköns
blandning som gjorde alla nöjda, både äldre som nytillkomna fans. En härlig
akustisk version av ”Friday´s Dream” och två extranummer. Det enda som
fattades lite var ”The Butterfly Man”, men man kan inte få allt och jag fick
ju faktiskt höra den på förra konserten. Någon tyckte att dom spelade lite
för högt. Men det är bara att trycka dom där pluggarna lite längre in i
öronen :)
Det som förvånar mig mest är nog den halvtomma
lokalen. Att inte fler har upptäckt detta helt suveräna tio år gamla band.
Så för er som inte var där, jag gråter en skvätt för
er skull, för ni har missat årets konsert i andan av symfonist, melodisk
neuprog.
Setlist:
Intro
Bedlam Fayre
Midas Vision
A State Of Grace
(Don`t Forget To) Breathe
Smoke And Mirrors
Purgatory Road
With Hunt
Waiting For The Flood
Medusa
Serenity
The Shattered Room
The City Of Lanterns
Riding The Tide
Skin Game
Enemy Without
Friday`s Dream
Jericho
Cryin For Help VII
Catarina S.
|
