En konsert med “blomsterkungarna” tillhör kategorin säkra kort, med säkra kort menar jag en upplevelse där musiken tillika bandmedlemmarna alltid ger en konsert som uppfyller alla aspekter i proffsighet, ljudmässigt framförande och en nästan drogliknande musikaliskt upplevelse. Det har nu för egen del blivit ett större antal TFK gig vilket insupits med behag av dessa kanske Sveriges främsta inom genren. Skall sanningen fram uppskattar jag TFK mer live än på skiva, kontakten och känslan live ger en mer påtaglig upplevelse än via hörlurar respektive den kanske inte alltför egna kvalitativa högtalaranläggningen.

Ni som har erfarenhet av gästlistor respektive fotopass känner säker igen fenomenet ”funkar alltför ofta inte i verkligheten” så heller inte denna gång, nu har Sticky Fingers en vaktstyrka som är ovanligt vänliga/korrekta och upplyser respektive åskådare om regler och förbud utan att ta till överförmyndarattityder. Väl inne placerad vid ett av ljusmixerborden  fick jag höra av en engelskspråkig ljudtekniker historien om första Oslo-spelningens bravader. Som teknikern sa, detta kan ju bara hända i de nordiska länderna. Vi krockad med en älg på väg från Uppsala till Norge vilket resulterade i att vi tvingades återvända till Uppsala, en minibuss samt lastbil införskaffades och åter började resan till den norska huvudstaden, älgen klarade sig tyvärr inte. Två timmar senare än avtalad tid kom TFK så äntligen till scen och konserten genomfördes om än i en kortare version än planerat.

Nu till själva spelningen i Göteborg vilken kändes ovanligt symfonisk för att var en TFK konsert. Naturligtvis fick vi en hel del från senaste alstret The Sum Of No Evil men även en ansenlig hop från TFK`s övriga mer renodlade symfoniska spår, detta kanske inte åhörare vilka föredrar de mer utsvävande alstren uppskattade men smaken är ju som bekant…..

Love Is The Only Answer inleder och som många av TFK`s spår får vi ett intro modell längre i konserten. There Is More To This World fortsätter och den där nästan magiska upplevelsen tar vid. Mitt konsertöga iakttog flertalet åhörare som i princip blundade genom spelningen och bara insup stämningen. Trading My Soul är ännu ett symfoniskt alster vilket uppskattas live av undertecknad, så mycket melodi och känsla vilket bara skall upplevas framför scenkanten. Möjligen är en av orsakerna till ”nya” upplevelsen av TFK den legendariske Crimson`s trummisen Pat Mastelotto som i princip log och såg ut att njuta genom hela konserten, hade vissenlig noter nertecknat men vad jag såg användes inte dessa utan ett framförande av idel känsla så långt från tekniskt snabbankande man kan komma.

Fläktarna på Sticky var allt annat än skonsamma , det blåste rätt rejält framför scen och bandet fick allt som oftast stämma om sina instrument pga. detta. Inga sura miner dock utan spelningen fortsatte i det positivas tecken, vad annars med en hop proffs J. Ljudet är en annan aspekt som bör framföras, ypperligt från de ställen vilket jag befann mig även lokalens ljussättning är helt okej ur ”fotografens” aspekt.

Medhavande videofilm från TFK-stallet men tyvärr ingen duk att tillgå på konserthallen så en mindre lämpad vägg fick här vara projektor. En helt lyckat 2 timmars kväll där flertalet av Artrock- skribenter fanns på plats, rena firmafesten med andra ord och ni andra som missade spelningen är de bara att rekommendera ett senare ”besök J

Låtlistan:
Love Is The Only Answer (The Sum Of No Evil)
There Is More To This World (Retropolis)
Trading My Soul (The Sum Of No Evil)
Retropolis (Retropolis)
Flight 999 Brimstone Air (The Sum Of No Evil)
One More Time (The Sum Of No Evil)
Babylon / Hudson River Sirens Call (Adam & Eve/ Flower Power)
The Some Of no Reason (The Sum Of No Evil)
Stardust We Are "part 3" ((Stardust We Are)
What If God Is Alone ( Paradox Hotel)
Life In Motion (The Sum Of No Evil)
The Blade Of Cain (Adam & Eve)
I Am The Sun (Space Revolver)

Conny Myrberg