Foto: © Lars Nyrén

18 grader och solsken, utomhuskonsert med Genesis och ett enormt område fullt med Genesisprylar, god mat och dansk öl! Ibland är det nästan för bra…

Dessutom kommer vi innanför den främre avdelningen där vi står i mitten framför scenen. Kanske arenans bästa platser? Istället för förband så visas musikvideor på skärmarna varvat med reklam för den nya Genesissamlingen ”Turn it on Again – the tour edition”. Det är bättre än något halvdant förband som innebär omriggning i minst en halvtimme.

Strax efter åtta så kommer då äntligen favoritgubbarna in - Tony Banks, Mike Rutherford, Phil Collins, Chester Thompson & Daryl Stuermer. Collins säger ”Hello, we are Genesis”, och så drar dom igång den instrumentala inledningen till ”Behind the Lines” för att sedan gå över i ”Turn it on Again”. Den välbekanta klockan syns på bildskärmarna när dom tar ”No Son of Mine”.

Låt nummer fyra är ”Land of Confusion” med tillhörande ”dockor” på skärmarna. Själva scenen är speciellt byggd, väldigt originell med lampkranar ovanför bandet. Efter en riktigt hittig inledning är det dags för lite äldre låtar. Det blir ett medley med hela ”In the Cage” som går över i instrumentala delen av ”Cinema Show” som förs över i ”Duke’s End” för att avslutas med hela underbara ”Afterglow”. Helt underbar start på konserten med andra ord. Bara därför drar dom ner på tempot med småtråkiga (eller småmysiga ?) ”Hold on my Heart”.

Men sen tar dom våra livefavoriter: ”Home By the Sea” vilken som vanligt sitter ihop med ”Second Home By the Sea”. Det är helt suveränt, speciellt “Second Home By the Sea” där Phil Collins och Chester Thompson bonkar vettet ur trummorna. MÄKTIGT! Till dessa spökhistorielåtar visas läckra kusliga bilder på skärmarna – och då menar jag inte den alltid lika buttre Tony Banks (han är nog bara koncentrerad).

Efter den urladdningen så lugnar dom ner sig lite igen i klassikern ”Follow You Follow Me”. Så är det dags för lite gammal mumma igen. Den fantastiska instrumentala delen av ”Firth of Fifth” förs över i ”I Know What I Like” – hela låten inklusive tamburinshowen med Collins. Till låten visas gamla klassiska bilder på bandet och under tamburinshowen visas rörliga bilder på en betydligt yngre Collins med tamburin. Från någonting asgrymt till någonting asgrymt! Dags för mäktiga “Mama”. Vilken låt! Vråltungt. Även här maffig bakgrund på skärmarna.

”Helt motsatt till syndiga Mama så skall vi gå över till ett oskyldigt vackert ställe”, säger Collins och så förvandlas bakgrunden till ett vackert landskap som passar fint till ”Ripples”. Det var inte igår man hörde den live…

”Throwing it all away” innebär allsång.

Everybody scream DOMINO! ropar Phil. Publiken svarar –DOMINO !!!

Funny that you say that, we have a song called “Domino”! skojar Phil och så tar dom båda delarna. Gott ös i del två.

Chester och Phil kör naturligtvis ett trumsolo ihop. Lite annorlunda den här gången då dom står mitt emot varandra och spelar på…någonting, för att efter ett tag mer och mer gå över till trumseten och till slut gå över till ”Los Endos”. Bakgrunden återigen i maffiga färger.

Man tror ju att det är slut i och med ”Los endos” men dom fortsätter. ”Tonight, Tonight, Tonight” går över i “Invisible Touch” som alltid får igång publiken. Låten avslutas med fyrverkerier och bandet lämnar scenen.

Extranummer? Självklart!

Takten till ”I Can’t Dance” går igång och strax därefter kommer bandet in igen. Självklart kör dom den klassiska ”silly walken” till låten. Bakgrunden är till slut fylld med massa gående gubbar i olika färger. ”Vi skall avsluta med en äldre lugn låt som betyder väldigt mycket för oss”, säger Collins och så gör dom en väldigt vacker version av ”Carpet Crawlers”.

Sammanfattningsvis så var det en mycket bra konsert med perfekt blandning mellan gamla och nyare låtar. Jag hoppas att jag i lyckoruset skrev ner rätt låtar överallt. Tyvärr fick vi ingen låt från ”Calling All Stations” men det visste vi, som hade sett presskonferensen innan. Man förstår Collins att det inte känns som hans låtar.

Ljuseffekterna och bakgrundsbilderna var mäktiga men dom hade kommit fram ännu bättre om det hade varit mörkt. Det var bara mörkt dom allra sista låtarna.

Collins är den i bandet som showar även om han med ålderns rätt tar det lite lugnare nu. 

Biljettpriset var 675 kronor, men det var mycket prisvärt eftersom dom höll på i nästan tre timmar. Det bästa av allt är, att när jag skriver detta så skall vi snart åka och se dom en gång till i Frankfurt – och där blir det faktiskt mörkare tidigare. MUMMA!!!

Betyg ? Självklart 5 av 5. Vad annars av ett Genesisfan som väntat på det här lääänge ?