Vi satt längst upp på en trappa och såg ner på soundchecket när vi hörde ett humoristiskt : - Good evening, ladys and gentleman ! till oss. Det var frontmannen Lenny Wolf himself som checkade in med sitt handbagage efter flygturen. Mikael fattade sig snabbt och frågade Lenny om man kunde få lite autografer. –     Ge mig fem minuter, svarade Lenny.

Efter fem minuter kom han tillbaka och satte igång att skriva autografer. Nu var det inte lite autografer det var snack om. Mikael hade med sig en affisch, vinylsinglar, alla Kingdom come CD omslag, Lennys soloskivor m.m. Dessutom hade han övertygat mig att ta med mina CD omslag också ! Stackars Lenny stod närmare en kvart och skrev. Vi har t.o.m. hans namnteckning på våra plånböcker ! Lenny var på gott humör. Han berättade att han åkt på en förkylning och att vi fick ursäkta om han inte fixar alla toner som vanligt.

Efter att vi fått autografer så gick Mikaels plastpåse sönder när han la i alla grejor. Han gick för att fråga om någon på stället hade någon att ge till honom. Då stötte han på Lenny igen som ville bjuda honom på te. Go inledning på kvällen alltså.

Ja just det, det var ju konsertrecension jag höll på med…

Det var när vakterna bad oss att gå ut för att komma in rätta vägen som vi märkte hur mycket folk det var. Kön utanför slingrade sig en bit runt hörnet mot ströget. När vi väl kom in igen så såg vi till att hamna bland dom som var längst fram. Bandmedlemmarna gick på scen till dom inledande effekterna till ”Gotta move now” öppningsspåret från näst senaste CD´n ”Perpetual”.

Här snackar vi tungt rock! Fortsättningen ”Only rainbows know” är inte heller lite tuuuung. Det är helt omöjligt att inte gunga med. Sen får vi klassikern ”Get it on” från första skivan. Jag tänkte på hur långsamt den låten är egentligen och gissa vad det blir då…håll i er…det blir sviiintuuuuungt !

Nästa låt blev ”Slow down” men trotts sitt namn så höll den ungefär samma tempo som ”Get it on”. Dessa låtar påminner ganska mycket om varandra. Långsam kraftfull riffrock. Jag blev positivt överraskad över hur sanslöst bra bandet var live. Frank Binke var som ett vilddjur på basen. Han var liksom ett med basen. Det blev väldigt effektfullt med tanke på att basen är väldigt viktig i deras musik. Erik Foerster på sologitarr skojade och showade sig genom hela showen. Trummissen H.Thiesbrummel ( ja, dom är Tyskar ) skötte sitt jobb bra, förutom en gång då han faktiskt tappade takten, vilket genererade i att Lenny vände sig om undrande. Löneavdrag ?

”Should I” från tredje CD´n blev femte låt. En favorit för mig. Jag vågar inte skriva ordet tungt en gång till så jag gör inte det… Men den är melodiös också !

Sen är det nästan för bra för att vara sant. Ännu en av våra favoriter direkt på : ”Mother”. En lite udda låt som bygger mycket på sina effektljud i kombination med hårda gitarrer. Nu är det inte tungt längre, nu är det blytuuuungt !

Så är det dags för en ballad. En lite bluesig sak från första skivan som var en hit på slutet av 80-talet : ”What love could be”. Inte fel mellan riffrockandet.

Dom avslutar konserten med två till låtar från första skivan: ”Pushing hard” och ”Living out of touch”. Den första är vräkrock och en perfekt livelåt. Men här märkte man av Lennys förkylning. Han vågade inte upp i dom högsta tonerna. Men det fixade vi i publiken åt honom. ”Living out of touch” är absolut en av deras bästa låtar. Det är väldigt mycket ”Led zeppelin” över dom här låtarna och Lennys sång stärker den känslan.

Jag har goda minnen till dom här två låtarna. Dom inleder första plattan fast i omvänd ordning. Jag jobbade på fabrik när den här skivan kom och jag satte alltid på den när jag började jobba klockan 6 på morgonen för att vakna. Jag blev helt klarvaken efter en minut in på ”Living”. Efter 30 sekunder in på ”Pushing hard” jobbade jag bäst på hela bygget.

Extranummer blev titelspåret från nya CD´n : ”Aint crying for the moon” En ganska lång låt som börjar som balad men som blir tyngre en bit in i låten. Det var faktiskt enda låten från nya CD´n.

”Do you like it”, den snabba hårdrockshitten från andra skivan avslutar den här konserten. Den innehöll en duell mellan Lenny och sologitarristen Erik. Erik spöade Lenny men publiken älskar sin Lenny så han kan nog ändå utse sig som vinnare. Vi i publiken försökte ropa in dom en gång till med hjälp av orden ”Twilight cruiser”. Förmodligen deras bästa låt. Men den låten får vi kanske nästa gång. 

Vi var medvetna om att det skulle bli en kort spelning med tanke på att det var två ”headlines”. Efter Kingdom come spelade nämligen ”Dokken”. Men eftersom vi alla tre tycker att det bandet är något av det sämsta och patetiska inom hårdrocken som existerat så åkte vi hem efter Kingdom. Glada och nöjda efter en tuuuuung kväll !

Låtlistan:

Gotta move now
Only rainbows know
Get it on
Slow down
Should I
Mother
What love could be
Pushing hard
Living out of touch

Aint crying for the moon
Do you like it