Då var det dags för ännu en nostalgitripp, Mike Tramp och hans White Lion spelar åter de där gamla goa låtarna som man så innerligt avlyssnade i slutet av det glada 80-talet. Att det nu bara är Tramp själv kvar gör liksom inget för det är ju ändå han som står för det mesta bakom själva konceptet ”albino katten”, icke att förglömma var då det begav sig även Vito Bratta med som låtskrivare på de flesta av titlarna. De gamla vinylerna dammades av dagarna innan konsert och nog fanns där spår man väl mindes.

I ett halvfyllt Sticky en måndagskväll var kanske förutsättningarna inte det bästa för en rockkväll. Satt först vid ingången där bandet gjorde entré till lokalen, vad jag förmodar fru/flickvän Tramp och litet Mike-barn gjorde bandet sällskap de första låtarna.

”Lights and Thunder” började först ljuda ut i lokalen. Denna kändes kanske inte fullt så inspirerad men allteftersom konserten fortskrev blev både publik och band mer och mer inne i det så härliga nästan drogliknande tillståndet vilket ibland händer då live musik framförs. Living on the edge, Broken Heart tog vid och nog börja atmosfären så sakteliga höjas. 

Med låtar som Little Fighter, El Salvador och Fight to survive lossnar det ordentligt och resten av kvällens resa är mer än angenäm. Sista halvtimmen släpptes alla barriärer och de avslutande låtvalen Valhalla, When the Children Cry (endast keyboard och Mike vid micken) samt Radar Love gör att man går hem helnöjd och det där med en trött måndagskonsert blir här en härligt minnesvärd kväll.

Conny Myrberg