Detta polska band har från första stund som jag hörde gruppen rotat sig rakt in i musikhjärtat. Det tog några år men nu så äntligen kom herrarna till svensk mark, till råga på allt fick också hemstaden besök. Skulle förvåna mig om jag inte var bland de första som inhandlade biljetten då dessa släpptes relativt lång tid innan konsertdags och moa liksom låg på låset.

Förväntningarna var således av hög karaktär, dessutom hade jag fått rapporter från en viss herr ”coverartist” Norèn att gruppen är riktigt bra live. Polackerna har väl ännu inte riktig nått storheter som Porcupine Tree gällande det ekonomiska (tänker bl.a. på turnébussen) men musikaliskt håller de mer än väl inom genren. De kallas ibland för en hybrid mellan just Porcupine Tree, Opeth och stundtals Pink Floyd.

De presenterade för kvällen en show i de mörkas tecken liknande band som Opeth med massor av bakljus, ändå smakfullt sammansatt med den befintliga ljussättningen som finns installerad på klubben Sticky Fingers. Från senaste albumet inleds konserten med ”Beyond The Eyelids” och nog är det allt mer metal sound från Riverside än på skiva. Det finstämda från studion är klart mer distinkt live och älskare av mera metal sound kan inte var missnöjda. Befann mig runt om i lokalen och det är förvånansvärt bra ljud om man undantar flankerna där basen tar alltför stor plats. Framför scenkanten var det ovanligt hyggligt ljud så en eloge till ljudkillarna.

Fotade för kvällen så en del koncentration gick till de fåtal tillfällen då frontljus införskaffade sig så setlist får utebli denna gång. Några låtar fastnade dock som Rainbow Box, O2 Panic Room från samma platta, den helt underbara I belive och Out Of Myself. Introt ala Pink Floyd i Second Life Syndrome och om jag inte missminner mig Volta- Face plus ett knippe ytterligare alster då. Mest imponerande var frontmannen Mariusz Duda tillika vokalist och basist som med pondus ledde sina styrkor. Gitarristen kanske inte den mest karismatiske men oj vad han levererar. Skickliga musiker som med lite mer scennärvaro från alla i bandet kommer att nå riktigt långt på livescenen. 

Nästa gång de entrar svensk mark hoppas jag blir på Sweden rock årgång 2008, för de är värda en större publik liksom srf festivalens åskådare är värda att få bevittna detta suveräna band.

Conny Myrberg