PoS hade kring ett-tiden en akustiskt set med tillhörande signering hos skivaffären Cd specialisten. Innan spelningen fick jag några ord med nya turnébasisten Simon som bl.a. spelat med gitarristen Johan Randen band. Han gick omkring lite vilse och visste inte riktigt vad som var planerat.

Jag hänger väl bara med precis som på scenen sa han lite skämtsamt. På frågan om inte detta var ett riktigt lyft kom svaret, att spela med den otroligt begåvade Randen är inte det sämsta men visst att få vara med på en turné med de skickliga killarna i PoS är naturligtvis ett riktigt lyft.

Frågade också hur spelningen i Oslo dagen innan hade gått? Då log Simon och sa ,vi kom inte i säng förrän fem i morse så man är rätt trött vi det här laget, spelningen hade gått bra men var bra svettig , lokalen var rätt liten och otroligt varm.

Jag påstod att senaste plattan Scarsick kändes rätt avskalad för att var en Pain of Salvation skapelse och borde passa livescenen rätt bra. Simon lade till att setet på Scarsick turnén också var lite hårdare och inte så många invecklande element (basen) som många av Pos låtar kan ha vilket känns rätt tacksamt inför min debut-turné med PoS. Han sa också att vi kunde förvänta oss spår från alla album med fokus då på sista plattan.

Pain of Salvation äntrade den ”lilla” scenen med applåder från publikskaran och drog igång vad det verkar ett rätt improviserat litet set med This Heart Of Mine (I Pledge). Ett svårighetsprov nästa när  ”Disco takter” och låten Disco Queen skulle framföras utan trumset.  Med endast två mikrofoner avslutade Pos sedan Cohens låt ” Hallelulja” och gruppen visade här sin skicklighet i stämsång. Ett litet men gott framförande och dags för signering

Ett vad jag förstår fullsatt Musikens Hus väntade förväntansfullt vid niosnåret och så äntligen för oss älskare av progressive rock äntrade Pain of Salvation svensk scen vilket inte är så vanligt tyvärr.

Det här är kanske inte den mest originella och perfekta konsertinledningen sa Daniel med ett leende på läpparna, han ville att vi skulle slå våra norska vänner från gårdagens spelning i konsten att ljuda högt från publikhåll. Japp här ljudades det allt och konserten startade med titelspåret ”Scarsick”.

Senast gruppen var i Götet presenterades en pompös föreställning med bakgrunds videos och diverse teateristiska element, nu fick vi beskåda en betoning på det mera raka och direkt livemusicerande. Rekvisitans tyngdpunkt var de fyra pelarna med diverse ljussättning vilket satte musikerna i centrum. Låten ”America” tog vid med sin speciella text och till publikens förtjusning spelades därefter ”Utropstecknet” från debuten Entropia.

Den lätta stämningen från dagens tidigare akustiska set fortsatte, främst mest  mellan nykomlingen Simon och PoS fanbärare Daniel. Den nye som är helt ovetande om det mesta mot det övriga sammansvetsade gänget var temat, då med många nypor salt. Glädjen att framföra sin musik och kontakten med publiken är här ett av elementen som gör konserten till en av kanske årets bästa. Det som framförs vilket låter så enkelt men ändå ofta är komplicerat och genomtänkt visar prov på gruppens storhet som musiker och skicklighet på respektive instrument. Konserten fortskrider och alla vad det verkar vill att den aldrig tar slut. Tyvärr har alla sagor ett och denna spelning avslutas med kvällens längsta spår och kanske Pos mest  udda alster ”Disco Queen”.

Herr Gildenlöw påvisade att om vi i publiken ljudade riktigt högt så kommer PoS åter in på scenen J 

Och visst så får vi nästan en väckelsemötes känsla när bandet ljudar dessa ljuva toner av ”Hallelujah”. Sista akten för kvällen ”Used” känns helt rätt även om herr Gildenlöw betonade att dess existens som en icke idealisk avslutningslåt.

Scarsick
America
!(Foreword)
Nightmist
Handful of Nothing
New Year's Eve
Ashes
Undertow
This Heart Of Mine (I Pledge) / Song For The Innocent
Second Love
Chain Sling
Diffidentia
Flame To The Moth
Disco Queen

Extra nummer!
Hallelujah
Used

Conny Myrberg